Denize

God kväll bloggers,

Dagen började tidigt efter en ovanligt vaken natt då Elian sov dåligt.  Han känner väl av att vi skall åka hem strax och protesterar med ångest! Eller hur? Hehe!
Hur som helst så gick vi upp tidigt för att bege oss mot bussen och åka till parken med delfinerna.  Vi såg en fågelshow, sjölejonshow och sist delfinshowen.  Emilia var minst sagt imponerad men blev lite besviken på att man behövde vara minst 8 år för att få simma med dom.

Efter några timmar där så satte vi oss på bussen igen (utan kaos idag) och åkte och käkade lunch på efterlängtade KFC, sedan åkte Amanda hem och jag och kidsen tog en turistshop runda och handlade lite småsaker som minne och sedan gick jag förbi ett apotek och bunkrade upp på bra grejer som inte finns i Sverige men som jag vet är bra från USA.  Till exempel förkylningstabletter och bättre smärtstillande.
Sedan gick jag även förbi en hårsalong och köpte inpackning, schampo och balsam… sådant som är snordyrt hemma men mycket billigare här.

När vi kom tillbaka var Elian trött så jag förberedde honom inför natten, jag höll honom vaken tills efter 18 som vanligt och tänkte att han skulle däcka snabbt men då började kaoset.
Han bara skrek och skrek och skreeek konstant i en timme, jag försökte verkligen allt.  Det är fösta skrikattacken här nere så jag skall verkligen inte klaga men det där ilande och hjärtskärande vrålet i en timme gör vem som helst knäpp.
Men mitt i krisen kom mina räddare i nöden: Amanda och hennes mamma tog Elian.  Och då menar jag tog.  Först sa jag bara nej och tänkte att jag ändå inte skulle kunna koppla av om jag hörde att han skrek men jag hade inget val.  Jag blev placerad på balkongen med en iskall drink, tårarna rann och hela jag bara skakade men Elian tystnade och jag fick andas.
Sedan kräktes han stort och bajsade ned sig så han hade förmodligen riktigt ont i magen.  Dom duschade, bytte och fixade och när jag gick in till honom var han världens gladaste bebbe och somnade utan ett pip efter en mysstund.
Fan vad avlastning är det bästa som finns ibland.  Jag tackade dom tusen gånger och kommer verkligen vara evigt tacksam.  Det är tur att det finns människor som ställer upp men självklart hade det inte varit samma sak om det hade varit vem som helst.  Elian känner ju dom och trivs jättebra i deras armar så jag tvivlar inte en sekund på att dom grejer hans begär.  Man lämnar ju inte sitt barn till någon främmande människa som inte går att lita på, eller hur?

Hur som helst, han somnade till slut.  Vi åt middag, kollade på tv en stund och nu lär han vara hungrig när som helst så jag väntar på det och sedan skall jag sova.
I morgon är sista dagen och vi skall bara njuta av solen från morgon till kväll!