Då fortsätter jag…
Barn är välkomna i princip överallt. Man tar med sig ungarna på restauranger, fester och affärer på ett helt annat sätt.
I Sverige upplever jag att de flesta ger ifrån sig elaka och sneda blickar mot dom som mot all förmodan tar med sig barnen på restaurang. Annars har ju de flesta barnvakt. Restauranger är vuxen-tid tydligen, inget bra ställe för barn att vara på.
I USA uppmanar dom en att ta med sig barnen. Där vi bodde fanns det många restauranger med roliga erbjudanden. Till exempel åt barnen gratis på Tisdagar (olika dagar på olika restauranger förstås), man fick i princip ALLTID målarböcker, pennor, kritor eller något att pyssla med, det fanns lekhörnor och annat… med tanke på att man som förälder vet att barnen blir uttråkade till slut. Att sitta still och inte göra något funkar ju inte alltför länge.
Det är inte heller SNORDYRT att gå ut och äta som i det här landet. Maten kostade inte överdrivet mycket, det är vanligare att äta ute… ofast åt de flesta jag kände ute en eller två gånger i veckan. Minst. För att man har råd och för att hela familjen är välkommen.
Och på tal om barn och familj så fanns det mer för barnen där. Alla olika ”theme-parks”, alla miljoner lekland, vattenland, badställen med tema osv… och även här var det inte dyrt. Man kunde som familj hitta på saker hela tiden – utan att det kostade alldeles för mycket.
Att ha kul med barnen som en familj… det är viktigt där.
Som liten tränade jag (som skrivet tidigare) gymnastik på elitnivå. Så det mesta av min fritid gick åt att hänga i gympahallen med resten av teamet.
Men annars var ju vännerna en rätt viktig del. På fredagskvällar hängde vi utanför en stor biograf. Inte för att vi så ofta gick och såg någon film… men för att alla ungdomar hängde där omkring bara.
På andra sidan parkeringen fanns dessutom en jättestor ”arcade” med miljoner olika spel, gocarts, mini-golf och små karuseller… så man gick väl fram och tillbaka mellan dessa två ställen och umgicks med allt folk.
Föräldrarna visste alltid var man befann sig, med tanke på att man behövde deras skjuts för att det inte gick att ta sig mellan olika ställen utan bil i det området jag bodde (till skillnad från t ex New York – där man INTE kan komma någonstans med bil istället).
Här var allting så utspritt så minst en bil i varje hushåll var ett måste. Visst fanns det bussar… men det var inte så vanligt att någon åkte med dom.
Hur som helst, föräldrar var det. Dom hade en helt annan koll på ungarna med tanke på att dom lämnade och hämtade, alla hade tider att passa och att ränna runt ”på stan” existerade inte.
Om man inte hängde utanför biografen och spelhuset så var det ”the mall”. Det fanns ingen stad eller utomhus-shopping som i Stockholm t ex. Allt var uppdelat i enorma shopping komplex eller om man skall kalla det för gallerior? Sjukt kul.
Men där kunde man gå på lördagseftermiddagar, titta i affärer, umgås med kompisar, äta i någon av de hundra snabbmats-restauranger som fanns på plats.
Så länge man hade en villig förälder att hämta och lämna, återigen.
Även på den här punkten fick jag en stor chock när jag kom till Sverige och började umgås med vänner. Många ljög för sina föräldrar. Det var så himla lätt att säga att man befann sig på en plats – hos en vän t ex – men egentligen var man någon helt annanstans.
Att få tag på alkohol, ciggaretter, droger och större fester var en vardag för dom jag lärde känna. Det var något som var totalt omöjligt i Florida där jag bodde.
Jag är noga med att lägga till ”där jag bodde” just med tanke på att jag vet hur splittrat det är. Det finns riktigt smutsiga områden där alkohol och droger är väldigt vanligt… oftast i de fattigare områdena där barnen inte har föräldrar som ”bryr sig” och där man lättare kan ränna runt fritt.
