Det där med stora barn och klädsmak
Publicerad,
I helgen ville Emilia shoppa sina kläder till skolavslutningen. Jag såg en vacker vit klänning framför mig och var så taggad på att hitta den perfekta. Hon ville dock inte alls ha klänning. Såklart. Det är så lustigt det där, men från och med att hon fyllde ca 2 år så bestämde hon sig för att BARA ha klänning eller kjol på sig. Så liten, men så envis. Jag kunde köpa snygga byxor, men hon bokstavligen grinade när jag klädde henne i dom, så i några år framöver hade hon till 98% bara klänning eller kjol. Med åren så gick jeansleggings bra, sedan ändrades allt och nu funkar klänning ytterst sällan. Haha typiskt!
Nu är hon dessutom stor och vi delar inte alls samma smak längre. Vi gick in och ut ur alla butiker, den gravida mamman blev bara tröttare och tröttare men vi kämpade på. Hon ryckte åt sig och klämde på tröjor som fick mig att känna mig helt förfärad. Jag förstod inte alls grejen med att betala hundralappar för någon liten tygbit som dels var helt genomskinlig och dels så kort så man skulle visa hela magen (nästan). Nä, jag sa att på min tid så skulle man vara uppklädd på avslutningar, nu skall man tydligen ha så lite kläder på sig som möjligt. Det skämtet gick inte riktigt hem hos henne. Hur som helst så sa hon nej åt alla mina förslag med en äcklad blick och jag gjorde väl detsamma åt hennes förslag. Vi gick tillbaka till samma affärer till slut, hon provade allt möjligt och äntligen kunde vi kompromissa lite och hitta något som vi båda tyckte om/tyckte var ok.
Jag tycker att det känns så tidigt. Hur kan jag redan vara så ”omodern”, som min dotter säger? Jag minns ju själv hur jobbigt det var när jag själv ville klä mig på ett visst sätt när jag var yngre och min mamma undrade vad fasen det var för fel på min smak. Det är inte lätt.
Nu är det ju så att Emilia är fin i allt och självklart uppmuntrar jag henne till att skapa sin egen stil, gå sin egen väg och alltid vara sig själv. Så länge hon är påklädd (!), haha. Hon är ju trotsallt bara, snart, 12 år gammal. Visst måste det få finnas lite gränser?
Fina kläder! Förstår dig… Jag hade i och för sig ofta "magtröja" när jag gick i femman men det var Melanie-C-inspirerat. Den var i och för sig inte u-ringad utan någon sportgrej.
Jag tycker du verkar väldigt sund gällande detta. Klart det ska vara påklätt samtidigt så är det i denna ålder som sexualiteten kommer mer framträdande. Det är så svårt men jag tror att ni fick till en bra balans!
Kram!
Haha kan tänka mig att det inte är lätt det där. Tröjan på bilden var iaf superfin!!
Mina föräldrar resonerade såhär då jag var i Emilias ålder:
De betalade mina kläder, så de fick ha input. Men jag fick välja själv, för de ville att jag skulle vara bekväm och ha på mig det jag trivdes i.
Deras input limiterade dom, men de sa nej till saker som sexualiserade mig (då man är 11-12-13 så förstår man inte sexualisering av sig själv). Typ magtröjor, högklackat, kort-kort kjol, mycket smink osv.
Men utöver det fick jag ha precis vad jag ville. Så länge jag kunde ge en bra anledning till varför jag ville ha det plagget, och inte bara för att alla andra hade det.
Heheh känner igen! Har en dotter på 12 år jag med. 😀