Det känns helt sjukt att det redan har gått tio år sedan USA förändrades mitt framför näsan på mig. Det känns inte som igår längre, men det går inte att glömma och det känns absolut inte som om det var hela tio år sedan.
Jag minns detaljer så väl, även om minnesluckorna är fler. Jag ryser till och vill nästan skaka av mig minnena som lever kvar.
Det här datumet kommer alltid bära en känsla av obehag, det tvivlar jag inte på.
All kärlek till dom som drabbades, till människorna jag hade i mitt liv då som förlorade föräldrar och familjemedlemmar, till dom som försökte rädda någons familjemedlem men dog som hjälte, till alla som var där, till alla som kände någon som var där, till alla andra som ägnar sina tankar åt denna dag.
Tio år.
Bodde du i USA när det där hände?
Var du där och såg det?
Det är väldigt hemskt..