Piroger med historia
Publicerad,
För 11-12 år sedan så fick jag smaka på chilenska piroger för första gången. Jag minns att min dåvarande tog med sig ett gäng piroger som hans mamma hade lagat till mig och mina föräldrar. Jag dog lite där och då.
Sedan passerade åren och det där suget kom alltid tillbaka, så jag påbörjade projektet att lära mig att göra goda piroger själv. Många blev misslyckade, vissa helt ok och vissa lite bättre än så.
I dagsläget kommer jag inte riktigt ihåg hur dom skall smaka. Jag minns inte hur dom där chilenska pirogerna smakade när min dotter låg i magen. Jag minns bara att dom var goda.
Men. Pirogerna som jag lagar ett par gånger om året nuförtiden är en av Emilias favvo-maträtter. Jag tror att den enda klassiska ingrediensen som saknas är russin (kidsen hatar russin så vi väljer att skippa det). Annars så innehåller dessa: Nötfärs, gul lök, vitlök, spiskummin, chilipulver, paprikapulver, oregano, salt, peppar, hårdkokt ägg i skivor och svarta oliver.
Och degen är vanlig smördeg (krävs inget recept på det, va?).
Igår åt vi dessa till middag. Maten var redan klar när Emilia klev innanför dörren och när hon fick syn på vad som serverades i köket så överöstes jag av diverse komplimanger angående att jag är bäst osv. Pga att jag fixade piroger. Inte så svårflörtad.
Sedan ville hon ha en till frukost idag också, haha. Men jag minns som sagt hur jag älskade dom där pirogerna förr om åren. Första gången vi fick hem dom så åt jag nog också en till frukost dagen därpå.
Gott!
Åh piroger är så gott, vart sugen på det häromdagen men har inte gjort några än
Det både låter och ser jätte gott ut.