Nu blir det långt igen så jag får väl säga ”fortsättning följer” återigen.
Till svar på tidigare frågor (som för den delen är besvarade förut) så flyttade vi till Sverige (när jag var 13-14) på grund av min pappas jobb. Tidigare har jag även bott i England, Irland, Malaysia, Nya Zeeland och Kanada.
Men jag har mest minnen från USA och det är det jag kallar för ”hemma”… Det är där jag hör hemma.
Och angående skolan (era frågor och kommentarer) så var det några som påpekade att det är traumatiskt för barn att bli ”bestraffade” med exempelvis kvarsittning. Jag kan bara säga att jag inte har några men för livet efter min uppväxt. Det handlar om uppfostran bara.
Och man var inte rädd för att gå till skolan. Jag älskade mina lärare, dom var suveräna men man respekterade dom på ett annat sätt och man var bara inte villig att ta konsekvenserna som följde OM man inte gjorde som man skulle i klassrummet. Ungar skall lära sig att uppföra sig – om man inte gör det så finns det konsekvenser som man får vara beredd på att ta. Det handlar KNAPPAST om att det är synd om barnen i längden.
Enligt mig.
Disciplin, uppfostran och respekt. Något som fattas här bara. Som sagt, jag har inga livslånga ärr pga att jag är uppfostrad som jag är. Jag är bara glad för dom möjligheterna jag har haft och livserfarenheterna alla länder och kulturer skapade åt mig.
Hoppas ni fick svar på era tidigare frågor och funderingar.
Det är jätteroligt att läsa om ditt liv i USA! 🙂
Tycker det verkar så avslappnat och skönt där.
Längtar tills nästa del och när du skriver om tex. England!
Åh 🙂 vill inte du berätta det du kommer ihåg av där du bodde i england och de andra ställena? 🙂 inte kanske såhär långt som du skriver om USA utan bara lite kort om vad du kommer ihåg, hur länge du bodde där och så 🙂
"MEN att insinuera att hela populationen i vissa områden inte är lika engagerade i sina barns liv som i "ditt" område gör mig ärligt talat lite illa till mods."
Jag skriver att OFTAST är det i de områdena, inte bara och inte heller HELA området och alla familjer i området.
Men återigen så utgick jag från mina minnen, jag kände till flera ungar som bodde/hade bott i ett sk "slumområde" och där var saker och ting annorlunda.
Så det har ingenting med fördomar att göra – utan vad jag såg med mina egna ögon och hörde med mina egna öron. Inget annat.
Självklart har även du rätt till dina åsikter, men det är väl klart att jag blir förbannad om någon påstår att jag är fördomsfull (jag är nog motsatsen till det!) eller som tidigare att jag skulle vara rasist.
Det känns som om jag har försvarat mig själv tillräckligt nu. Hoppas du förstår hur jag menade i inlägget i alla fall.
Jag skrev heller inte att du ÄR fördomsfull. Däremot skrev jag om problematiken med att generalisera kring hur en speciell klass eller ett område uppfostrar sina barn.
Angående att jag skulle vrida på dina ord så är det väl bättre om du bara kan precisera vad det är du menar så att jag kan förstå det. Istället för att du bara konstaterar att jag misstolkar och vrider på dina ord.
Som du själv påpekar så har du rätt till din åsikt, vi lever ju i ett fritt samhälle. Men det innebär även att jag har rätt till min åsikt. Avsikten med att uttrycka den var inte att förolämpa dig eller dissa din rätt att skriva om dina minnen. Jag ville bara uttrycka min åsikt kring vad du skrivit. Känns tråkigt att stämningen ska bli så irriterad pga detta.
Jag gillar din blogg och jag tycker du verkar vara en jättebra mamma till dina barn. Men bara för att jag gör det så behöver jag ju inte hålla med i allt du skriver. För mig är hela poängen med att läsa bloggar just att få ta del av andra människor syn på saker och ting, oavsett om jag håller med eller inte.
mvh
/Ann
Ann: Du är ännu en person som misstolkar och vrider på mina ord.
