Tacksamhet och vardag

 

Idag är ju tanken att sprida kärlek på nätet och jag hade tänkt lyfta några fina kommentarer och publicera dom här.  Men vet ni vad? Det är för svårt att välja ut några, jag vill ta med alldeles för många.  Ni anar inte hur mycket era ord betyder och har betytt för mig.  Jag har ju hängt med i svängarna och haft blogg (bloggar) i många, många år nu.  Jag har blottat mycket av mitt liv och några av er har troget följt med och stöttat enda sedan dag ett.  Det är så häftigt.  Ni har följt en händelserik resa i livet och hela min utveckling.  Så därför vill jag börja med att tacka just er; ni som har orkat kommentera i så lång tid nu.  Ni som har stått på min sida och stöttat mig i allt jag har gått igenom.  Ni som har sett det olyckliga, det lyckliga, det mörka, det ljusa, det tuffa, det enkla och accepterat bloggens ändring – men som ändå fortsätter att läsa.  Ni anar inte hur mycket det betyder för mig.

Sedan vill jag givetvis tacka er som hoppat in och börjat följa oss senare, men som ändå finns kvar.

Och dom som tittar in ibland och läser lite mer sällan.  Och dom som tittar in endast för att titta på bilder och kommenterar dom.

Ni är helt fantastiska.  Tack för att ni gör mitt kommentarsfält till en trevlig plats.  Som jag skrev igår: ni bidrar verkligen till ett snällare internet.

 

 

Med det sagt så hoppas jag att ni tar min uppskattning på allvar.  Verkligen.

Hur som helst, dagen då? Som jag nämnde tidigare så har det varit smått stressigt.  Jag har en massa jobb just nu (kul kul kuuuul, för snart är det ju juuul).  Sedan blev det fest (fika) på Elians förskola.  Dom hade gjort så fint och alla barn verkade lyckliga.  Mina kiddos mumsade glatt i sig rulltårta, dansade lite och sedan begav vi oss hemåt i mörkret.

 

Nu skall vi snart bädda ned oss och läsa saga (jag och den lille i alla fall), sedan blir det soffhäng och en tidig kväll.