Äntligen. Nästan.
Publicerad,
Igårkväll satt jag och tittade på stora snöflingor som föll från himlen och jag iakttog länge hur dom lade sig som en tunn, vit filt över backen. Jag tänkte att jag skulle få se en storögd och fascinerad liten nästa morgon.
Vi klev upp och gick till fönstret, men då var snön borta. Elian var dock optimistisk och sa ”men titta där! Jag ser ju snö DÄR!” (bilden), haha.
Nåja, nu faller små snöflingor över oss igen, så förhoppningsvis blir det lite vitare och ljusare. Jag tror faktiskt aldrig att jag har längtat efter snö tidigare i mitt liv. Vad har hänt med mig? Folk blir arga på mig, dom har varit nöjda med vintern hittills och snö är inte välkommet. Alls. Men jag och Elian håller inte riktigt med.
Nu känner jag mig bara dum för att jag inte drog fram hulken från källaren (pulkan alltså). Den står kvar, längst bak. När vi var där nere häromdagen så tog det två timmar att komma åt grejorna där bak. Idiot. Jaja, om snön lägger sig nu under dagarna så är det bara att gå ned och klättra över alla lådor, möbler och säckar igen då (jag trodde ju inte att det skulle bli snö än).
Jag vill också ha snö, hellre det än det eviga regnandet.
I helgen var vi i Göteborg och då var det uppehåll, sol och några plusgrader. Det är också ok, men jag skulle vilja ha snö så att barnen får åka (kanske mamma också) snowracer.
Men nu finns det lite hopp i och med att det ska bli kallt.
Jag tror att vi är en hel massa som har saker att fråga dig.. Kan du inte ha en fråge stund på bloggen nu efter Er ankomst till Sverige.. Kram