Den blivande storebrorsan

 

Det är så roligt att hämta och lämna Elian på förskolan nuförtiden då han har involverat alla i att han skall bli storebror.  Dagligen frågar något barn när bebisen skall komma, om det verkligen är en bebis i magen – på riktigt, varför det skall ta så lång tid för den att komma ut osvosv.

När vi klev in på förskolan i morse så ropade en av vännerna ”Hej Elian! och hej bebisen!” samtidigt som hon vinkade till magen och sprang förbi.

Tydligen är det inte bara barnen som han snackar om detta med, han kan även börja prata med dom andra föräldrarna om det här med att han skall bli storebrorsa, inte längre vara minst i familjen och att bebisen ligger i mammas mage, haha.  Hela byhålan här har väl koll på vår familjesituation nu.

 

Jag var även på samtal där på förskolan, det allra sista innan han börjar i skolan.  Allt var bara bra och man gick som vanligt därifrån stolt som bara den.

Han fick beröm för att vara en väldigt snäll kompis.  Ibland kan väldigt många vilja leka med honom samtidigt och han kan känna sig lite instängd och inte riktigt veta vilket håll han skall välja att gå.  Men tydligen så är han duktig på att förhandla så att alla kompisarna blir nöjda och ingen blir sårad eller utanför.  Han har en förmåga att hinna med alla ändå.

På det sättet så är dom lika, mina barn.  Jag har hört liknande genom alla år på alla av Emilias utvecklingssamtal.  Att hon bryr sig om alla och vill att alla skall känna sig inkluderade.  Det är – enligt mig – en enormt viktig och väldigt fin egenskap.  Så jag är verkligen glad att båda mina barn strävar efter det.

Hur som helst så älskar Elian att leka och det är lite därför han är så poppis bland vännerna.  Han kommer på ganska roliga lekar, verkligen lever sig in i allt och har bra med fantasi.

Han tycker även om att lära sig nya saker, dansa och när han blir stor så skall han bli fotograf, precis som mamma.  Mitt hjärta dog lite när jag fick höra det.  Men när jag frågade Elian så var det ”bara för att jag inte kom på något annat just då”.  Haha happ.  Men i vanliga fall svarar han alltid något med bil, t ex ”jag ska köra polisbil, jag ska köra ambulans, postbil” osv, det spelar ingen roll – så länge han kör något.  Men inte denna gången, inte.

Men anywaaaay! Det är alltid kul att höra att allt går bra för barnen och att dom uppför sig.  Hemma är det dock inte alltid likadant, men det är väl så det skall vara.  Så länge dom uppför sig bland folk och när jag inte är med, så kan dom testa gränser i det trygga hemmet.  Konstigt vore det väl annars.