En blivande storebror
Publicerad,
När jag eller någon annan har frågat Elian om han skulle vilja ha småsyskon, förut och mest på skämt, så har han alltid bestämt sagt nej. Småbarn låter, skriker och förstör ens lekar – så har han resonerat.
Jag minns att han en enda gång frågade om jag hade ”några sånadär ägg kvar i magen”. Jag minns det så väl för att jag blev så chockad, haha. Men anledningen till att han frågade var för att alla hans kompisar hade småsyskon. Han var dock inte säker på om han ville ha en lillasyster/lillebror ändå.
Hur som helst så var jag faktiskt extremt nervös över att berätta för barnen om graviditeten, just pga detta; Att dom aldrig direkt har önskat småsyskon. Jag såg framför mig hur båda skrek, grät och ville flytta hemifrån – så jag drog mig för att berätta så länge som möjligt, även fast jag redan hade börjat få mage och Emilia var klok nog att förstå ändå (hehe).
När jag väl insåg att jag inte klarade av att hålla det hemligt längre så berättade jag först för Emilia, när vi var ensamma. Jag ville ge henne den upplevelsen – att få veta först och höra det bara från mig.
När det var gjort så berättade jag för Elian kort därefter. Jag tog med mig honom in på hans rum och tittade i kalendern som han ritar kryss på för varje dag, skriver upp födelsedagar osv.
När vi kom fram till september så frågade jag om han visste vad som skulle hända då. ”Jag börjar i skolan!?” frågade han först. Men jag visade att han gjorde det redan i augusti. Han klurade vidare och gav sedan upp.
Då sa jag ”Här i den här rutan så kan du skriva att du blir storebror, för det blir du i september”. Han spärrade upp ögonen och bara tjöt ”är det sant, är det sant, är det sant!?”. Han skrattade, log och började dansa omkring i hela rummet.
Han undrade hur jag visste, klappade på magen, undrade hur man tar reda på sådant, om jag var säker och ställde nya frågor innan jag ens hade besvarat de tidigare. Han fortsatte att studsa runt inne på rummet och sjöng ”I september blir det bebis, i september blir det bebiiiis, ska jaaaaag få en bebiiiis?”. Jag sa att det ändå var jag som skulle få bebis, men att han skulle få en liten lillebror eller lillasyster.
Han gick tillbaka till kalendern och började räkna dagar. Jag fick förklara att det kommer ta tid, flera månader, att bebisen måste växa i min mage först. Men han var otålig och tyckte att bebisen kunde komma i morgon.
Han tycker att det är spännande för K att han skall bli en ”riktig pappa och inte bara min låtsaspappa”. Han tycker att det skall bli roligt att slippa vara minst och nu bli ett mellanbarn istället. Han vill att bebisen skall heta Björn eller Axel om det blir en pojke. Och Viktoria eller Scarlet om det blir en flicka. Han önskar sig en lillebror så han kan leka en massa med honom, men lovar att inte bli ledsen om det är en tjej. Haha, han har så många söta tankar.
Han var i alla fall snabb med att berätta för varenda kotte att han skulle bli storebror och att det låg en bebis i mammas mage. Stolt var bara förnamnet.
Jag hade verkligen aldrig räknat med en sådan reaktion. Inte alls. Jag hade räknat med att få övertala att det skulle lösa sig och behöva deklarera min enorma kärlek för honom. Men icke. Elian är verkligen genuint glad och lycklig. Det återstår att se om han tycker att det är lika roligt sen i september? Haha. Nu vet jag i alla fall vad som komma skall med syskonsvartsjuka – så jag är beredd!
Jag ska prata lite med Emilia om hur mycket hon vill ha med om sina egna tankar och känslor. Kanske skriver hon ett inlägg själv? Vi får se, men kort sagt så är även hon glad, nyfiken och förväntansfull – även om hon har varit med om det där med att få småsyskon förut och även vet vad det innebär.
Pssst, ni glömmer väl inte att klicka på hjärtat och gilla alla inlägg som ni uppskattar? Det gör mig så glad att få lite respons, det blir roligare för mig att hålla igång bloggen med flera uppdateringar då.
Blev lite rörd när jag läste hur Elian reagerade! Verkligen så fint! Nu verkar vara en så fin familj och det är så kul att få följa er. Har Varit med ändå sen Emilia var lite!
så fina bilder
Så roligt att han reagerade positivt! Hade varit lite jobbigt annars. Har själv två lillebröder, den ena en ordentlig sladdis. Tolv år skiljer det på oss! Detta året fyller han sex och kommer ihåg hur vi längtade ihjäl oss när han skulle födas ^^
Men åh så fint, blir alldles rörd till tårar.
Så mysigt. Grattis!
Den första bilden! Så mycket stolthet och kärlek – från honom till barnet, och från dig till honom. Vackert
Åh blir alldeles tårögd!
Dels av glädje för eran skull men också av sorg för att jag önskar att vår lilla tjej kunde få bli storasyster <3
Åh vad härligt, mina söner ville absolut inte ha en bebis hade dom sagt, dom ville ha en kattunge eller hundvalp. Men när jag väl berättade att vi skulle få en bebis så ändrade dom sig och liksom Elian blev väldigt glada och tyckte det var jätte spännande 🙂
Så underbara bilder!! 🙂
Kul att läsa detta inlägg 🙂
Man blir helt varm av att läsa detta 🙂
Jösses så rörd jag blev av att läsa detta :’) Vilken underbar reaktion! Hade det varit jag som var med om det hade jag nog börjat lipa, haha.
—
25:årig morsa till Oliver, ett år. En gemytlig blogg om barnmode, inredning, en dos vardagspuls och saker nära hjärtat <3
Vad roligt att läsa om hans reaktion. 🙂