Jag blev kär…
Publicerad,
Med risk för att vara sådär jättetråkig så bjuder jag på ännu fler mobilbilder (från dagen bara). Men kameran fick ligga hemma och vila hela dagen idag och det händer ju inte så ofta.
Hur som helst, onsdagen då. Lilla snorungen (bokstavligen menar jag då) fick välja lunch och giiissa vad han valde? Inte så svårt va? Nä, precis… donken såklart. Andra gången den här månaden – helt otroligt! Men han mumsade i sig sin cheeseburgare med glittrande ögon och storasystern valde nuggets.
Sedan begav vi oss till affären och storhandlade där ena ungen fick utbrott efter utbrott (inte den ungen som oftast får frispel om ni vet vad jag menar).
Och utöver lite gap och skrik, sura miner och även skratt så besökte vi djuraffären där jag fell in love. Oh my, vilken söt katt som bara satt och bad om att flytta hem till mig. En vit perser med bruna fläckar runt ögonen. En levande fluffboll, en söt och smått ihoptryckt och mysig och aaaalldeles underbar kissekatt.
MEN det får räcka med vår Torres här hemma, även om hon rent ytligt inte är lika söt som den där vi träffade idag. Men Torres är Torres och en del av familjen. Såklart.
Hur som helst, grym middag blev det också en onsdag som denna och nu skall jag snart avnjuta tystnad, lugn och roooo! Hallelujah. Ha en finfin kväll.
Kan tänka mig att det var svårt att inte adoptera lilla kissen 🙂
Om du överväger att skaffa en till katt eller så, skulle jag tipsa om att gå till en shelter istället. Djuren på djuraffärerna kommer mer än ofta ifrån massuppfödning där kattmammorna tvingas föda kullar om och om och om igen och när de inte längre kan få ungar dumpas de på gatan, helt enkelt. Man kan tycka att det är så synd om katten som sitter där i butiken och ser så söt och snäll ut, men genom att köpa just den katten stöttar man en industri som är allt annat än djurvänlig. Speciellt i ett land som ex. Spanien, där det finns gott om hemlösa djur på gatorna redan. Att adoptera från ett shelter räddar liv 🙂