Barn och vatten
Häromdagen när vi var vid poolen låg Elian och sov sött i vagnen och jag tittade mig omkring. Jag la märke till en liten grabb, troligtvis något halvår äldre än Elian, som gick omkring och busade. Sedan gick han med trotsiga och bestämda steg mot poolen och tittade bakåt mot sin mamma efter minsta lilla steg. Mamman låg och läste under en palm, i en solbädd och tittade upp lite grann och log åt sin son.
Själv hade hönsmamman, Denize, sprungit ifatt om Elian hade befunnit sig inom tio meters avstånd från poolen på egen hand (haha). Det kan ju gå så jäkla fort, oavsett hur små dom är. Dom kan ju få rallyfart från ingenstans. Men ändå, hönsmamma var det ja, alla är olika.
Den lilla pojken gjorde ett litet stopp vid duscharna bredvid poolen och mamman tittade upp igen i samma veva och log ännu mer åt sin son som stod och bankade på duschen. Sedan tittade hon ned i sin bok och då såg han väl sin chans att fort som fan springa med klumpiga nybörjar-ben mot poolen.
Plötsligt stod han vid poolkanten, mamman läste vidare och ungen föll rakt ned i vattnet. Jag kastade mig upp från min solstol och var beredd på att flyga fram till det lilla barnet som vevade hysteriskt på armar och ben under vattnet.
Men en annan tjej som badade bredvid i poolen hann först och simmade fram till den lilla pojken och fick upp honom till ytan.
Mamman kom fram sekunderna efter, helt oförstående och tog sin son och skällde lite.
Den lilla pojken grät inte, var inte förtvivlad – som andra barn hade blivit. Han såg mest lite frågande ut som sin mamma och såg sig omkring.
Åh, det är så läskigt med djupt vatten och små barn. Det kan ju (återigen) gå så himla fort. I den åldern är ju barnen orädda, mest för att dom inte har någon aning om vad som komma skall hela tiden. Nu när Elian inte längre är feg för vattnet så har man ju ständigt ett klump av oro i magen, jag vill inte släppa honom med blicken – inte ens för en sekund.
Ussh så hemskt, jag åkte ut för en liknade grej men min lillebror på 2 år, jag lyfte upp honom på kanten för att han skulle tar barnkannan ner, men istället för att gå upp på kannan så han gjort alla andra gånger vände han sig om och sprang mot den djupa bassängen och kastade sig i. Det tog mig inte många sekunder att tar mig upp ur barnbassängen och kasta mig i den djupa bassängen och hiva upp honom från botten, jag var livrädd men han förstod inte bättre. Han skulle "gömma" sig för mig bara….
När jag var liten så älskade jag vatten och jag vägrade har simdyna eller annat på mig och inte heller var det dem grunda bassängerna som gällde, så min mamma tvingade mig vid 4 års ålder att lära mig simma, annars fick jag inte följa med och bada.
Men det är ett ögonblicks verk att något ska hända, man blir livrädd över hur visa inte verka bryr sig om sina barn…
Usch ja, kan gå så himla fort och behöver ju bara vara några cm djup om olyckan väl är framme.
Har ni provat sånna kuddar på armarna. Vet att sommaren då min syster va runt 1,5 år (hon e född i jan) så hade hon sånna när hon badade och det va perfekt. Hon kunde leka och kasta sig hur som utan att hamna under vatten mer än nån sekund. Vet hon hoppade från trampolinen vid hotellpoolen vi bodde på tom. Har dock hört att barnen egentligen ska vara 3 år men det funkade hur bra som helst.
Hoppas ni har en härligt semester! (låter verkligen som det 🙂
Det är inte hönsmammeri, det är ansvarstagande 😮 Jag hade tusan inte heller släppt min unge med blicken om han vandrat runt. Tänk om det inte funnits någon i närheten just där och då, vad skulle hon då göra? "Suck, nu MÅSTE jag ju lägga ifrån mig boken, förstår inte ungen att jag vill bli brun och koppla av?". Nä usch och fy :s
Fy vad läskigt det är, som du säger går det ju så ofattbart snabbt – snart har jag nog fullt upp med att barnsäkra här hemma!
Så härligt ni verkar ha det där nere, gud vad jag skrattade när jag läste frisörinlägget, haha! 😀
Kram på er!
Håller med ovanstående: Det är inte att var hönsig utan ansvarstagande och en självklarhet. Det sker årilgen (även i sverige) drunkningsolycker på våra bad trots att föräldrarna är med, men inte tillräckligt uppmärksamma.
Min tjej på 21 månader är ganska feg och håller sig gärna nära intill, men det går så snabbt. Rätt vad det är så får dom för sig att kliva i vattnet.
Lågt av mamman att skälla på ungen, när hon själv föredrar att läsa en bok. :/
usch, borde ha varit hon som fick en utskällning, inte han! 🙁
när det kommer till saker som faktiskt kan bli farliga, tycker jag nog inte att man är någon hönsmamma. jag hade också sprungit hack i häl efter elvira om hon ville utforska poolområdet. man vet aldrig… barn kan få för sig så himla mycket.
Åh vilken fin bild 🙂 Ser att du gillar foto, jag har precis lagt upp en ny photoshop guide i min blogg, kolla in om du vill 🙂
Är precis som dig! Vi har varit utomlands varje år sedan Lea föddes och jag är precis likadan. kan inte släppa blicken. det går som sagt väldigt fort! Nu är min dotter 4 år och ändå kan jag inte bara sitta där och läsa en bok, för man blir så nervös. ha det bra!