Lillgrisen var så ynklig igår. Han körde slut på alla sina krafter efter fem minuter. Han ville verkligen leka, han orkade inte sitta still… men ändå kunde han inte. Det gick bara inte. Stackars!
Han somnade vid 18.30 igår och tog nog igen en massa sömn i natt. Han vaknade bara några få gånger och sov sedan vidare till 07.45.
Jag vet inte om jag kan säga att det är på väg åt rätt håll än. Han är fortfarande dålig i magen (men kräks inte längre), hängig och förkyld. Men ingen feber. Och så sov han i natt och det är framsteg efter några helvetesnätter.
Han har orkat leka på golvet ett bra tag nu och så kom även Emilia precis upp och då sken han verkligen upp. Nu följer han efter henne i hennes lek och undrar vad hon håller på med. Dockor och dockvagn är riktigt spännande!
Så söt är han!
Jag är verkligen imponerad över hur stark du är och hur bra du tar hand om dina kidz!
Jag har inte vuxit upp med min biologiska far heller. Men minsann, man blir inte en sämre människa för det!
Jag hoppas i alla fall att allting löser sig för dig i framtiden! Din blogg får mig många gånger att bli en aning starkare psykiskt när du delar med dig av tankar och åsikter!