Ett sista farväl
Publicerad,
Nu är vi hemma igen efter en känslosam kryssning till Åland. Vi hann äta gott, umgås med släkten, barnen lekte, shoppade och hade roligt.
Nästa morgon var det dock dags för det sorgliga. Det absolut sista steget, begravningen, ett sista farväl. Det var vackert, så himla vackert. Nu vilar min farfar i havet, precis som han hade önskat. Rosor kastades i därefter, tårarna var många men nu får han ha det bra. Nu är han fri.
Du kommer alltid vara så saknad.
Det var så konstigt att åka den där båten utan att höra hans skratt och sång. Det var så konstigt att inte få se honom prata med alla ombord – för sådan var han. Det var så konstigt att se farmor agera reseledare själv. Det var för tyst, för lugnt, för tomt.
Vi har åkt på många kryssningar, alla som dom har anordnat. Jag har så många minnen från dom där båtarna, enda sedan barnsben. Min farfar skulle synas och höras, han höll humöret uppe för alla och var så himla älskad.
För tre månader sedan åkte vi ju sist. Han var med, han var glad, han sjöng, spelade bingo och skrattade tillsammans med så många människor.
Och nu fick han följa med, på ett annat sätt, en sista gång. Vila i frid.
När vi kom hem så var vi jättetrötta, alla tre. Det blev en tidig kväll och sedan sovmorgon för Elians del. Han sov enda till kl 8.20 och Emilia fick jag faktiskt väcka. Annars behövs inget larm för hennes del, hon vaknar tidigt oavsett vardag eller helgdag. Så alla fick sova ut.
Nu skall jag försöka få lite jobb gjort.
Kramar!!
Så fint! Och det blev som han ville och på ett sätt som var "annorlunda" men som jag tyckte mycket om.
Havet!!! Båten, med de sina och kryssningen…
Det kunde inte blivit vackrare.
Många tankar till dig.
Sorgligt men skönt att det ändå så fint och "bra" :/ Kram till er
Vad fint inlägg kram