Bakom skärmen
Jag har funderat mycket på något som verkligen kan ta över min tankekraft. Något som sker allt oftare och tyvärr blir vanligare. Det handlar om hur tekniken utvecklas och tar över våra liv på ett, enligt mig, negativt sätt.
Folk gömmer sig numera bakom olika slags skärmar. Det är jättelätt för människor att skriva sms och/eller med hjälp av internet på olika sätt. Men att ta det personligen går inte.
Jag är en sådan som vill lösa konflikter snabbt och prata ut om olika saker, helst face to face… eller i telefon för att undvika missförstånd. Men det verkar bli svårare för folk att sköta sina problem på ett ordentligt sätt. Alldeles för många gömmer sig som sagt, beter sig hur som helst och skriver långa noveller men verkar sällan vilja stå för det.
Sedan har vi dom som sköter sina privatliv genom sociala medier, också något som är helt otroligt för mig. Separerade föräldrar diskuterar t ex var barnet skall bo öppet i kommentarsfält, facebook består av folk som tycker att någon annan är dum (utan att ha tagit upp det med personen ifråga först), bråk sköter man tydligen öppet för alla, pikar sänds ut i hatiska meningar och jag tycker bara att det är obehagligt att gå in och läsa på alla dessa olika ställen nuförtiden om allas hat mot andra människor (därför väljer jag sällan att använda mig av Facebook längre, men detta uppstår tyvärr i bloggar och på instagram också). Jag antar att en väldigt liten del av dessa människor skulle våga säga samma onda och fula ord till människan dom skriver om, om dom såg honom/henne i ”verkligheten”.
Jag tycker att det kan vara bra att sätta ord på känslor, alla har rätt till sin egen åsikt men det finns ju gränser och viktigast av allt är väl att man skall kunna stå för allt och säga det till någons ansikte om man nu kan skriva det?
Jag tycker själv att det är skönt att skriva av sig, få ut alla känslor i skrift, jag har väldigt lätt för att göra det och det känns alltid som en befrielse efteråt. Men jag skriver inte ut något privat längre, även om jag många gånger skulle vilja (och även kunna stå för allt om någon mötte mig på stan och konfronterade mig). Men som sagt, det finns gränser. Jag förstår mig bara inte på människor som tycker om bråk och föredrar att sprida bitterhet.
Hur som helst, allt detta handlar inte bara om ungdomar, det kan handla om sådana som är dubbelt så gamla som mig och även äldre. Vad fasen har hänt, undrar jag? Att t ex skriva ett långt mail med avskyvärda ord kan vara jätteenkelt. När mottagaren försöker ringa upp för att konfrontera, vad händer då? Inget svar förstås. Vuxna människor pratar vi alltså om.
Nej, jag blir ledsen över hur det ser ut nuförtiden. Jag tycker inte om att döma människor, men i sådana här fall kan jag inte låt bli. Man up!
”Face your problems, don’t facebook them”
Kunde verkligen inte hålla med mer! Jag har tagit bort både Facebook och Instagram sedan en tid tillbaka och det är så obeskrivligt skönt att slippa med den stressen det faktiskt medför att ständigt vara online. & nu är mina vänner och bekanta tvungna att faktiskt ringa om det vill något.
Å, vad begåvat och tänkvärt du skriver! Du är helt fantastisk att tänka och att behandla vårt språk.
Så vacker du är på bilden!
Mvh/son
åh vad jag ofta känner samma sak! har jag en konflikt med någon vill jag inte kabla ut den för resten av världen… jag reagerade för ett tag sedan på en mamma (runt 40) med en tonårsson som öppet klagade på hur jobbigt det var med tonåringar och att alla som har mindre barn ska vara glada för det. en av hennes kompisar skrev "vad har R gjort nu?" och mamman kommer med "han har verkligen inte betett sig bra!". säg det i telefon kanske, man behöver inte dra det för 100 vänner på facebook. utöver det har en himla massa bekanta skött relationsbråk på sin facebook-vägg.
jag kan bara hålla med! Även om jag aldrig sett någon diskutera eller outa så privata saker som du nämner ovan. Däremot förstår jag inte dom som skriver i gåtor om något som tynger en, och då någon frågar vad det är, så svarar personen: "jag får berätta sen". Varför skriva ut A om man ändå inte vill säga B? kan man inte ta det privat med dom man vill berätta det för? Det enda jag kan tänka mig är att personen söker bekräftelse och vill att andra ska tycka synd om personen, eller vad dom nu vill?
Fast jag tycker att det är mer ok att skriva i "gåtor", utan att trampa någon på tårna och därmed skriva av sig – än att skriva ut det offentligt. Sådana personer tar det ju säkert med vissa personer privat också, dom som dom VILL prata om det med, antagligen.
