Denize

Igår skulle vi äta på restaurang, med brist på ork till att laga mat i gårdagens extrema värme och tunga luft.  Hur som helst så bestämde vi oss för en restaurang precis vid havet, med fisk och skaldjur.  Vi hann bara öppna menyerna och sedan stänga dom.  Maträtter för 55-90 Euro kändes lite väl häftigt.  Speciellt om Emilia också skulle ha en egen rätt.  Så vi tog bara en dricka och knatade sedan vidare.

Det slutade med att klockan blev väldigt mycket, men vi valde någon restaurang nära vårat område.  Jag åt skaldjurspasta (otippat?) och Emilia åt grillad lax.
Klockan blev som sagt mycket så Elian var trött och uttråkad.  Han skulle absolut inte sitta i stolen, absolut inte i vagnen heller, inte smaka mat och inte heller på alla snacks som jag hade packat med som ”tidsfördriv” för honom.  Han ville bara gå omkring och utforska restaurangen, vilket såklart inte alltid är så uppskattat av alla gäster som försöker äta i lugn och ro.  Men han fick bara en massa leenden och glada blickar som vanligt.  Det verkar som om dom flesta är svaga för hans blonda hår och blåa ögon.  Allt från unga killar till gamla damer.  Man ser sällan någon som tittar på Elian utan att le.
Men anyway, jag tog någon tugga här och där samtidigt som jag höll ett öga på Ellepelle, för att sedan springa efter honom.  Även Emilia var som en svans.  Jag sprang efter Elian, Emilia sprang efter mig.  Om man tänker efter så måste min familj se väldigt komisk ut.

Barnen somnade i alla fall så fort vi kom hem, helt utan problem och sov som stockar hela natten.  Men vaknade ändå samma tid som vanligt i morse.