Kom ihåg att jag skriver om vad jag MINNS, mina erfarenheter och vad JAG HAR SETT.
Jag skriver om de områden jag kände till – inte varenda jäkla område i USA.
Så tack för att du påstod att jag är fördomsfull… det är jag då INTE.
Tydligen får jag inte skriva om vad JAG har upplevt och sett utan att bli påhoppad? Ni läsare är roliga.
Snälla, berätta om tiden på Nya Zeeland. Jag var där själv ett år och längtar tillbaks så att det gör ont ibland.
Hej Denize!
Även jag har bott utomlands under perioder och håller med dig i många saker du skriver. Min avsikt är alltså inta att dissa din rätt att uttrycka dina åsikter. MEN men jag reagerar på att du skriver:
" oftast i de fattigare områdena där barnen inte har föräldrar som "bryr sig" och där man lättare kan ränna runt fritt."
Då jag läst din blogg ett bra tag så har jag aldrig uppfattat dig som fördomsfull (speciellt med tanke på alla fördomar du har fått utstå i ditt egna liv)så jag blev väldigt förvånad av detta stycke.
Etnicitet, klass och kön har självklart en viss relevans för hur man uppfostrar sina barn, speciellt i ett land som är supernoga med att hela tiden kategorisera den egna befolkningen. MEN att insinuera att hela populationen i vissa områden inte är lika engagerade i sina barns liv som i "ditt" område gör mig ärligt talat lite illa till mods.
mvh
/Ann
Jag känner igen mig så himla mycket i det du skriver. Jag kommer från Brasilien och skolan där, kan man inte gemnföra med skolorna i Sverige, fast vi är ett "fattigt" land. Uppfostran är en annan femma, har så många åsikter om det, men med risk att bli påhoppad så håller jag käften ;)… Alla som inte vet hur det är att leva/bo utomland tar illa upp, det är otroligt vad folk tar illa upp när man, kanske, faktiskt, tycker att ett annat land är lite bättre än Sverige (i vissa saker). Tyvärr har jag mött många sådana människor, därför orkar man inte berätta om ens eget land, men risk att det blir en diskussion ut av det.
Jag tycker inte du smutskastar Sverige, du har dina åsikter som man måste få ha..
och varför tar Ni åt er ni som tycker att Denize smutskastar Sverige..herregud va spelar det för roll va hon tycker, huvudsaken är väl att ni tycker det är ett bra land.
Jag tycker att jag bor i ett bra land men det är inte perfekt men vilket land är det, jag avundas dig som har fått uppleva och sett så mycket 🙂
Kramar från en trogen läsare 🙂
Förstår inte de som har något emot att du framhåller USA framför Sverige på vissa sätt. Det är otroligt löjligt att inte kunna ta att någon har något negativt att säga om Sverige, det är ingen personlig kritik! Jag tycker det är intressant att läsa om hur du hade det i USA och läser gärna mer =)
underbar och intressant blogg. Fortsätt skriva som du gör och skriv som du tycker. Som sagt…det är din blogg. Du gör ett toppen jobb som ensamstående. Du knäpper oerhört fina kort och Emilia har underbara ögon! Kram
Jag håller med dig helt och hållet. Jag har gått i 6st olika skolor i USA och jag upplever att alla är mycket bättre än de här i Sverige. Synd att folk som aldrig har gått i Amerikansk skola ska döma dig för dina åsikter. Fortsätt med inläggen, det är kul att läsa! Kram =)
Jag menar att jag flyttade till Sverige vid 13-14 års ålder… innan dess är jag ju uppväxt utomlands och därmed haft betyg från start 🙂
Du sa att de var hårda från början med betygen, och nu säger du att du flyttade dit vid 13-14 års ålder, hur menar du då med betygen? Vi har ju betyg/omdöme från 14 års ålder i sverige också? Menar absolut ingenting negativt, men när jag läste de första inlägget fick jag känslan av att du gick i skolan där i Emilias ålder, och att du menade att man skulle ha betyg från "början" alltså första klass. Förövrigt väldigt bra och intressant blogg 🙂 Keep going strong
Jag förstår i princip allt som du skriver och håller med om en del.
