Dagarna går i ett och tankarna hamnar mycket hos allt som har hänt den här sommaren, minnen som har skapats, människor man har träffat och umgåtts med, flera avsked som skall tas – då detta ändå är en semesterstad, äventyr och utflykter med barnen, Elians hudproblem och hans mod, skratt, gråt. Att göra saker man aldrig tidigare har gjort, att titta på soluppgången med härliga människor och ha djupa diskussioner om livet, goda svalkande drinkar, bra musik och långa utekvällar, familjetiden, avlastningen, friheten, glädjen.
Det dröjer inte länge nu förrän mitt hus blir tommare, då det är dags att vakna upp i verkligheten och återgå till det vanliga, tills papper skall fyllas i, skolan börjar för barnen, jobb, hårdare rutiner och att se på medan staden tystnar, sommarställen stängs igen och semesterorten blir till en liten håla med fåtal människor kvar.
Den här sommaren har givit mig så mycket att leva på, minnen som man kan tänka tillbaka på och bara skratta åt. Barnen har sagt, sett, gjort och utvecklats på många olika plan. Det har varit två häftiga månader, men jag kan inte riktigt fatta att tiden verkligen har gått såhär snabbt. Hösten är verkligen på g…
det har varit en helt otroligt resa att följa dig på sommarlovet! <3
kram Lia
Så härlig sammanfattning av din och barnens sommar.
Ler inombords och är så glad för att få läsa din text.