När man bara måste ha!

 

Ett nytt ha-begär: feferoni.  Den där burken tog slut på något dygn.  Jag lär väl troligtvis få en fruktansvärd halsbränna om det skall fortsätta såhär, haha.  Men å andra sidan så är nog det här suget bättre än att trycka i sig semlor och prinsesstårtor – som jag var ”tvungen” att göra när jag väntade Elian.  Jag saknar liksom självkontroll när jag är preggo.  Det jag vill ha, det ska jag också ha!

Så nu har jag suttit och jobbat, småätit dessa ”medelstarka” som det står på burken, men jag måste vara känslig för jag tycker att dom är helt brutalt starka.  Jag har liksom fått trycka i mig fem stycken helt frenetiskt, svepa några klunkar mjölk och sedan trycka i mig några till.  I efterhand känns det som om tungan har växt och blivit dubbelt så stor och är på väg att falla av.  Ändå vill jag ha mer.

Och nu blev jag sugen på typ jalapeño poppers, eller chili cheese! Ååååh *hjärtögon*.

 

Seriöst.  Tänk på något annat än mat? Jeez…

Men å andra sidan så är jag lite såhär i vanliga fall också.  Jag kan få konstiga sug, äta det tills jag tröttnar och sen är det bra med det.  Jag är rätt bra på det faktiskt, att överdriva med något tills jag tröttnar på det (obs! ej människor).  Men vissa chipssorter har jag förätit mig på, frukostvarianter, sallader, inlagda grejor, godisar osv.  Detsamma gäller musik.  Jag hittar en låt som jag älskar, sätter den på repeat och tröttnar till sist på den.

Det där med måtta, vad är det?