När det regnar
Publicerad,
”Let the rain wash away all the pain of yesterday.”
Ett mörker har lagt sig över den här torra byhålan och lite välbehövligt regn droppar ned över oss. Idag fortsätter hemmajobb, redigering, papper, att arbeta bort mailinkorgen och ta tag i mina egna planer och måsten.
Som jag skrev igår och precis som en av er kommenterade så är Nynäs ett avslutat kapitel för oss, det kommer aldrig känns som vårt hem igen. Jag har varit i kontakt med hyresvärden och pratat om olika alternativ. Jag velar mellan att bara säga upp, dra ett streck och tömma allt skit som står där (när vi flyttar tillbaka så blir det inte Nynäs ändå). Eller så kan jag göra en familj en tjänst och göra något ’roligt’ för ett barn jag alltid kommer bry mig om. Jag vet inte vad som är rätt just nu och vad som underlättar mest för mig själv då jag har svårt att ta mig till Sverige med så kort varsel. Här står vårt liv med skola och jobb.
Jag hade som sagt tänkt spendera sommaren i Sverige och Nynäshamns skärgård men det kommer nog inte bli av. Alla vänner, familj, släkt och personer som jag/vi saknar något otroligt mycket där hemma: jag hoppas att ni kan komma till mig, till oss. Jag tänker på er hela tiden och är så glad att hålla kontakten trots avståndet!
Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Den sommaren då jag packade ihop lite saker och planerade en långsemester med resten av familjen så kunde jag inte ens föreställa mig att resan skulle bli till vardag för mig och barnen och att det här landet skulle kännas som hemma. Att barnens trygga och stabila bas skulle bli en liten håla som lever på turism, att barnen skulle lära sig spanska, att jag skulle jobba med det jag gör och få allt att gå ihop så pass bra som det gör.
Jag ser på Emilia dagligen, utvecklingen, hur hon kämpar med skola, språk och vänner och känner en sprängande stolthet. Att bli tackad av sitt barn emellanåt, var och varannan dag för att jag givit henne den här möjligheten är något man kan leva på länge. Det lovar jag.
Att se på Elian, på den trygga och harmoniska lilla grabb han blivit. Att kunna ha honom med mig om dagarna såhär länge, inte missat ett steg av utvecklingen, sett honom leka och utvecklas med andra barn och vuxna, samtidigt som han är så enkel och härlig att ha med sig på jobbet. Det kan bara inte bli bättre. Om ett halvår är det skolstart och det kan gå lite hur som helst, men jag tvivlar inte på att han kommer trivas lika bra som Emilia i slutändan.
Ja, som ni märker så flyger fortfarande tankarna. Det blir mycket, det blir långt. Dags att avrunda och ta tag i dagen ordentligt. Ha en skön dag!
Hej!
Jag har följt ditt blogg ett tag nu men jag har så många frågor kvar. 🙂
Jag förstår om du inte har tid att svara..
1. Hur kommer det sig att ni flyttade till Spanien?
2. Trivs ni där?
Min man är från Uruguay och vi har pratat om att flytta till Spanien, men jag känner mig kluven. Jag och barnen kan bara lite spanska och jag undrar ju hur allt funkar där.
3. Bor ni med barnens pappa?
Hehe, många frågor. Tack för en bra blogg.
Grymt härliga färger på dessa bilder!
’Eller så kan jag göra en familj en tjänst och göra något ’roligt’ för ett barn jag alltid kommer bry mig om.’
det kan vara det finaste jag nånsin läst, faan vilken stor människa du är.
Åh, vilka fina bilder!
Snälla rara du, ge chansen till den familjen och det lilla barnet som du bryr dig om.
Jag har bara läst era bloggar men åh vilket stort steg och vilken enorm styrka du visar på om du gör det! Om det är möjligt.
Fortsätt att följ ditt hjärta i det du gör. Tror du på något "so go for it". Tycker att du verkligen sätter ord på dina tankar och då blir det också mer än tankar. Tankarna blir till din verklighet och till ditt liv.
Och jag blir så glad när jag genom dina bilder och din text ser all kärlek och omsorg du känner till dina barn.
Hoppas att det finns tid och ork till dig själv också.
Tankar och kramar till dig!
Jag unnar dig verkligen lycka i ditt liv! Det är inspirerande att läsa om er/din resa. Stor kram ♥