Nattskräck
Publicerad,
Bara för att jag skrev, i ett svar på en kommentar, häromdagen att Elian inte upplevt nattskräck på jättelänge så skulle det typiskt nog ske i natt igen.
Jag höll precis på att somna (efter flera timmar) när min tidigare fridfulla son sätter sig upp i sängen, kastar bort nappen, ställer sig upp och försöker kasta sig in i väggen samtidigt som han vrålar av panik och ilska. Jag förstod ingenting, hann ta emot honom innan han kraschade rakt in i väggen, försökte prata med honom men han var helt borta i en annan värld, jag fick ingen kontakt alls med honom. Han sparkades och försökte vrida sig ur min famn och betedde sig helt galet. Tårarna rann ned för mina kinder när jag försökte lugna honom.
Efter ett tag vaknade han upp, skriket blev till gråt och han kröp upp i min famn igen. Han verkade inte förstå vad som hade hänt och jag ville inte påminna honom, så vi pratade om lite annat.
Efter ett tag fick han ont i benet, jag masserade och han fick lite alvedon och välling. Sedan somnade han om och sov gott genom resten av natten.
Det är SÅ fruktansvärt. Man ser hur rädd ens barn är, något hemskt sker i drömmarnas värld och man kan inget göra. Han beter sig om om han är vaken, men det är han ju inte. Inte ens i närheten.
Men idag är det som inget har hänt. När han klev ut i vardagsrummet i morse så var han gladast i stan och på världens bästa humör. Sedan har det fortsatt så hela förmiddagen.
Gud så hemskt! Har faktiskt aldrig hört något liknande! :-O
Åh vad jag känner igen detta! Ebba har det jätte mycket och hon är fyra nu. Hon kan tillochmed ha det flera gånger per natt men nu de senaste är de iaf ett par gånger i veckan. Anfallet kan hålla i sig upp mot tjugo minuter och hon är helt galen, kastar möbler skriker hysteriskt. Man kan ju inget göra och man blir så trött och frustrerad när det aldrig försvinner 🙁 Hoppas han slipper ha de ofta!
Åh fy vad jag lider med er. Jag förstår absolut att du blir frustrerad. Det är ju hemskt och jobbigt! Håller tummarna för att hon "växer ifrån" det snart!
Fin bild! 🙂
Men gud vad läskigt >.<
Jag hade så när jag var liten. Minns det tydligt! Det var hemskt. Mamma och pappa gjorde allt för att hålla fast mig och trösta mig. Men det var omöljligt. Jag hade tre drömmar/bilder som gjorde mig tokig. De var helt omöjliga att förklara för någon. Obehagligt men rätt var det är så går det över. Hoppas det gör det snart! Skönt att veta vad det är i alla fall /Emma.
En sak som ändå är "bra" med nattskräck är ju att de ofta inte minns något dagen efter. Tack, jag hoppas de försvinner snart med.
Jag har själv drömt mycket sedan jag var barn. Tycker det är väldigt läskigt. Minns flera drömmar per natt och gör saker i sömmen som jag ibland inte minns, och ibland ser jag vad som sker men kan inte kontrollera. Har inte hänt på flera år. Fram tills några veckor sedan, då började det igen! Så sjukt jobbigt. Och kan förstå frustrationen då det handlar om Elian.
Mössan satt verkligen som pricken över i:et på honom- så fiiiiin han är!!!
http://www.alicemossan.blogg.se