Det här med drömmar

 

Här var dom inte så stora, huliganerna mina.

 

Godmorgon fredag.  Elian är hemma idag igen, han äter ingenting (inte ens kex längre) så han har inte så mycket ork.  Han får ligga och vila upp sig och låta halsen återgå till det vanliga.

 

Jag har lagt en helt sjuk natt bakom mig.  Elian kom in till mig vid kl 3 och klappade mig på ryggen.  Jag förstod dock inte att det var han som gjorde det.  Jag drömde att jag satt i skolan (!?) och att min lärare från typ femman i USA pratade med mig.  Så jag besvarade Elians klappningar med att babbla på engelska.  Jag minns inte vad jag sa, men Elian påstod att jag snackade på spanska.  Dock skulle jag bli extremt förvånad om mina spanska kunskaper helt plötsligt var så bra så att jag blev spanjorska om nätterna.  Så jag tar för givet att han menade engelska.

Till slut fick han lite liv i mig, han hade ont i benen och fick alvedon och massage.  Sedan slocknade vi hand i hand.

 

Sedan började jag drömma intensivt.  Jag var höggravid.  Allt var så jäkla verkligt.  Elian var arg på mig för att en ny bebis skulle komma, Emilia hade flyttat hemifrån och jag hade så himla ont.  Helt plötsligt var jag inne på förlossningen, hela kroppen värkte (en påminnelse om att jag aldrig vill föda barn igen) och när jag krystade så sa barnmorskan ”Sorry, my mistake.  No baby”.  Alltså what? Den smärtan för ingenting? Tydligen var jag inte alls gravid.

Strax därefter vaknade jag av min väckarklocka.  Jag insåg att Emilia inte alls hade flyttat hemifrån och Elian snarkade så sött bredvid mig.  Skönt.

 

Ibland vill jag kunna tolka mina drömmar.  Dom är inte normala, inte normala någonstans.