Jag tror att självklart så finns det fördelar och nackdelar med de båda länderna, men jag tror att du måste komma ihåg att du troligtvis var väldigt lyckligt lottad som fick gå i en bra, disciplinerad skola och bo i ett tryggt och barnvänligt område. Men livet är inte så enkelt – överallt (precis som du skriver). Nej, långt ifrån. Det är lätt att se över allt det som är lite sämre när minnena är så bra och lyckliga. Och det är lätt att se över att t.ex. skillnaderna mellan din skola och de sämre skolorna i USA är enorma. Jag tror därför inte riktigt att man kan dra paralleller och slutsatser om att skolsystemet i USA är bättre än det i Sverige. Jag håller helt klart med om att skolsystemet i Sverige inte är bra och att ordning och bättre disciplin verkligen krävs här, men om det är sämre än det är i USA är något som jag inte riktigt kan hålla med om (men det är såklart något som är svårt att veta).
Nu ska jag inte gissa och tro här, men jag tror att det är troligt att du inte hade haft samma positiva åsikter om USA om du hade kommit från ett av de många slumområdena. Det är något som vi saknar, eller som inte alls är lika vanligt i Sverige. Klyftorna är mindre och kanske är det det viktigaste i ett land. Jag tror att som en helhet är det bättre att bo i Sverige, men har man det gott ställt kan livet i USA vara underbart.
Du får inte förstå fel, för jag älskar USA och det är ett helt underbart land, men jag tror att man lätt glömmer bort hur bra vi faktiskt har det här i Sverige på andra plan – trots att vi inte har amusementparks överallt, snabbmatsställen i varje hörn eller stora köpcentrum. Det är inte det som är det viktigaste och inte det som för en familj samman.
Jag tror inte att det jag säger behöver stämma, och kanske har jag inte tillräckligt med erfarenhet för att uttala mig, men det är iaf min åsikt som jag ville dela med mig av.
Riktigt bra inlägg.
Gillar inte riktigt att folk blundar för verkligheten vad det gäller skolor. Skolorna ÄR inte bra. Jag har själv pluggat till lärare och har haft många, många praktiker på en mängd olika skolor – och fortfarande, det ÄR inte bra.
Jag ber om ursäkt om jag lät insnöad osv, men du har ju helt rätt – faktiskt! Jag ÄR insnöad, men jag har ju som sagt inte så mkt att jämföra med eftersom jag inte bott någon annanstans. Och drf kan det kännas lite trist att det landet man bor i bara ska få negativt. Men ja, jag fattar hur du menar! 🙂
Jag tycker du skriver superbra och det är väldigt intressant att läsa om din barndom och om dina erfarenheter!
Måste bara säga att jag tycker det är så löjligt och jag blir så förvånad över att folk tycker att du smutskastar Sverige och att du låter gnällig och så vidare.. Det tycker absolut inte jag! Vart liksom?
"Vi" tar åt oss alldeles för mycket och är så rädd för allt nytt.. Störtlöjligt, rent ut sagt.
Tack för en otroligt bra blogg Denize, du och dina barn är fantastiskt fina!
Jag förstår vad du menar om skolan i USA till viss del. Tyvärr är det få av USA:s skolor som ser ut som din(vet att du utgår från dina perspektiv men vill bara lägga till min åsikt:)). Kommunal skola/public school ser ju många gånger inte ut så och det är ju där de flesta Amerikanska barn hamnar, alla skolor har ju inte den disciplinen (märkte jag efter 6månader på university, hej stök i klassrummen) . Det jag tycker är bra med Sveriges skolsystem är att alla barn har hyfsat lika förutsättningar (vissa undantag) som faktiskt inte existerar i USA i samma utsträckning. I stället för att hjälpa de skolor som har dålig ekonomi och inte kan leva upp till statens krav straffas oftast genom indragna resurser, vilket straffar elevrna (det skolan ska bygga på) och ger skolan dåligt rykte ISTÄLLET för att hjälpa skolan att klara av målen som sätts.