Det finns många fördelar med olika internetsidor, som till exempel omdiskuterade facebook.. Men, som andra har nämnt här med bidrar det med en himla massa stress. Jag önskar att jag hade stake till att ta bort i alla fall facebook, men jag känner mig nog lite för fast för det. Däremot bör jag sätta upp någon slags regel för mig själv. Fb två gånger om dagen istället för varje paus på tvn? Det är läskigt när man börjar tänka på hur fast man egentligen är..
Jag förstår om man vill skriva av sig, men inte varför man måste skriva av sig i gåtor offentligt? Vad vill man egentligen med det? Visst om man inte orkar prata med alla om det och vill tala om för alla att man har en dålig dag,för att slippa frågor men annars förstår jag inte varför egentligen? Sen om man nu väljer att göra det, fine det stör mig inte direkt, så länge man inte kastar tårta eller trampar någon annan på tårna, men det är ju galet egentligen, förr vände man sig till sina närmaste, nu ska hela världen veta?
Så kloka ord! Det är alldeles för lätt att gömma sig och inte alls i verkligheten stå för det man säger eller tycker. Och många tycks tro att det är fritt fram att skriva sårande saker. Men att prata om samma sak går plötsligt inte. Jag har vare sig Facebook eller Instagram och har klarat mig bra. Men jag vet att det är ett problem idag snarare än en möjlighet.
Tänker på dig och de dina!
Torrehälsningar!
Kram!
Du har helt rätt! Hoppas ni har det bra där borta =) Många kramar
Ja men det kan jag också köpa, att man inte mår bra/har det jobbigt osv och vill säga det. men när man drar konflikter med andra personer i gåtor så tycker jag inte det är ok eller att hänga ut andra på ett negativt sätt och de klassiska "det är dags att rensa bland mina vänner här på fb…" det är så larvigt. ta bort den man vill ta bort, och vill man säga det till den/dessa man tar bort så gör man det till dom berörda. 🙂
Jag håller med dig! Jag blev så trött på sånt att jag inaktiverade mitt facebook-konto… Men då kommer vi till en annan sak, det är så många som ifrågasätter det och verkar tycka att det är märkligt etc. Som att det vore nån allemansrätt att se vad jag gör hela tiden, haha… Om man nu undrar vad jag gör/ hur jag mår är det väl bara att fråga irl? Eller räknar folk med att man bara ska kunna få reda på det med ett litet klick utan att bemöda sig med att fråga? Nä, blä
Tänkvärd text, du satte ord på något jag själv upplevt/varit med om men inte sett så konkret som du beskrev det! Var själv nyligen med om en exakt sådan sak, då min sambos syster skickade en "pik" om mig till honom på sms och skrev liksom på ett sätt som jag VET att hon aldrig skulle säga till mig face till face. Och så avslutade hon med "jag måste bara få säga vad jag känner" – vilket folk ofta säger, och jag känner JA, säg gärna vad du säger, men säg det till mig "in face" så att jag kan bemöta det också. Plus att nivån omsagt blir en HELT annan när folk säger saker in face, eftersom de då bara säger saker de står för och inte förlöjligar och är elaka på samma sätt som de kan vara på text.
Sorgligt. Det gäller nog att själv vara medveten om det och att ignorera de som beter sig sådär. Eller hur tycker du att man ska agera om man läser texter på olika sätt som man inser är riktade mot en själv men som personen inte säger rakt ut till en?
Det här är en klassfråga (precis som så mycket annat). Det handlar om människor som i sitt liv aldrig har haft och inte har någon form av makt. De är maktlösa, frustrerade, bittra och arga – och tar ut det på nätet. Du hittar förmodligen inte en enda välutbildad och framgångsrik person som gör så här. Där går ju energin till annat, så att säga. Och dessutom behöver man ju inte vara arg.
Så det är symptomatiskt att Facebook har dåligt rykte i det här avseendet. Facebook skapades ju ursprungligen vid Harvard men är allt annat än en akademisk företeelse vid det här laget. Jag hörde för inte länge sedan en person föreläsa om sociala medier. Hen menade att när låg- till medelutbildade grupper företrädesvis rör sig på Facebook så finns akademikerna i dag på Instagram, Twitter och bloggar. Jag uppfattar att det stämmer.
Som slutledning kan man alltså konstatera att det är ett bra trick att undvika just Facebook och i bloggar får man helt enkelt förhandsmoderera kommentarer. Det gör ju du redan, vilket är klokt.
Bästa hälsningar
Sonja