Planer i livet
Publicerad,
Dagens lilla E…
I dagarna skall jag in på Emilias skola och prata med rektorn om skolplats till Elian. Om mindre än två månader fyller han tre och det innebär skolstart i höst. Aaaah, helt galet! Vi pratar om det ofta, han och jag, för att förbereda oss psykiskt även om det är ett bra tag kvar. Han kikar nyfiket in på småbarnssidan av skolan och pratar om och undrar vad dom gör. Han tycker att det är spännande, även om lite läskigt också. Men som sagt det är ett tag kvar och saker och ting måste finslipas tills dess… mer spanska i ordförrådet, han måste lära sig att gå på toaletten och torka sig själv, nappen skall försvinna forever och ja… han skall bli ”stor”.
Jag har gått och funderat mycket på framtiden de senaste veckorna. Jag gillar att leva i nuet och ta dagarna som dom kommer men ibland måste man sätta sig ned, fundera, lyckas bygga upp en trygg och stabil tillvaro och SEDAN tar man allt som det kommer.
Jag fick ett erbjudande om att flytta till en storstad här i Spanien, det skulle innebära mer jobb men å andra sidan så märks krisen mer på sådana ställen, det är även dyrare att bo och jag vet inte om det är rätt att slita upp Emilia från skolan som hon avgudar såhär snabbt (världens bästa skola). Barn anpassar sig, jag flyttade själv som barn var och varannat år och man klarar sig. Men mammahjärtat avgör och jag tror att det bästa är att fortsätta här. Barnens bästa och barnens trygghet är viktigast även om jag själv (rent egoistiskt) verkligen ville tacka ja. Jag är rastlös, vill bo i storstan och någon dag… ja, då blir det kanske så också. Men just nu tar det emot och då får man gå efter magkänslan. Mina kiddos är prio ett, alltid och oavsett vad. Och om Elian nu skall börja i skolan till hösten så känns det skönt att göra det där jag vet att han får det bästa tänkbara.
Jag har även funderat på allt som står kvar i Sverige och hur jag skall gå tillväga. Jag hade hoppats på att kanske spendera sommaren där borta, men dom planerna verkar förändras nu. Det kommer inte gå.
Så nu är det mycket trix och fix, funderingar kring om, och i sådana fall hur, jag skall säga upp lägenheten som inte längre känns som mitt hem.
Tankarna flyger omkring, det är mycket praktiskt som måste lösas och göras. Det känns som en evighet kvar till sommaren och hösten… men som förälder vet man ju att tiden bara flyger förbi.
Spännande att höra hur du tänker och funderar på framtiden. Vill du tillbaka till stockholm kommer du säkert hitta ett sätt att få ett nytt boende och börja om, tror inte att den lägenheten du lämnade i nynäs någonsin skulle kännas rätt igen. Det är ett avslutat kapitel och du trivdes väl aldrig särskilt bra i den hålan iallafall? Kram
Du kan inte pendla till storstan då? 🙂
Du är en ENASTÅENDE morsa och har kalasfina ungar!
Hur kan han bara skita i denna underbart vackra lilla charmör! Jag bara smälter när du lägger upp så underbara bilder på Elian..
Det är deras förlust inte Elians.
Du är så stark och inspirerande Denize.
Ger dig en styrkekram
Linda
Förstår att du är sugen på en flytt till större stad men tycker det är klokt att du stannar tills du verkligen vet vad du vill. Det finns studier på att det inte alls är fullt lämpligt att flytta runt med barn. Tvingas rivas ur deras vardag, rutiner, vänner och trygghet, gång på gång. Däremot är det en annan sak att åka på resor och se nya platser. Skulle tro att du själv påverkats av det även om du inte tänker på dig. Har alltid haft känslan av att du verkar känna dig rot lös och hela tiden är på väg någon annanstans. Mycket verk är vara `tillfälligt` sen tror jag det är svårare att skapa djupa relationer när man vet att det bara var tillfälligt, blir en skyddsmur för att bli så enkelt som möjligt sen att lämna allt och åka vidare. Barn påverkas mer än man tror. Så jag tycker du resonerar rätt i att stanna då Emilia trivs så bra och har blivit en så makt mer självständig tjej sen ni flyttade ner.
Jag vill inte riktigt påstå att jag håller med dig om det du skrev om mig… men ja, just nu känns det rätt för både Emilia och Elian att stanna kvar tillsvidare =)
Hej har kollat din blogg sporadiskt sedan ni flyttade till Spanien och vet inte om du skrivit mycket om det tidigare men ville fråga om det verkligen är så som det verkar att krisen inte påverkar er vardag så mycket? Min kille är från spanien och berättar varje dag nya nyheter om korruptionsskandaler eller hur det tas pengar bort från undervisning och sjukvård, men Emilias skola ser ut att ha helt gott om pengar trots allt? Ville också fråga Emilia om hon inte alls saknar snön och alla härliga lekar och idrott som man bara kan göra under vintern? Är den enda nackdelen jag kunde tänka mig för min flicka om vi en dag skulle flytta till spanien 🙂
lillalilla ellepelle ska börja skolan..åh! jag blir nästan sugen på att flytta utomlands när jag hör hur ni har det. mannens föräldrar bor i er stad och han skulle gärna vilja flytta ner han också men jag har hela tiden kännt njäää..sverige är ett såå bra land för barn att växa upp i. men spanien verkar ju bra det också..;)
Ja, alla är ju olika… men detta är det bästa jag gjort för mina barn i alla fall =) Ni får semestra här ofta istället 😉
Hej Denize!
Finns det någon möjlighet att få veta mer om din umgängeskrets i Spanien – utan att några namn nämns eller bilder visas? Jag har nämligen fått en så stark bild av att du är ensam väldigt mycket och jag funderar hela tiden på om du inte tycker det är jobbigt att det oftast "bara" är du och barnen? För dina föräldrar är väl inte och hälsar på mer än över jul och under sommaren?
Hoppas du förstod ungefär hur jag menade, var lite svårt att formulera… 😉
Stor kram till dig och barnen!
vill inte lägga mig i eller säga åt dig vad du ska göra, men tycker iiinte du ska säga upp ett första handskontrakt för tänk OM du vill flytta till sverige i framtiden! du kanske kan bo hos föräldrar/släkt/vänner – jag vet ju ingenting om ditt liv som du inte skriver här. MEN det är såå svårt att få tag på lägenheter här, tom andrahandslägenheter…. vet dock inte hur länge man får hyra ut ett förstahandskontrakt??
jaja, lycka till! det löser sig ju faktiskt oavsett, på något sätt.