Vecka Tjugonio
Publicerad,
Vecka 28 försvann bokstavligen, även från bloggen, och nu har vi hunnit kliva in i vecka 29 för ett par dagar sedan. Det går undan!
Känslorna är ganska blandade och väldigt mycket överallt nuförtiden. Man är hormonell och humörsvängningarna är lite som i början då man ena sekunden kan skratta av genuin lycka för att sedan brista ut i gråt eller ilskna till och bli arg som ett bi. Oftast över ingenting eller småsaker.
Jag märker att alla är lite på sin vakt och tassar runt på tå kring mitt känslomässiga jag, haha. Nej, men det är verkligen tur att jag har en fin familj med tålamod och förståelse (för det mesta). Jag kan dock få extremt dåligt samvete och tjuta pga det istället. Jag kan längta efter att få bli mig själv igen, både till sättet och kroppsmässigt – för nu är man inte bara hormonell och känslig men även extremt klumpig. Jag suger verkligen åt mig orden när k och andra säger att jag är vacker, men innerst inne så känner jag mig som en heffaklump som får marken att skaka för varje steg jag tar pga min enorma tyngd. Och större skall jag ju bli. Enormt mycket större… I know.
Hur som helst så har vi även varit hos barnmorskan och kollat läget med lillasyster denna veckan. Hjärtljuden låg på 155 och Sf-måttet var 28. Mina järnvärden fortsätter att sjunka, men det är väl lite som vanligt.
Annars var allt bra och det känns alltid som en lättnad. Jag vill inte påstå att jag går runt och oroar mig, men ibland känns allt så overkligt, lite för bra för att vara sant. Att bli med barn och att få gå igenom en graviditet är verkligen en gåva och ingenting som man någonsin skall ta för givet.
Jag mår annars relativt bra i fogarna, antagligen för att man tar det så pass lugnt nuförtiden. Man har ju mest suttit still i sin solstol och njutit av sommarlovet. Att simma var dock INTE så skönt som alla påstod att det skulle vara. Jag hade längtat efter att sjön skulle värmas upp lite så att jag kunde röra på mig utan att få ont, dvs simma. Men när jag väl testade så gjorde det nästan ondare än att gå (?). Att ligga och flyta och bara simma med armarna gick dock bra, så jag har badat en hel del med kidsen. Ingen vidare motion dock.
Men men! Jag har accepterat läget, att träning och en aktiv livsstil får vänta ett tag. Det är ju inte alltför lång tid kvar, dessa veckor är en kort period i mitt liv och jag skall bara satsa på att må så bra som möjligt och anstränga mig så lite som möjligt. Det är sådana dagar jag fortfarande njuter av graviditeten och känner att det är rätt trevligt. Minsta lilla ansträngning eller en promenad för mycket så förstör smärtan resten av dagen. För att avsluta så lyssnar jag alltså verkligen på kroppen. Man kan inte göra annat.
Jag längtade också efter att få bli mig själv igen. Jag kunde också gråta, skratta och nästan skrika för "ingenting", sen fick man dåligt samvete istället.
Det är en gåva att vara gravid men man får också må dåligt. Det är tungt.
Åh, så otroligt vackra bilder! <3
Så fint, och vad skönt att du mår bra i fogarna! 🙂
Så fint att du delar med dig!
Vilket snyggt vitt och blått linne, vart är det ifrån? 🙂
Du ser jättefin ut med magen, men fullt förståeligt att det är tröttsamt att bli tygnre i kroppen såklart. Tur att du har dina nära och kära som peppar och finns där! 🙂
Tack snälla du 🙂 Linnet är från Stradivarius.
Så otroligt vacker du är .
Känner igen mig med känslorna glad o snäll ena stoden gråtandes andra och arg tredje. Fick höra att det fortsätter även under amningen och avvänjningen… så minst ett år till 😀
Å vad fin du är! Simning funkade inte för mig heller med fogarna! Blev så besviken…
Underbara bilder!
Bra att du lyssnar på kroppen när det känns så, onödigt att ta för stora risker med sådant, som du skriver är det ju en period av livet och sedan kan man fokusera på träningen efteråt igen – försöker tänka samma själv när jag saknar att få träna och röra på mig som vanligt.
Härligt att hon växer som hon ska och att allt är bra – känner också igen den där overklighetskänslan, som ibland nästan blir en oro, men det är väl så det ska vara antar jag 🙂
Vad ska babyn heta?