Plötsligt fick jag en enorm lust att tatuera mig och det finns bara en person som får rita min tatuering. Jag är fast.
Igårkväll fick jag tipset om den korta dokumentären ”Danne & Bleckan” på SVT Play. Eller vinjetten egentligen, som skulle vara bra gjord. Jag fascinerades över introt och började sedan mest slötitta på programmet, men jag blev kär på en gång.
Vilka underbart härliga människor. Så lättsamma, jordnära och sköna. När den ena pratade om sin lilla dotter så smälte mitt hjärta lite grann. Jag tror att jag automatiskt har skapat fördomar mot farsor, mest för att jag är övertygad om att dom kan strunta i allt ansvar så fort det passar (jag vet, jag skall absolut inte dra alla över en kam, men ni förstår?). Så när jag tittade på framför allt ett av avsnitten brände det till inom mig. Med ömhet tror jag. Det kändes så fint.
Men hur som haver, programmet går ju inte direkt ut på att vara pappa, jag hade bara lite svårt för att släppa den fina biten.
Har ni sett det här programmet som handlar om Danne & Bleckans ”Salong Betong”? Jag älskar att lyssna på människor som står med båda fötterna på jorden, som har gått igenom allt skit och lite till men fortfarande har ett hjärta till att skämta, som ändå har en vilja att skapa. Jag fascineras över människor som har haft en hård uppväxt, men ändå tar sig framåt och lyckas. Men ändå inte får något behov av att skryta, som återigen bara står med båda fötterna på jorden och är sig själva.
Det är i alla fall den uppfattningen jag får när jag får följa dom i ca 14 minuter per avsnitt.
Världens trevligaste killar i verkligheten också!
Åh. Finaste grabbar! Jag känner mig så varm o mysig när jag tittar på dem! Vill aldrig att serien ska ta slut. Det är definitivt dit jag ska gå när jag ska tatuera mig!
Vilket fint inlägg, tack så mycket, du är välkommen till oss när du vill=)
Hoppas du gillar resten av serien oxå
// Danne
Åh jag har också sätt det programmet! Jag älskar dom! Så fina människor verkligen. Det finaste måste ha varit när Bleckan är o handlar med sin dotter o hon vill ha den där godispåsen fast det inte är lördag. Så istället för att bli arg på sig barn och ta den ur hennes händer så var han smart och körde en liten lek av det i stället. Så sa han att hon skulle gömma påsen på ett säkert ställe i affären. Så skulle de gå tillbaka imorn istället. Det tyckte ju hon va jätteroligt, att gömma godiset. Jag menar, han hade ju inga förutsättningar att han skulle vara så bra med barn så som han har växt upp och så vidare. Men jag tror verkligen att han är en jättefin pappa!