Elian mat- och vällingvägrade. Han tyckte att ersättning var det enda han ville ha, han dissade all välling och bara spottade ut. Barnmat fick han kväljningar av och även om jag hade förträngt (glömt) den här biten lite så var det riktigt jobbigt. Man var beredd att dra ut varenda hårstrå på skallen för att ungen vägrade äta. MEN… plockmat blev nödlösningen, det funkade ibland. Det märkte jag efter att Elian började tigga av Emilia och hon gav honom små smulor. Då åt han!
Februari månad var fortfarande en iskall månad, snön fortsatte att falla till och från hela tiden. Som tur var så fick vi se solen en del ändå, så det blev några utflykter.
Annars så flöt vardagen på som vanligt med sömnlösa nätter, bitterhet och annat skoj. Emilia gick i skolan som vanligt och en händelse som jag aldrig glömmer var när hennes lärare ringde mig och berättade att det hade brunnit i skolan. Mitt hjärta flög runt i kroppen kändes det som, men läraren var snabb med att säga att allt hade gått bra. Det visade sig att det var ett par klasskamrater som hade tänt eld på något papper i källaren.
Februari innebar även att Emilia äääntligen fick ta hål i öronen som hon länge hade tjatat om.
Elian var jobbig, det har ingen missat. Någonsin, haha. Men åh, så charmig han var (är). Jag älskade dagarna med honom, det hände så mycket nytt och även om jag kunde vara helt slut och less så visste han exakt hur han skulle få mig att le, han kunde få mig att glömma min negativitet så lätt.
Och så några vackra bilder tagna i Februari på min skönhet:
emilia är så himla söt!!! vill äta upp henne
Vilka otroligt fina bilder!