Min måndag
Publicerad,
Bild från i morse/i förmiddags när jag hade lämnat barn på skolan och njöt av tystnad och frullekost. Jag hade en massa grädde kvar från gårdagens pannkakslunch, som fick åka ned i morgonkaffet idag. Det var nog dagens höjdpunkt. Nej då, inte riktigt – men gott var det.
Här har jag varit tröttis idag (igen). Jag ber om ursäkt för allt klagande nu framöver och det som skett på sistone. Det blir gnälligt, I know, men jag hoppas att ni står ut och förstår.
Jag har inte sovit ordentligt på ett tag och i natt kammade jag hem sammanlagt tre timmar. Anledningen? 1. Förvärkar. Alltså AJ vad vissa gör ont. Jag vandrade runt i lägenheten och funderade på riktigt på om det kunde vara på g. Men så avtog allt och så lade jag mig och slumrade till en stund igen. Och 2. Bebisens rörelser! Alltså AJ på dom också. I natt var det som om hon försökte armbåga sig ut. Hon förstår inte riktigt det där med att hon är stor och inte borde kunna få plats att röra sig sådär som hon gör. KOM UT NU ISTÄLLET!
Men det här med förvärkar. Det känns lite taskigt att man skall tappa andan av onda sammandragningar, inte få sova och inte kunna slappna av… men ändå inte få någon belöning av det hela (som en förlossning innebär). Eller jo, livmodern tränar väl upp sig inför det som komma skall, så man får väl se det som en belöning… men det vore trevligt om det kunde dra igång på riktigt istället. Så man får det avklarat bara.
Jag tror dock fortfarande på att det är nära. Om kroppen jobbar såhär hårt, så vill jag gärna tro på det i alla fall. Oavsett vad så är det bara dagar kvar till vårt första BF-datum och en vecka kvar till det datumet enligt rutinultraljudet. Som jag skrev på Instagram så har vi räknat ned från tresiffrigt, till tvåsiffrigt och nu är vi på ensiffrigt. För nio månader sedan fick vi reda på att lillasyster låg och simmade runt där inne. Nio månader. Nu är det nära – oavsett vad!
Hur som helst så får vi dagarna att gå ändå. Igår var vi bortbjudna på trevligheter och idag har jag till en början försökt mig på en rask promenad (HAHA! Rask!? I vilken värld då? Jag fick kramp i vaden efter en meter), sedan softilerat i min ensamhet, sedan städat ur skafferiet ganska så maniskt och sedan ätit lunch ute i solen med min käraste. Så himla skönt när han är ledig och man får en massa hjälp och stöd med allt.
Efter lunch plockade vi upp en glad Elian från plugget (bästa känslan är att fixa en lämning av ett barn utan tårar, för att sedan hämta – det dyrbaraste man har – som kommer springandes emot oss för att kramas, i glatt och spexigt skick).
Nu känner jag mig rätt så färdig med den här dagen. Jag skall dricka hallonbladste med kryddnejlika (ja, jag läser på för mycket), fundera på vad vi kan äta för enkelt till middag, sedan vänta på kväller.
Hoppas att ni har haft en fin måndag hittills!
Hoppas hon kommer ut snart! 🙂 Såg ut som en riktigt god frukost!
Du får tänka att förvärkarna ändå kan göra nytta och göra att du öppnar dig lite utan att riktiga förlossningsfasen är igång.. Jag gick o var öppen typ 3 cm när jag inte ens hade värkar, vilket innebär endast 7cm kvar när det sedan är igång. Det gör nog nytta, hoppas hon kommer snart =)
håller tummarna för dig! vilken god frukost förresten! ❤️