Den senaste månaden har, som ni vet, varit totalt upp och ned och kaotisk för mig. Jag bestämde mig för att lägga mycket fokus på julen, göra allt så fridfullt, roligt och mysigt som möjligt för barnen och resten av familjen.
Nu när julen är över och förbi så tvingas jag ta tag i det som komma skall, i verkligheten. Nu har jag inte tid att fly och ändra fokus på annat längre.
Idag har jag sorterat kläder och planerat packning. Nu är det bara dagar kvar tills vi åker till Sverige igen.
Till en början så åker jag och Elian. Emilia kommer spendera resten av jullovet här + avsluta vissa viktiga skolarbeten och säga hej då till sin klass och alla kompisar, medan jag fixar med registrering och papper i Sverige.
Det har varit en hel del jobbiga beslut, vi har bollat idéer, tänkt i så många olika banor, Emilia har fått dela med sig av alla sina känslor och åsikter och fått vara med och välja mycket själv. Hon tycker att det är jobbigt, jättejobbigt, hon vill inte alls åka. Men hon är glad och tacksam över den slutliga lösningen att få lite extra tid här.
Mina föräldrar har varit snälla nog att göra detta för oss/henne. Dom har alltid vridit på sina liv för att kunna göra det bästa och ställa upp så som dom kan.
Men det är inte lätt ändå. Även fast hon/vi gjorde det här valet så är det jobbigt för oss båda at skiljas åt, även om det inte handlar om så himla lång tid. Hade jag varit självisk (som jag funderade mycket på att vara) så hade jag dragit med henne på en gång, men det hade förstört mer för henne.
Jag kommer låta mycket stå kvar så som det är, även Torres får bo kvar här tills jag får lite mer klarhet i hur framtiden kommer se ut. Katt och dotter kommer samtidigt sedan (till er som har undrat över kissen).
Jag känner mig nästan torterad inombords pga allt detta. Det finns så mycket att säga, men orden hittar inte fram.
Jag skulle aldrig göra såhär om jag verkligen inte behövde. Det blir verkligen aldrig som planerat…
Men oavsett vad så kommer det finnas lösningar, det kommer bli bra, det är omöjligt att veta hur framtiden kommer bli. Men jag måste befinna mig i Sverige från och med första veckan i januari (finns inget annat val). Och nu följer jag magkänslan, för att göra det bästa för barnen, så att dom skall må så bra som möjligt av allt detta.
Sedan är jag djupt tacksam för mina nära och kära i Sverige, som ser till så att det blir så bra som möjligt för mig också.
Spanien står kvar. Alla som har ställt upp och ställer upp finns alltid kvar.
Men nu är detta ett nytt kapitel i vårt stormiga och kaotiska liv.
Och jag blickar lite motvilligt framåt.
Hej!
Jag ville bara kika in och hälsa dig lycka till än en gång. Fick tårar i ögonen när jag läste att Emilia blir kvar ett litet tag i Spanien och om dina splittrade känslor. Det är fint att hon hinner säga hej då till sina vänner, men jag förstår att du tycker det känns jättejobbigt att vara ifrån henne – även om det bara är ett kort tag. Men du gör det rätta!
Blev nyfiken på hur länge hon stannar?
Lycka till med flytten! Även om man vill veta så tror jag att du faktiskt gör det bästa för dina barn!
Följt dig så länge nu och har alltid sett att du tar rätt beslut så jag vet att ni nu tar rätt beslut. Du vet vad som är bäst för dig och din familj. Du är stark och jag blir imponerad av dig 🙂
Förstår att det är jobbigt nu men det kommer bli bättre 🙂
Ska ni ha kvar lägenheten ändå i Spanien eller måste ni sälja den nu? Annars kan man ju alltid återvända på någon semester 🙂
Tänker mycket på er och jag vet och förstår så väl att du gör det som blir bäst just nu. Bra att Emilia kan stanna och göra sitt avslut. Men barn är flexibla och har lätt för att anpassa sig. Finns din kärlek och även kärleken från de viktiga personer du omger dig med så går det bra.
Tycker du är så klok.
Lycka till!
Styrkekramar!
Har fått för mig att det är Elians fader som kräver sin umgängesrätt helt plötsligt..
Du ska se, att det kommer att bli bra för båda barnen i slutändan, även för dig.
Du är en duktig mamma, det hoppas jag att du vet och som du skrev "Spanien finns kvar"!
Jag tror att det är jättebra att inte vara för öppen och personlig i bloggar. Det finns så många knäppgökar därute som tar varje chans att utnyttja svagheter som någon kan visa.
Men just nu undrar jag om inte du skulle tjäna på att vara helt öppen med vad som hänt. Jag ser att andra skriver det här, de förstår inte hur något kan TVINGA dig att flytta tillbaka till Sverige. Och det gör inte jag heller! Hur jag än funderar så förstår inte jag hur du kan vara TVINGAD att flytta tillbaka.
Och när jag inte gör det så börjar jag fundera över hur du egentligen behandlar din dotter. Det är säkert väldigt orättvist, men det är vad jag tänker. Jag tänker att den här stackars lilla tjejen som rycktes upp med rötterna när hon precis hade börjat skolan ska behöva vara med om samma sak igen! Och att det är fruktansvärt för henne. Och att om du då verkligen inte är just TVINGAD att flytta på henne – jag då vet inte jag riktigt vad jag ska tycka faktiskt.
