Vecka Tjugotre
Publicerad,
Häromdagen så var det dags att byta vecka igen och nu är vi alltså i vecka 23. Det har varit en ganska tuff vecka rent fysiskt, som jag redan har nämnt några gånger, så det behöver jag inte gå in på igen.
Enligt en av apparna som jag använder så skulle barnet redan nu ha chansen att överleva utanför magen om hon föddes för tidigt. Det känns alltid som en betryggande milstolpe på något sätt.
Jag tänker mycket på sådant när jag får onda sammandragningar. Att herregud, nu är det kört. Jag tror att det sitter kvar från när jag var preggo med Emilia och man åkte in och ut till sjukhuset, stoppade värkar, blev inlagd emellanåt och blev beordrad sängvila i flera veckors tid. Jag kan väl inte påstå att det var traumatiskt, men däremot stressande – och inget som jag vill vara med om igen.
Men hur som helst så var det alltså skönt att läsa att lillasyster skulle kunna överleva nu, OM något skulle hända. Hon får dock inte komma tidigt, inte förrän sommaren tar slut.
Annars så ser magen ungefär likadan ut som för någon vecka sedan. Roligare är det att jämföra typ 3 veckor tillbaka. Bilderna från vecka 20 är t ex helt annorlunda. Magen växer inte direkt utåt, snarare uppåt.
Man märker även att hon ligger lite annorlunda där inne nu, sparkarna kan kännas allra högst upp på magen – trots att livmodern bara sträcker sig en bit över naveln än så länge. Häftigt. Jag kan alltså sitta och vila armarna/händerna på magen som på ett litet bord när jag sitter ned – och samtidigt bli kickad/boxad, hehe.
Jag har även börjat tillåta mig själv att börja titta på bebisgrejer lite mer seriöst nu. Hittills har jag shoppat några plagg och det är väl det. Men nu är jag lite inne på att köpa en amningskudde som kanske kan vara skön att ha på natten redan nu (?), börjat gå i sängtankar, tittat på babynest och lite allt möjligt. Vagn börjar också bestämmas, men det kan jag visa i ett eget inlägg framöver. Det är SÅ roligt att handla bebis-/ barngrejer, man blir helt varm.
Vår lilla Baby-E, jag kanske berättar lite mer om namnval snart. Jag kan knappt hålla mig. Båda barnen kallar henne redan för ett visst namn som vi veeeerkligen gillar, men jag säger mest ”bebis” eller ”lillasyster” istället. Vem vet, hon kanske inte alls ser ut som just en E****? Det får vi se i september.
ps, tack snälla ni för att ni klickar på hjärtat och gillar inlägg, ibland är ni så duktiga på det och jag blir så glad – det blir mycket roligare att blogga när man får den uppskattningen tillbaka, kram på er!
Vem är pappan den här gången då?
Ska lillan också heta Sara i andranamn?:)
Förhoppningsvis då det är ett släktnamn 🙂
Vet inte vad ni valt för namn till mini-E men tycker att Elise är SÅ FINT! Emilia, Elian och Elise <3 … hehe.
Så nyfiken på namnet! Min vilda gissning blir…Elise! 🙂
Va vacker du är! Trevlig helg på er!
Hej du lilla fascista!
Jag tankte bara kommentera din feta artikel i Metroskitblaskan.
Jag tycker inte som du, jag anser att det ar ok att fraga i princip vad som helst. Jag antar att det var du som inte gillade din profil. So what om man gar upp undergraviditeten, tank hur ungen skulle sett ut om den inte fick mat i dar inne. Vidare sa tycker jag att du later som de gamla tanter som skriver om tjejernas forskrackliga kjolar och killarna i bara linne och shorts VA MITT i STAN!!! INTE i KYRKAN…NEJ!!. Jag forstar att du ar mycket fixerad vid ditt utseende, men fan… du ar ung, sluta tanta till dig! Jag vet ocksa att kroppsidialet ar sjukt, Jag som kille svalter mig ocksa, for att inte se tjock ut. Kan vi inte enas om att lata varandra leva istallet for att komma med en massa asikter.
Sverige ar som en mardrom (for mig) av en massa asikter och ingen verkstad. Inte ens kan vi hjalpa manniskor i nod. Stang gransen! Panik! Jag skamms for att vara svensk! Alla dreglande efter den som leder oss. babavitlamm. Bojar morgonarna med lite grat over att jag ar maktlos infor, tex utrotandet av elefanter. Har ingen jag kanner som skulle vilja lagga ned en timme eller ens en krona pa att hjalpa elefanterna. De har ca 10-15ar kvar pa jorden i den takt vi mordar dem. Jag vill inte leva i en varld dar det viktigaste ska vara hur vi ser ut och dar vi struntar i den skada vi gor tex djuren. Ledsen att du fick ta allt detta, men dina ord skapade en reaktion. Kan vi inte gora saker som ar viktiga? Ska dina och deras barn behova skammas i framtiden over vad du och jag inte orkar gora?
Du.. jag vill garna saga att rubriken var som en gullig pik, inget annat. Skulle aldrig pa allvar, domma dig till en -ism.
Jag ber om ursakt, for att kommentaren var ostrukturerad och personlig. Jag ska gora nogonting sjalv nu, istallet for att klaga pa dig.
Jag onskar dock att vi i detta land (inte staten, folket!) kunde slappa pa ytligheter och meningskillnader ett tag och se vad vi kan gora for varlden. Vi borde ha mycket mer att ge. Eller?
p.s. kanske far du mycket "dumma" kommentarer,,, men du…det finns manniskor till allt. 😉 d.s.
Så otroligt fina bilder!! 🙂