Att våga vara sig själv
Publicerad,
Jag pratade med min mamma för ett par dagar sedan om hur jag har varit genom livet, om olika faser och mitt beteende. Jag har nog alltid haft en I-don’t-give-a-shit-attityd när det har handlat om mig själv eller vad andra har sagt till mig. Mina faser är rätt roliga att tänka på, strax innan tonåren fick jag för mig att jag var punkare. Jag hängde med ett killgäng i skolan i USA, såkallade ”skater boys” och punkrock var det vi spelade och lyssnade på.
Min mamma var inte speciellt stöttande i min nya stil, ja jag såg faktiskt förjävlig ut, men det tyckte jag inte då. Jag var asball men morsan sa nej. Så väl framme på skolan eller var jag än åkte så bytte jag snabbt om och sminkade om, haha.
Sedan har faser kommit och gått genom resan efter att hitta sig själv. Något som alltid har hängt med är att jag är lite egen, lite udda. Jag har klätt mig efter vad jag själv tycker om, inte vad man SKA tycka om, inte vad som är inne, hett och trendigt. Inte för att jag är ointresserad, då och då kan jag skumma igenom modebloggar och tidningar och imponeras, men det är inte jag i slutändan.
Visst tycker jag att det till en viss del är viktigt med utseende, man får ju ta hand om sig själv och barnen. Jag skickar inte iväg mina barn i vilka kläder som helst och jag går inte ut i t ex mjukisbyxor (för att JAG inte känner mig bekväm i det utomhus). Jag tycker om att trivas i mig själv och mitt yttre men det handlar sällan om att ”vara som alla andra”. Jag kan enkelt rota fram en tröja ur garderoben som är flera år gammal och totalt ”ute” men ändå trivas.
Jag tror att allt handlar om självkänsla, jag har inte direkt haft några problem med det genom åren. Folk har sagt både det ena och det andra men jag rycker på axlarna och tänker typ ”aha, men screw you då” och så är det inget mer med det. Det enda jag verkligen kan bry mig om är folk som smutskastar saker som är lite mer privata och djupa, men aldrig gällande det yttre. Och så har det alltid varit.
Hur som helst så tyckte jag att det var lite roligt att tänka tillbaka på alla år som varit, mina förvandlingar, alla knäppa faser. Men nu har jag full förståelse för hur jobbigt det måste ha varit för mina föräldrar med tanke på min attityd. Jag hade stor respekt för båda mina föräldrar, men om dom tyckte att jag sminkade mig konstigt eller klädde mig fult så fanns det inget dom kunde göra åt saken och stackars stackars dom som fick stå ut med mina udda faser, år efter år.
”Never change your originality for the sake of others, because no one can play your role better than you.”
Vacker bild! 🙂
Åh va fin 🙂
word!! skiter oxå fullständigt om någon snackar skit om mig hahha, 😉
Har du några bilder på dig själv genom de olika faserna vore roligt att se:)
Vilka söta och fina barn du har 🙂 Jätte fina bilder.
Och dina inlägg är så djupa och bra, man tänker till efter ha läst dem. Gillar din blogg.
Superfin bild på dig!
Superfin bild på dig!