Än en gång – det blir säkert orättvist mot dig att jag och kanske andra tänker så här. Men det ligger nära till hands att hamna i de slutsatserna när du inte berättar och det inte går att förstå.
Jag kan förstå till viss del hur du tänker. MEN jag bryr mig mer om mitt privatliv och mina anhöriga än hur utomstående tycker och tänker om mig, tyvärr (?). Någon dag kanske jag känner att det är rätt att berätta exakt vad som har hänt. Men inte just nu.
Vad stark du är som fokuserar på Emilias bästa även när allt har vänts upp och ner för er. Det verkar som du har skött det så bra som det går. Ibland måste man göra val som går ut över barnens bästa. Då är det starkt att ändå försöka göra det så bra som möjligt. Det räcker väldigt långt.
Och kanske blir det riktigt bra för henne även i Sverige.
All lycka till er fina familjen <3
Lycka till med flytten. Hoppas att allt kommer bli bra för er.
Varför måste du till Sverige ? Vilka släktingar har du nere i Spanien? Jag skulle aldrig byta Spanien ull Sverige då måste de vara något viktigt , kan du berätta vad ?
Du är fantastisk. Lycka till med allt!
Oj det händer grejjer, stora beslut. Men är det nåt jag har lärt mig av livet så är det att det brukar bli bättre än man från början tror. Så jag hoppas att det blir så för er med 🙂 Det är rätt okej här borta i Sverige tycker ja 🙂 Men nog går det inte att jämföra med Spanien, ni ser ut att ha det rätt bra där borta .. :/
Denize!
Jag är väldigt imponerad av dig hur ung du är som redan har 2 vackra barn. Du har gått igenom väldigt mycket i ditt liv och jag älskar din blogg så mycket och har alltid sett upp till dig vet du. 🙂
Jag märker att du är en ärlig människa som vill bara väl och dina barn är säkert väldigt glada att ha dig som mamma. Helt otroligt, nu ska ni flytta hit till Sverige och ja det måste vara väldigt tufft fast det klarar du med all styrka. Jag tror på dig och dina barn, ni kommer att lyckas det här så bra tillsammans!
Jag kommer alltid vara en trogen läsare till dig och följa din blogg, dina ord är väldigt magiska. Vill att du ska veta det. Massa kramar till dig Denize, Emilia, Elian <3
Tusen tack för dina varma ord! Kram!
KRAM
Kämpa ❤
Jag tror verkligen på att du gör det bästa för barnen även om det är jobbigt för Emilia just nu. Klandra inte dig själv för något (om du gör det), alla går vi igenom olika stadium och perioder i livet, det hör till utvecklingen. Det är aldrig lätt att vara ensamstående mamma men du verkar göra allt du kan för dina barn och mer kan man inte göra! Lycka till med flytten, och allt annat. 🙂
Jag tror att man på något sätt alltid lyckas klandra sig själv när saker inte alls blir som planerat. Men man tjänar inte på att hata sig själv, livet har sin gång och allt har sin mening… så jag fokuserar på att hitta bästa lösning istället. Tack för dina ord!
Usch 🙁 Låter som något allvarligt eftersom det låter som att du är mer eller mindre "tvingad" till att befinna dig i sverige i januari. Vad skönt för Emilia att hon får ett ordentligt avslut iallafall,att ni ändå kunde lösa det så.
Kommer dina föräldrar flytta hem sen också eller "håller" dom lägenheten åt er? Stor Kram!
Styrkekramar till er alla. Känner dig inte personligen, men känner ändå med dig/er. Ibland tar livet vändningar som vi aldrig kunnat föreställa oss och även om det är tufft när det sker så kan också det bli bra – om ön annorlunda. Livet är fantastiskt på det viset. Det finns alltid nya möjligheter bortom hörnet, även om det ibland är svårt att tro det innan vi svängt runt det där hörnet…
Vet ju inte alls vad som händer men gillar dina foton och ditt sätt att skriva så jag önskar dig all lycka!
Kram
Blir alldeles tårögd när jag läser om allt kring Emilia, förstår att det måste vara väldigt svårt både för dig och henne. Styrkekramar till er, hoppas att allt går så bra som möjligt!
Hej , jag har totalt missat fota kläder o skor. Har du fått ihop lite ?
Vill inte ha betalt för sakerna, räcker med frakt kostnaden bara .
Maila bara om du ftf behöver och vad som behövs.
Kram
åh. jag tycker att det känns konstigt att ni ska komma till sverige (man är ju så van vid att ha er nere spanien nu 😉 och lite ledsen för Emilias skull känner jag mig också (vad löjligt det kan tyckas..jag VET ju att jag bara känner en liten bit av er genom bloggen)hon har liksom blivit en liten spanjorska i mina ögon och det känns liksom märkligt att hon ska bli en liten (fantastisk!) svenne igen 😉 men det här kommer bli bra. det tror jag absolut. ni får ge det lite tid men sen tror jag att hela familjen kommer landa i det nya.
stora kramar till er ♥
Jag hoppas du kommer kunna se tillbaka och förhoppningsvis kunna se att du gjort rätt val. Jag tvivlar inte på att de gör de du anser bäst för din familj – kämpa på <3
Hej, jag hade en liten fundering… Har läst igenom bloggen och försökt hitta svaret på frågan, men har inte riktigt lyckats. Vad är det som gör att ni ska flytta tillbaka till Sverige? Någon speciell anledning? Det verkar på dig som att ni måste göra det, även fast det inte känns rätt, varför?
Önskar er all lycka med flytten och allt annat som händer runt omkring. Kram