Angående uppfostran är det viktigt också att uppfostran sker hemma och tror det är Sveriges föräldrar som kanske brister ibland mer än skolfröken med 30-35 elever att försöka uppfostra själv. Skolan ska ju bara ta fasta på de grundläggande värderingar som man som förälder borde gett sina barn från start eller?
Kul att läsa om dina erfarenheter, jag tycker det vore kul om du skrev ett inlägg utan inhopp om Sverige och sedan i slutet gjorde en slags för-nackdelslista istället, ibland känns inläggen lite röriga.
Ha en bra dag!
rasse
Tina: Haha självklart har jag inte gått på varenda skola i landet, men jag har provat en del + hört mångas åsikter + läst nyheterna. Skolsystemet ÄR inte bra – ENLIGT MIG återigen.
Ungarna saknar uppfostran och respekt.
Sedan förstår jag inte hur du kan uppfatta det som gnäll när jag berättar om minnen och säger att jag är glad för att JAG fick en bra utbildning och barndom. Hmm…
Det typiska svenska behovet att snöa in sig!
Jag skrev dessutom att Sverige har sina fördelar – men enligt mig är skolan inte en av dom.
Jag älskar det amerikanska skolsystemet. Ordning och reda i klassen.I våra barns skola bestraffas det genom att flytta ett kort tre steg. Första är en varning, andra gå till rektorn och på tredje så får föräldrarna komma och hämta hem dem helt enkelt.
Det belönas med godis varje dag om de varit duktiga. Det finns ingen mobbing på skolan och varje år blandar man upp klasserna så man får några samma och några nya klasskamrater varje år. Kanon bra plus att det hela tiden lär sig att bekanta sig med nya människor.Kanske därför amerikaner har så lätt för att prata med alla människor och gärna tar för sig. Barnen tilltalar alltid en vuxen med Mrs, MS eller Mr och har stor respekt för lärare och alla vuxna. Jag bävar för den dagen vi flyttar tillbaka till sverige och svensk skola. Får nog bli engelska skolan i stan då.
Hej
Gud vad roligt att få läsa om ditt liv i USA.
Jag har en fråga: är dina föräldrar svenska och kunde du svenska innan du flyttade till Sverige?
Du har säkert fått den fråga förut och svarat flera gånger men jag hoppas du vill svara igen 🙂
Ha det toppen!
Vad roligt att läsa 🙂
Är du född utomlands?
om inte, När flyttade ni utomlands?
Håller med att du smutskastar Sverige, jag är också en person som trivs mycket bättre utomlands, men fortfarande sverige är ett bra land.
Som du skriver om skolorna i sverige antar jag att du hunnit gå på alla i landet. För att veta att dem är så mycket sämre än vad dem är i USA.
Jag förstår som du säger att det är dina åsikter, men du låter verkligen gnällig, vilket är tråkigt :/
Hur länge bodde du i USA?
Jag har själv bott i USA (i California) och har delvis en annan bild än dig…Men jag bodde där som vuxen (var 23-24 år gammal) och det kan ju förklara saken!
Hur länge bodde du på dom andra ställena då? 🙂 Varför flyttade ni så ofta?
Äh, handlar inte om att smutskasta… det är bara min uppfattning och mina åsikter 🙂
Sverige har väl sina fördelar också. Men nu skriver jag om USA och ja, enligt mig är livet bättre där men det är inte så lätt att bara flytta dit som du tycker.
Tråkigt att du måste smutskasta sverige hela tiden! Vrf flyttar du inte tillbaka dit då, om det nu är så himla mkt bättre osv? En vanlig fråga bara 😉