Sommarlovet fick en trög och jobbig start. Jag fick ingen sinnesro, vaknade och somnade med ångest och var frustrerad över så många olika saker i livet.
Men hela familjen var här och jag försökte göra det bästa av situationen, jag försökte skapa en lika rolig sommar som året innan. Vi bodde nere på stranden från eftermiddag till kväll. Det var varmt, helt sjukt jävla varmt.
På nätterna blev det söta drinkar, pokerkvällar på terrassen, drinkar på nattklubben vid stranden och väldigt mycket barnvakt från att kidsen hade somnat. Dagarna gick i ett. Sola, bada, svettas, umgås, festa.
Först fyllde jag år i juli och lite mer än en vecka senare var det dags för Emilias stora dag. Hon var astaggad, precis som vanligt och firade sin 8-årsdag på en större strand, lite längre bort från där vi bor.
I samma veva träffade Elian sin farmor och farfar för första gången + andra storasyster. Jag mådde inte bra innan, jag var förvirrad men pga en MASSA missförstånd så löste sig allt, vi fick prata ut och ge förklaringar och efter några dagar så kändes det som en stor befrielse, det kändes bra, tryggt och lugnt.
Såhär i efterhand så har barnen brevkontakt och det tycker jag är kul. Elian förstår inte så mycket (såklart) men Emilia pratar ofta om Elians andra syster och vill gärna skicka brev, kort och presenter. Det är kul för Elian i framtiden att kontakten finns.
Sommaren fortsatte precis som innan, Elian började nu snacka ännu mer och kom in i en jag-äger-världen-period då ”min” var det ordet man hörde mest. Jag citerar: ”När vi byggde sandslott igår så tog han tag i det och skrek ”min sand!”. När vi badade i havet tittade han surt mot en tjej och sa ”min vatten!”. Om han leker med något tillsammans med Emilia eller något annat barn så är det likadant där, han äger världen och allt som hör till.”
Jag hann även gå i hustankar, letade hus/radhus som en tok och var helt inställd på att flytta. Det kändes som det bästa för barnen men det fick vänta. Det fick bli några månader till här uppe på 12:e våningen med stans bästa utstikt.
Jag och Elian hann även hälsa på på ett dagis där han skulle ha börjat till hösten. Det kändes läskigt men BRA. Såhär i efterhand gick inte det vägen heller, förskolan stängdes ju ned tyvärr.
September kom och även höstterminen. Emilia började skolan, fick en ny och helt fantastisk lärare som har hjälpt Emilia att utvecklas ungefär tio gånger mer än terminen innan. Hon skapade även ett enormt starkt band till en flicka i skolan som idag är hennes bästis och det är även mycket tack vare lekandet med henne som Emilia nu pratar spanska. Ute, borta och hemma.
Vardagen kom igång, vi vinkade adjö till sommarens alla händelser och september slutade med översvämning och katastrof. Jag har aldrig sett så mycket regn, så starka strömmar och så stora vågor förut.
Härliga bilder!
Gud vad fint! Blev tårögd av videon! Du är en otroligt bra mamma!
Vad heter låten i videon?
Kram
Har Elian en bror??? Har Andreas fått en son till?
Grymt fina bilder! 😀
Ville bara gratulera Elian till en liten bror 🙂 Tror du att du kommer flytta tillbaka till sverige när Elian blir äldre så han får lära känna sin bror och syster här i Sverige? Och tror du någon gång att du och A kommer ha växelvisboende om Elian (typ att A har Elian varannan helg osv)? gott nytt år på dig och familjen ! 🙂
Det är konstigt, för trots att jag tycker att Elian är ganska så lik dig, så tycker jag samtidigt att Elian och Wilma är mycket mer syskonlika än vad Elian och Emilia är…
Åh, Emilia är ju nog världens sötaste unge, killarna kommer springa efter henne om några år! Har följt fin blogg hur länge som helst och det är verkligen kul att läsa om erat liv och hur ni klarar vardagen, du inspirerar verkligen mig!!
Elian är också hur söt som helst!!
Du tar helt magiska bilder. Så. Otroligt. Fina.
Gott Nytt År till Er!
Har följt din blogg sedan Emilia var liten.