Vecka 17
Publicerad,
I lördags klev vi in i en ny vecka igen så nu är det dags för veckans magbilder – en massa sådana blev det.
Nu känner jag mig faktiskt både större och tyngre. Jag vet att jag skrev förra veckan att det inte hade hänt så mycket, men nu har det nog det. Jag vet inte om det syns tydligt på bilderna – men det känns. Att böja sig ned sker inte riktigt lika smidigt som förr, nu är det helt omöjligt att sova på mage, det är bökigt att duscha (jag är en weirdo som gärna sitter ned i duschen, men det är inte lika behagligt längre), att dra upp benen mot magen eller sitta med benen i kors är inte heller längre det skönaste osvosv.
Jag har även börjat känna av lite sammandragningar om jag är ute och går eller anstränger mig på något sätt. Jag har ett svagt minne av att det började i samma vecka när jag väntade Elian, men då var dom lite mer intensiva. Antagligen pga min stressiga tillvaro – och så blev jag dessutom sjukskriven. Men anyhow!
Annars så flyter allt bara på. Som jag nämnde på instagram igår (@denize), så lever jag den där klyschan nu känns det som. När man bara myser och njuter och graviditeten bara känns som härligt fluff-fluff. Även om vissa saker är lite osköna ibland så kan jag verkligen inte alls klaga. Inte än. Jag hoppas att det fortsätter såhär, för det är första gången som jag upplever att jag verkligen är lyckligt gravid.
Med Emilia så var jag ju så himla ung, det var en massa fördomar och blickar riktade mot mig och personligen så njöt jag aldrig av att vara gravid. Jag ville bara träffa min prinsessa.
Och med Elian så var ju nästan hela graviditeten en enda tortyr bara – både psykiskt och fysiskt.
Därför känns det SÅ himla tacksamt den här gången, att faktiskt gilla läget trots att hela kroppen sväller upp, illamåendet håller i och kroppen gör ganska ont emellanåt.
Sen kommer jag säkert sitta och skratta och fnysa åt mig själv, när jag sitter där – höggravid och tokless – men ändå! Just nu så är allt bra bara och jag hoppas att jag får känna såhär ett braaa tag till framöver.
Vad mysigt! Vilken fin blogg du har 🙂
Hur stod du ut grviditeten med Elian? Är i V28 och känner bara för att ge upp. Jag känner ingen glädje för flickan i magen och ångrar mig så djupt att jag är gravid. Det är verkligen så påfrestande psykiskt. Starkt av dig att klara det ensam dock! Och skönt att du inte är ensam denna gång 🙂
Men usch vad jag lider med dig 🙁 Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, tror du att det kan bero på hormoner? Man kan ju känna saker när man är gravid, som man på riktigt egentligen inte känner – tack vare alla hormoner.När jag väntade Elian så mådde jag extremt dåligt psykiskt pga omständigheterna, men jag kunde ändå känna glädje för själva bebisen även om jag HATADE att vara gravid. Jag såg bara fram emot att föda och aldrig någonsin vara gravid igen ungefär. Som tur är så går ju tiden framåt, även om det känns som en evighet när man väl är där. Har du stöd? Någon att prata med, som ställer upp? Stor kram!
Fin du är <3
Du är ju SÅ fin! Och känner igen det där med att få stormage direkt och att i början tro det kanske ligger fler där inne, haha 😀
Jag tror jag har nämnt det här på din blogg tidigare, men jag fick också stor mage snabbt. Tittade dessutom på en tjej (minns en blogg/sida) som är i vecka 24 tror jag och hennes mage syns knappt. Min är stor som ett hus, ska ta nya bilder för veckan, men den känns enorm 🙂
Så himla fina bilder! 🙂