Att prata om vikt (och graviditet)
Publicerad,
Jag och magen i lördags. Jag har sagt adjö till min midja och ses igen i höst (om jag har tur). Det är märkligt ändå hur jag själv glömmer bort att jag är gravid emellanåt för att jag känner mig rätt stabil, men så går man förbi en spegel, får syn på sig själv och kommer ihåg att man börjar få en ordentlig kula.
Nu börjar även folk prata öppet och fritt om min kroppsform, vikt och utséende. Jag minns det där så väl från sist jag var gravid, att folk bara tog för sig och tyckte att det var fullt normalt att påpeka hur stor jag var ”och inte bara om magen”. Jag kommer aldrig förstå hur det är ok för folk att prata om gravida kvinnors vikt och kroppar – man gör ju inte alls samma sak om det handlar om en ogravid kvinna.
Nu vet jag att dom flesta som har tagit upp det hittills bara menar väl. Att dom tycker att det är kul att magen växer och att graviditet ändå är något man gärna ’vill’ prata om.
Än så länge så har jag fått höra det klassiska ”är du säker på att det inte är två?” och ”Va!? Halvvägs? Jag som trodde att det var dags snart” eller ”….men du måste ha gått upp rätt mycket redan, va?” och ”hur STOR ska du bli egentligen, om du redan har den där magen?”.
Haha, jag blir så full i skratt… för jag vet verkligen att dom som har pratat om detta BARA menar väl och är jättesnälla människor. Men det är klart att när man har sämre dagar och känner sig lite mindre fin och bekväm i sin egen kropp så tänker man lite extra på hur fan det skall sluta egentligen, om folk redan tycker att man är tjock.
Jag brukar dock för det mesta hålla huvudet högt och besvara frågorna gällande min vikt med att jag har gått upp lagom mycket och så lägger jag till ett vänligt ”själv då?”. För om det är ok för andra att prata om min vikt så måste jag väl visa lite omtanke tillbaka?
Det är så konstigt det där hur kroppen blir andras egendom när man är gravid. Det är "fritt" att prata om men även att ta på magen vilket jag verkligen ogillade som gravid. Det var en sak om man frågade men att bara ta på magen utan "lov" tyckte jag väldigt illa om…
Jag har bf 14 juli och jag har varit ganska liten (tydligen, mitt första barn så jag känner mig enorm hehe) så jag får istället höra att "du är säker på att det inte är kattunge där inne", "ska du ha SÅ SNART? Det syns ju knappt" .. Det kommenteras verkligen hej vilt 🙂
Jag känner verkligen igen det, har fått höra mycket under graviditeten och det är som du säger att folk plötsligt tror att man kan prata helt öppet om det.