Gårkvällen. Under ett täcke av regnmoln så sprang vi mot gympahallen där det skulle vara dansuppvisning. Först hoppade småsmåsmååå söta barn omkring i tomtekläder och ”dansade”. Elian var inte lika road som jag och tyckte inte att dom var ett dugg söta. Sedan var det dags för de större barnen att visa vad dom hade lärt sig, jag filmade och agerade paparazzi och tyckte att Emilia var bäst (såklart haha), men Elian var inte ett dugg imponerad. Så han stod mest och tjurade och upplevde sitt livs tråkigaste timme. Bittermannen.
Sedan pussade jag och kramade på Emilia som skulle iväg till en kompis och sova över. Vi andra fick vända om och springa hem i regnet. Sedan regnade det konstant, hela kvällen och natten. Gatorna blev översvämmade som vanligt. Men det regnade även inomhus. Mitt kök blev en enda stor pöl. Takfönster kändes inte längre lika charmigt.
Idag väntade klassfest för Emilia. Alla barn fick ta med sig något gott (chips, bullar, läsk osv), sedan ställer dom upp allt och delar med sig. Det värsta tänkbara för mig. Why? Min dotra är extremt sockerkänslig. Hon blir ”knäpp” av socker. Hon har alltid varit känslig när det kommer till mat och humör. Jag har nästan haft schemalagda mattider åt henne och märker snabbt om hon behöver en macka t ex för att bota utbrott.
Men just socker går bara inte. Det räcker med ett par godisbitar och hon är förlorad. Hon blir en helt annan person. Så just sådana här fester, kalas och godisätande hos kompisar är lite läskigt.
Hon kom hem till lunchen, ögonen var stora som klot och jag märkte direkt att hon var höööög på socker. Puh.
Hur som helst, man får acceptera läget. Nu skall vi strax hämta henne igen och sedan är det jullov.
Senaste kommentarer