Efter en dag i stan

 

Nu har jag parkerat mig i soffan efter en extremt lång dag.  Den började med att jag lämnade iväg minstingen med tanke på att jag behövde uträtta hemligheter tillsammans med Emilia.  Vi vinkade adjö till lillebror som skulle ha fullt upp med en massa skoj, satte oss på tåget och åkte in mot stora staden.

En harmonisk shoppingrunda (som jag hade föreställt mig) gick väl sisådär då hela världen skulle befinna sig där idag.  Emilia som inte är så stadsvan längre fick några panikattacker (främst när man skulle in på tågstationer), det var svettigt, vi hittade inte exakt det vi skulle ha från början… MEN det löste sig.  Vi fick tag i grejorna efter några timmars letande, hann luncha lite med min bestie och sedan satte vi oss på tåget igen, tillbaka till byhålan, hämta Elian, middagsbjudning, följa med till stallet, se solen gå ned, hinna köpa grejer till tårtan och puuuuh, NU ligger kiddosarna och sussar sött.

 

I morgon är det dags, att min lilla bebispojke blir 4 (FYRA!) år är helt galet.  Det känns som om han alltid har varit här, men samtidigt känns det som igår då jag åkte in till förlossningen tillsammans med min mamma och så lilla farfar som chaufför.  Tiden går, allt förändras men kärleken till ens barn blir bara starkare för varje dag (snarare sekund).

Nu skall jag vila upp mig så Ellepelles alla önskningar kan gå i uppfyllelse i morgon.