Lördag hos oss
Publicerad,
Katten och kidsen har hängt ute i snön idag. Det gäller att passa på så länge det varar, för snart regnar snön bort. Igen.
På fjärde bilden ser Vilde kaxig ut. Det är han inte. Inte alls. Men jag lyckades ta ett kort när han gav ifrån sig ett ynkligt ’mjau’. Vad han ville ha sagt, det vet jag inte riktigt. Men vi tror att han frös om tassarna, så han fick vila i Emilias famn en stund. Men så var det nog inte ändå.
Hur som helst så skulle jag bara titta in snabbt och önska er en fortsatt fin lördag!
Dina barn, o katt, är ju så söta! Men dottern börjar ju verkligen se ut som en liten modell men suuuuperlånga ben! Otroligt vacker flicka.
Hej Denize
Jag hoppas att du läser hela den här kommentaren innan du raderar den. Men jag förstår om du inte gör de. En lång historia.
Jag träffade en kille som hade en dotter sen innan, som han inte hade så mkt kontakt med. Han skyllde på mamman, att hon var knäpp och så vidare. Det hela blev en stor konflikt och jag led med min sambo, tyckte synd om honom som så gärna ville vara med i barnets liv men mamman bara satte stopp för allt. Jag följde dig samtidigt då uppenbarligen och hatade dig lite, pga att jag antog att du gjorde så som mamman till min sambos barn. Tyckte synd om barnens fäder för att dom inte fick närvara.
Sen blev jag inom kort själv mamma till vårat gemensamma barn. O jag förstår nu, att om man verkligen är en förälder så ser man till att finnas där. Jag har själv separerat från min dårvarande sambo just pga att han skyller på mamman, men aldrig ser till att träffa barnet. Alla barn har rätt till båda sina föräldrar men de är upp till föräldrarna själva att skapa relationen. Jag vet inte om det var någon modersinstinkt eller vad man kan kalla de men när jag väl blev mamma själv så ändrades min bild och jag skäms över allt agg mot dig. Hade jag (som förälder nu själv) inte bott med mitt barn så hade jag struntat i hur knäpp den andre föräldern varit, och bara kämpat allt vad jag hade för att få vara med mitt barn så mkt som möjligt igen. Det finns faktiskt inga ursäkter alls… tack för att du har väglett mig o förlåt, för att jag trodde illa om dig. Du verkar vara en varm mamma som gör allt för dina barn och jag blir arg för att jag inte såg det tidigare, men har man inte barn själv så är det ju svårt o förstå. Kram. Mail finns här om du vill prata mer.
Fantastiska bilder 🙂