Sjukdomar och otur
Publicerad,
Oturen här de senaste veckorna, eller snarare månader, är helt otrolig. När man inte tror att det kan bli jobbigare så blir allt lite jobbigare ändå. Jag laddar om hela tiden, biter ihop och vet att det löser sig. Någon vacker dag så löser det sig. Jag är arg på det här landet, mitt land där både jag och kidsen är medborgare. Jag är arg på att dom alltid kommer med nya anledningar till att inte skriva in oss. Så jäkla matt, less och frustrerad. Det finns många fördelar med Sverige, det intalade jag mig själv när vi behövde flytta hem igen. Men just nu orkar jag inte tänka så.
Jag kommer på mig själv med att oftare och oftare tänka på att jag bara vill bränna allt, packa det viktigaste och dra långt härifrån igen. Tillbaka till Spanien, tillbaka till harmoni och lugn. Men innerst inne så vet jag att det inte går och jag tänker ju så bara för att myndigheterna här troligtvis får provision genom att vara lite extra jobbiga mot människor.
Sedan har man ju tankarna som hamnar hos min lilla farfar, kampen om att få Emilia att skrivas in i skola då det är skolplikt (!) och så min lilla huligan som har varit sjuk länge.
Idag gick vi till doktorn, prover gjordes och så konstaterades det att han hade en kraftig infektion i kroppen. Jag blev som mest orolig i lördags när hörseln blev dålig. Igår blev det ännu sämre (man måste skrika när man pratar med honom). Så jag ringde rådgivningen och så fixades en läkartid i morse. Nu blir det penicillin i tio dagar och lite hostmedicin på det. Förhoppningsvis blir han piggare snart.
Hur som helst, efter att vi hade varit på vårdcentralen så sa jag att han kunde välja vad han ville i affären för att han hade varit så duktig. Han valde en yoghurt och bulle. Sedan begav vi oss hemåt igen, med liten i gamla vagnen, motvind och stora snöflingor som piskade mysigt i ansiktet.
Nu sitter jag och hoppas på att jag får ett svar på ett viktigt mail innan dagens slut, har tvättstuga och stör troligtvis grannarna varje gång jag skall prata med min son. Dom lär ju undra varför jag vrålar hela dagarna. Stackars Elian, han blir verkligen frustrerad när han ser att vi pratar men inte hör vad vi säger.
Usch, vad jobbigt, hoppas de löser sig snart. Kram
En lycka kommer sällan ensam, och tyvärr inte olyckor heller verkar det som. Jag skall göra mitt bästa för att skicka positiv energi och hålla tummarna för att allt löser sig till det bästa för er. Det är okej att inte orka mer ibland, då samlar man styrka att orka mera sedan. Det är en liten del av ett liv man får se i en blogg, men i den delen vi får se är du stark och det tror jag du är annars också!
Du verkar ha haft det otroligt kämpigt de senaste, du är stark som fortsätter kämpa och blicka framåt. Hoppas det vänder snart , kram
Imponerad över ditt kämpande för dina små. Styrkekram!!
Hej!
Förhoppningsvis kollade väl doktorn, men måste ändå "tipsa" om att han kanske har vatten bakom trumhinnan/trumhinnorna! Min lillskrutt har haft det och de blir fasligt lomhörda! Kommer inte ihåg hur vi fick bort det dock, kanske var det genom penicillin och det har ju Elian fått. Men kan vara värt att ringa och fråga om det. Lycka till med allt!