Sådana stunder
Publicerad,
Igår tog vi farväl av september månad och genom mobilkameran så såg det ut som ovan. Vi avslutade dagen med att ta vara på de sista soltimmarna och att promenera längs vattnet en stund. Solnedgången var vacker och jag svor åt mig själv som lämnade kameran hemma. Dock hade jag burit omkring på den tunga väskan hela dagen så jag tänkte att ryggen skulle slappna av lite med en avkopplande kvällspromenad.
Nåja, mobilen fick fånga ögonblicken så gott det gick.
När solen hade gått ned och mörkret kom krypandes så fick Mini-me ett utbrott. Han ville inte alls gå hem. Han struntade fullkomligt i om vi behövde gå genom skogen i mörkret sedan, han ville vara kvar. Han trivs bäst utomhus och har troligtvis alltid gjort det.
Jag fick ha honom på ryggen en stund, innan en annan del av sällskapet lockade med att leka kurragömma hela vägen tillbaka. Pedagogiskt och mycket väl fungerande! Så visst kom vi hem till slut och slapp även det mörkaste mörkret.
I morse vaknade vi upp till oktobers första dag, själv med ett ryck av alarmets frustrerande oljud. Jag kände därefter en plötslig och fruktansvärd smärta i kroppen. Ögonlocken var tunga och jag kunde inte lokalisera smärtan. Vad. I. Helvete?
Några sekunder senare insåg jag att jag hade två ungar som låg kors och tvärs över mig. Aha, jag hade blivit mosad i sömnen nu igen. Inga konstigheter…
Jag väckte den ena ungen efter den andra, klev själv upp, ordnade med alla morgonrutiner och sedan begav vi oss ut och välkomnades av en krispigt kylig morgon.
Ja, det är så det har sett ut här. Adjö september och hallå oktober.
härliga bilder !
Fina bilder!
Härliga bilder 🙂
1. Jättefina bilder!
2. Likaså headern.
3. Och likaså diiiig!