Röriga rader
Publicerad,
Bilder från december 2013, de nedersta bilderna tagna för ganska exakt ett år sedan. Barfota på strandkanten, solglitter, solblekt hår, lite sådär lagom värmande solstrålar och en helt motsatt livsstil.
Jag går ofta tillbaka i arkivet nuförtiden. Det här året som har gått har inte varit det bästa. Jag gick vilse i livet och tappade bort mig själv. Nu jobbar jag ständigt på att hitta mig själv, bygga upp styrkan, rätta många fel och leta efter ljuset i mörkret. Jag går tillbaka i arkivet för att läsa om det bra, läsa om det dåliga och söka efter tillfällen eller händelser som gjorde att allt blev som det blev.
Jag är inte den som lever i det förflutna, det skulle jag aldrig orka. Jag tror snarare på att släppa, gå vidare och lära sig av allt. Men att gå tillbaka i bloggen och läsa om mina egna känslor eller främst om barnen – det ger mig så mycket. Att ha den här bloggen är så himla roligt, just pga att mycket är dokumenterat. Jag kan ibland känna att det kliar i fingrarna och jag önskar att jag kunde blogga lika mycket och ofta som förut, att jag kunde dela med mig av samma saker, för glöden – den finns kvar. Men som jag har nämnt trettioelva gånger så blir det komplicerat när stora barn och stora barns kompisar läser.
Vet ni vad jag kom att tänka på nu? Jag har verkligen ingen aning om vart jag ville komma med det här inlägget. Jag lät fingrarna dansa snabbt över tangenterna och det kan bli lite rörigt, haha.
Hur som helst så ser jag fram emot julen för barnens skull, men sedan väntar jag bara på år 2015. Det måste vända då, oturen som har hängt med. Det känns på något sätt skönt att ett nytt år blir en nystart. Jag har en lång lista med mål. Så länge man har hälsan med sig så vet jag vad jag skall göra, hur jag skall göra och på vilket sätt jag återigen kommer stå stabilt på benen igen.
ett ord, WOW!!! Vilka bilder :O<3
Sååå härliga bilder!
kan du inte ha lösenord på bloggen då? det begränsar ju förstås antalet läsare.. men man saknar faktiskt dina personliga inlägg 🙂
Känns verkligen som att du var en lyckligare person när ni bodde i Spanien, till och med jag saknar den tiden…. om du förstår vad jag menar:-) Det var så mysigt att se ljuset från din balkong i första lgh och alla mat och strandbilder och hur kul barnen hade det på stranden.Men som du säger, livet get en tvära kast och ibland är det bara att hänga. Jag saknar också det lite mer personliga men förstår ditt dilemma. /Steffie
Så fina bilder 🙂