Det fick ta sin tid
Publicerad,
När november månad rullade in, så skrev jag inlägg om hur svårt jag hade det just under den månaden. Att det blev en hel del hjärnspöken tack vare höstmörkret. Varenda år.
Humöret gick lite upp och ned, vissa dagar och veckor var bättre än andra. November blev till december, sjukdomarna fortsatte att ösa på och jag kände mer och mer hur min ork bara försvann. Den där gnistan som krävs, den där speciella glöden – den infann sig aldrig riktigt. Det blev för mycket tid hemma, för lite gjort, för mycket motvind, alldeles för många frågetecken och hinder och till slut så kände jag mig stressad och fullkomligt slutkörd. Jag sov inte på nätterna, tappade aptiten och den ständiga frågan ”Är det här allt? Är det såhär livet kommer se ut föralltid?” ekade envist i huvudet.
Jag kämpade tappert för att hitta olika ljuskällor i mitt mörker och givetvis så fanns det en hel del som gjorde mig lycklig och glad, men det var några intensivt tuffa veckor/månader ändå. En tid då jag fick ifrågasätta mig själv, fundera över framtiden och framför allt tänka på vad som krävdes för att kunna ta tag i mig själv och ställa mig upp ordentligt igen. Jag tillät mig själv att vara svag ett tag, att låta allt ta den tiden det tog. Jag struntade i alla krav och måsten och fokuserade bara på mitt inre.
Det fick ta sin tid, men nu känner jag att jag har fått tillbaka den där speciella gnistan igen. Jag har fått tillbaka min ork, min styrka och känner igen mina egna ambitioner igen.
Som jag nämnde igår så innebär det här nya året en rad olika förändringar. JAG skall verkligen göra allt jag kan för att jag själv skall må så bra som möjligt. Jag skall inte vänta på bättre tider, jag skall skapa dom.
Hur och vilka förändringar som kommer ske lär dyka upp lite titt som tätt i olika inlägg framöver. Men listan är lång och målen skall genomföras.
Startpunkten har i alla fall varit att ändra mitt eget tankesätt, förvandla min negativitet till något annat, lämna sådant som stjäl energi bakom mig, fokusera på dom som står mig närmast och bara göra sådant som gör mig glad.
Under tiden då allt var som sämst, så samlades förstås en massa måsten i en stor hög. Den ångesten bet ofta tag i mig när jag förstod hur mycket jag egentligen hade att göra.
Den här veckan, och framför allt idag så har jag tagit tag i allt. Alla outrättade ärenden är nu uträttade, allt tråkigt pappersarbete är gjort, fakturor har skickats iväg, bokningar har gjorts, samtal har ringts, möten har genomförts osvosv.
Den där känslan när man bara får allt gjort. Allt som verkade så jäkla jobbigt och ångestladdat för några veckor sedan, det är bara fixat och klart nu. Känslan när man kan pusta ut och blicka framåt. Det ger mig ännu mer kraft! Jag tror att 2016 kommer bli ett häftigt år.
Så skönt att du har den inställningen och skriver öppet om psykisk ohälsa, de är SÅ vanligt men folk är så tysta om de. Kram
Jo, så är det ju. Jag tycker inte att det behöver vara något tabubelagt eller något att skämmas över. Det går ju upp och ned för alla människor. Kram!
Åh, så härligt att ha tagit sig ur mörkret! Känner så väl igen allt du skriver om och det gör mig glad att du vågar dela med dig, det är viktigt känner jag, både för en själv och omvärlden. Och åh, denna mening:
"Jag skall inte vänta på bättre tider, jag skall skapa dom."
Ja! Precis så.
Och nu glömde jag helt att säga det, men fasiken vilken snygg bild!