Sitter och kikar på bilder från exakt ett år sedan. Elian låg i magen, jag var några kg rundare, Emilia var lite mindre… man kan inte låta bli att bli helt nostalgisk. Emilia och jag mot världen. Så var det verkligen då! Visst fanns lillebror i magen men ingen av oss var riktigt beredda på vad som skulle ske – egentligen. Vi visste att en bebbe växte där, att jag skulle bli tvåbarnsmorsa, att Emilia skulle bli storasyster… men det har verkligen inte blivit som jag förväntade mig. Alls! Det blir det väl aldrig? Man kan tänka och fundera och fantisera på hur saker kommer bli med en ny bebis i familjen… men man kan aldrig riktigt vara förberedd.
Foto: Emma Mattsson för Aftonbladet.
ååh den där nedersta bilden minns jag! haha, det var nog ett år sedan jag upptäckte din blogg och en av de första bilderna (eller allra försöka kanske till och med?) jag såg var den nedersta. Eller ja, egentligen var det min mamma som tipsade mig om din fina blogg! 😀
Det var ungefär vid den tiden jag började läsa din blogg, and now I'm hooked 😛
nej man kan verkligen aldrig ana. Det bästa är att inte ha några förväntningar alls, då slipper man bli besviken eller förvånad=)
Du är min absolut största förebild. Jag längtar så innerligt efter att bli mamma och om jag bara blir hälften så bra mamma som dig skulle jag vara nöjd.
Ta hand om dig. Keep going!
Kram!
Gud vilka fina bilder!
Fina ni är! Och ja, man kan aldrig föreställa sig om hur det kommer bli. Jag var inställd på vad jag trodde var det värsta, men det blev ändå värre. Nu börjar det vända efter 1 år med en tuff tid och det känns skönt. Kämpa på, du gör ett fantastiskt jobb!
heter emilias pappa Diego Morris? höhö
Vilka fina bilder! Och förmodligen har du helrätt, det går aldrig att föreställa sig hur det kommer bli. Oj vad jag längtar tills jag vet! 😀