När det bara kan flyta på…

 

Bilder från en fruktpaus igår.  Mina cravings hänger kvar, men är kanske inte fullt lika starka som tidigare i graviditeten.  Jag har i alla fall njutit av svenska jordgubbar hela sommaren och nu när dom inte längre finns kvar så försöker jag ersätta det begäret med annat.  Vissa dagar går det bra och andra dagar deppar man nästan ihop.  Över jordgubbssug liksom, jeez.  Hela våren gick det ju bra med importerade, men när man sedan fick vänja sig vid de svenska så känns de belgiska verkligen skittråkiga, haha.  Stora bekymmer här!

 

Här flyter ytterligare en dag på.  Planerna är ganska minimala och oftast räcker det med en to-do per dag, sedan är man helt slut i kroppen.  Jag längtar efter att få bli en bättre och roligare mamma igen, jag längtar efter att känna att jag orkar med mig själv och min egen kropp, jag längtar efter att bli en mer social vän igen, jag längtar efter att slippa känna som om jag är fängslad i min egen kropp.  Jag vill så mycket, men det går liksom inte bara och det har jag fått acceptera.  Jag låter det vara som det är och jag är tacksam över att dagarna och veckorna flyter på som dom gör ändå.

 

Hur som helst så har Elian väntat på kompislek idag och roar sig med det.  Emilia kollar film, spelar datorspel och skall strax bege sig upp mot stallet.  Just för tillfället är det lugnt här – men det är det inte hela tiden.  Jag tror att alla börjar gå varann på nerverna lite, som jag skrev igår så har det varit ett låååångt sommarlov.

Men så kör jag klassikern att få dåligt samvete och ett svidande mammahjärta om kvällarna när dom sover.  Eller ja, åtminstone när den minsta har gått och lagt sig, Emilia lägger sig typ samtidigt som mig MEN men! Det är så tröttsamt med tjat, gnäll och bråk om dagarna.  Och jag tar gärna på mig lite extra mycket av skulden, jag vet ju själv att mitt tålamod inte är det bästa just nu och det längtar jag bort ifrån.  Jag önskar ju att jag kunde vara supermamman som är extremt pedagogisk varenda timme på dygnet.  Men man är ju utmattad på alla sätt och vis och less.  Då brister det lite lättare.  Jaja, det är bara att tänka så positivt som möjligt och göra sitt bästa. Det hade kunnat vara värre…

 

Nu skall jag sluta upp med min klagosång som jag bjuder på oftare och oftare numera och göra lite nytta istället.  Ha en fortsatt bra tisdag!