Denize

 

En bild på Torres och Emilia för många, många månder sedan när kissen var en liten bebbe, kelig och söt.

 

De senaste månaderna har jag då och då fått frågan om vi fortfarande har kvar katten och svaret är ju: självklart.  Torres bor hos oss, hon är en del av familjen och hon är en riktigt märklig katt.  Hon är snarare mer hund än katt.  Hon leker gärna apport, hon rullar runt (om man ber henne) innan hon får en ”godis”, hon hälsar vid dörren när man kommer hem och följer efter en hemma var man än går.  Hon är extremt social, även om hon inte riktigt förstår hur hon skall hantera det.  Hon vill vara med, men ändå på avstånd.  Börjar man t ex klappa henne så kan hon njuta i några sekunder men sedan flyttar hon sig några centimeter bort.  Hon tror att hon är en riktig drottning och spelar lite svår.

 

Precis i början när vi hade adopterat henne så låg hon gärna i famnen, hon klättrade upp och bara spann.  Med tiden så växte detta bort.  Hon blev annorlunda, men hon är ändå en riktigt rolig katt just med tanke på att hon beter sig som en hund, vill mysa på avstånd men är ändå så jäkla social och sällskapssjuk.