Denize

Som ni vet så är det inte bara USA jag har bott i utan även England, Irland, Malaysia, Kanada och Nya Zeeland.

Jag bodde i Kanada från när jag var ca 3-6 år.  Mina minnen är rätt bleka, jag var ju så himla liten… men jag har tagit hjälp av min mamma och fiskat upp information för att kunna berätta lite.

Till en början var jag hemma med min mamma medan farsan jobbade.  Jag och mamsen roade oss med att hänga på ”The Y” varenda vardag där hon tränade ett par timmar och jag hängde vid barnpassningen.  Det var aldrig några problem att lämna över mig, jag gick så glatt över till andra sidan disken och lekte med de andra barnen medan mamma tränade som en tok.
När hon var klar brukade vi bada i de enorma bassängerna och jag har faktiskt några detaljlösa minnen från ett par gånger då jag fick följa med henne in och träna istället för att hänga med barnen.

Något år senare var jag tillräckligt stor för att börja på Montissori, något jag fann vara otroligt roligt.
Höjdpunkt 1: man fick SOVA där!
Jag älskade att sova, det var liksom himmelriket för mig.
Men sedan var det ju även ett privat montissori som riktade in sig på varje individ där.  Det passade ju bra för en kreativ, lite udda brud med en jäkla fantasi.
Jag blev i alla fall upphämtad av en liten minivariant av de klassiska gula skolbussarna på morgnarna, lekte (och sov!) hela dagarna och åkte sedan hem igen med minibussen.

Jag började även sysselsätta mig på fritiden (innan mina gymnastikår) med en blandning av dans och aerobics. 

Hur som helst så var det så mitt liv såg ut då.
Vi bodde i Montreal, Kanada på en medelstor villagata med flera andra barnfamiljer.
Vi hade ett trevåningshus med gott om plats och utrymme.  Hela källarvåningen användes som lekrum till mig och min brorsa.  Vi hade grejer ÖVERALLT och fick göra precis som vi ville – det var ju våran våning.
Gatan där vi bodde var säker, där barnen släpptes ut utan problem.  Släpptes ut? Det lät som om jag pratar om hundar, men ni fattar nog.
Vi lekte i alla fall, alla barn, ute på gatan eller så sprang vi mellan våra hus och lekte på bakgårdarna.
Väl på den här gatan fann jag mitt livs första, riktiga bästavän som hette Jennifer.  Hon bodde ett par hus ifrån oss, var Svensk och hade rika föräldrar.  Även där har jag några bleka minnen från att beundra hennes enorma pool på deras baksida och hennes föräldrar som hängde på golfklubben.
Jag minns även barnvarianten av ångest när vi flyttade från Kanada och jag skulle lämna henne.  Så på så sätt menade jag att hon var den första riktiga vännen, när man är tillräckligt stor för att förstå och uppskatta.

Anyway, där vi bodde var vädret rätt fascinerande.  Det fanns inte direkt fyra årstider utan snarare två.  På vintern var det VINTER och iskallt, det kunde komma en meter snö på en kort stund och det bara vräkte ned konstant.
Något jag ofta får höra om är Kanadas läskiga isregn.  Det kunde komma utan förvarning och jag kan tänka mig hur läskigt det måste ha varit att köra i det.  Vi kunde åka ca tio meter, sedan var det bara att stanna och hacka bort is från hela rutan, sedan köra fort som attan igen innan det var dags att stanna och hacka igen.
Så vintern var verkligen överdriven vinter, skolorna blev ofta insnöade, folk kunde inte ta sig någonstans och det var allmänt jäkla iskallt.
Sedan kom sommaren och då blev det SOMMAR.  Varmt och skönt, många soldagar, simbassänger lite här och där och trevlig stämning.  Det var väl då vi ungar kunde ”släppas ut” ordentligt och gå mellan husen och leka, på vintern var det ju lite svårare förstås.

Annars reste vi väldigt mycket (som vanligt).  Vi bilade genom Kanada och även flera gånger under den tiden ned till USA och gjorde de norra staterna där och framförallt för att shoppa i de enorma gallerionerna (Malls).
Vi åkte även utomlands då med och en nämnvärd utlandsresa på den tiden var till Dominikanska Republiken.  Där har jag faktiskt lite minnen ifrån, så det var en häftig resa.

Här nedanför är i alla fall lite bilder från Kanada-tiden.  Det är ju tråkigt att bildkvaliten suger och de flesta bilderna man hittar är kassa, men det är såklart bättre än ingenting.