Denize

Emilia har varit på trotshumör idag.  Bråkat om det ena och det andra, käftat emot och haft sig.  Härlig ålder det här… sista separationsångesten säger pedagogerna.  Det är nu hon är mitt emellan att vara mammig och släppa taget om mamma och bli stor.  Det blir en sådan här trotsålder då tydligen.
Hur som helst så började det redan när vi gick från dagis och jag upptäckte att hon tuggade tuggummi.  Tydligen hade hon och ett par andra tjejer gjort det i smyg.  Hon skämdes som bara den.
Sedan har det varit smågrejer.  Som att vägra plocka undan efter sig, tugga med öppen mun vid matbordet, nonchalera när jag har sagt åt henne eller bett om saker och varit allmänt kaxig.

Till slut orkade jag inte med attityden och tålamodet tog slut så jag sa åt henne ordentligt och hon fattade vinken och efter det var hon ängeln själv igen.  Hon hjälpte till med disken, hjälpte med att bada lillebror, pussades och kramades och bad om ursäkt för hennes tidigare dumheter.

Annars var resten av måndagen lika slö som första delen av den.  Elian har varit lite kinkig men jag har försökt att roa både honom och systern så hon skulle sluta bråka.
Till slut fick det bli badet för lillebrorens del.  Han älskar det och blir knäpptyst och bara njuuuter och storasyster tycker om att hjälpa till, så det kändes som en bra idé.
Sedan somnade Elian vid 21-tiden och Emilia håller på att somna nu.  Vi får väl se om Liten sover vidare för natten nu eller om han bara tar sig en innan-natten-tupplur.  Jag tänkte i alla fall passa på att njuta av tystnaden som uppstår alldeles för sällan här under mitt tak och se på något serieavsnitt eller i bästa fall bara sitta och stirra och faktiskt kunna höra mig själv tänka.