Livet i ett nötskal
Publicerad,
Uppdateringen här inne blir sämre nu dels pga hur livet är en fet bergodalbana och dels för att mitt internet beter sig hemskt. Man blir snarare mer förvånad när det väl funkar, så man får passa på att skriva snabbt när chansen väl finns.
Det här med att åka till Sverige är av helt personliga anledningar, det handlar om något som måste göras här i mitt liv, för att framtiden skall vara enklare. Det finns inte direkt något val.
Det senaste året har jag inte mått helt bra, jag har känt för att röra på mig, fått nog av den lilla staden som jag bor i. Sommaren här är fantastisk, det finns så mycket att se och göra, men utöver det så isoleras man lite lätt. Jag har dock tackat nej till jobb på annan ort, kopplat bort mina känslor (mitt liv, rent egoistiskt och karriärsmässigt hade varit enklare någon annanstans) och bestämt mig för att stanna främst för Emilias skull, då hon blivit lycklig, trygg och lugn och älskar sitt liv med sin skola. Hon har blivit stark, självständig, hon säger ifrån och tar för sig – rena motsatsen till den osäkra och blyga lilla flickan hon var när vi befann oss i Sverige.
Jag ville även att Elian skulle ta del av detta, få gå i samma skola, få samma erfarenhet – och där brast det väl lite (men han har en fantastisk, stimulerande och trygg vardag ändå). Men planen har ändå alltid varit att få in honom i skolan och det hade blivit så nästa år.
Sedan dök ett stort vägskäl upp. Ett problem, ett hinder, en sak som hände i Sverige och nu måste jag vara där. Inte föralltid, ingen bestämd tid, men just nu – så krävs det.
Det som finns i Spanien kommer stå kvar, jag kommer låna ut det som är mitt, tills framtiden ger lite mer klarhet i hur mitt liv kommer se ut.
Jag vet inte hur jag skall förklara eller vad jag kan säga just nu. Men jag har inget större val, men det är absolut inte pga någon annan som tvingar mig/oss. Det är bara personligt. Och som jag har skrivit förr, så många gånger, så går barnen ALLTID först. Jag kommer hitta bästa möjliga lösningar, men nu får man ta en dag i taget. Allt kommer bli bra.
Som vanligt så kommer en olycka sällan ensam. Livet delar ut käftsmällar just nu, jag är så förvirrad i mina egna tankar, mycket går till en person som står mig väldigt nära som plockades upp med ambulans och ligger på sjukhus. Jag är rädd för hur fort saker kan tas ifrån en, att man ena dagen kan ha allt och nästa dag bara förlorat. Att aldrig ta något/någon för givet brukar jag försöka leva efter.
Den senaste tiden har verkligen varit så; saker och människor slits ifrån mig, man tappar bort saker på vägen, allt förändras och plötsligt står man på ett ställe i livet där man är totalt förvirrad och vilsen.
Någon dag hoppas jag på att skriva i klartext, berätta, dokumentera. Men nu hittar jag själv inte detaljer till att formulera mig ordentligt. Jag ligger vaken om nätterna och fyller dokument med känslomässigt svammel, med tankar som har etsat sig fast i huvudet. Det är inte lätt när det är svårt helt enkelt, men jag ser ljuset i allt, bättre tider kommer alltid, jag har haft en svår period på sistone och den är långt ifrån över – men någon dag kommer allt vara bättre och det är huvudsaken.
(Tack för peppande kommentarer och mail – ni är så jäkla fina! Och tack till mina närstående som håller mig i handen genom detta)
Det låter som en väldigt jobbig situation du/ni hamnat i. 🙁 Hoppas allt löser sig för er på hemmaplan i Sverige.
Stor kram!!
Jag brukar läsa men kommenterar väldigt sällan! All styrka till dig! Du är föräldern så du måste ta de svåra besluten. Barnen får följa med på din livsresa till de är stora nog att börja sin egen.
Stora styrkekramar till dig!
Tänk att livet ska behöva vara så svårt. Men ta dig igenom det – om några år kanske du ser tillbaka och ler. Man vet aldrig. Lycka till med allt!
Det är inte en lätt situation du befinner dig i. Efter ca 15 år utomlands flyttade vi hem med två tonåringar. Det var verkligen inte lätt och det blev inte alls som vi hade tänkt oss men det blev…bra. Väldigt bra, faktiskt.
Håller tummarna för dig och dina fina barn och kom ihåg att barn vill nästan aldrig förändring men de har förmågan att anpassa sig ganska fort.
Tycker du är en fantastisk mamma till dina underbara barn! Du gör bra och förnuftiga val och tycker du måste vara mer än stark som klarar allt med eget ansvar över barnen, trots motgångar. Även fast det känns tungt och ovisst är jag säker på att du hittar rätta vägen!!
Hur länge stannar ni i Sverige, veckor, månader, år?
jag hoppas verkligen att det ordnar sig det allra bästa för er hela familjen, förstår att barnan alltid kommer först och att du vill stanna där för din dotters skull. Men så länge ni är tillsammans så kommer allt att bli bra <3
Många styrke kramar till dig! Hoppas allt löser sig!
Blev lite tårögd av ditt inlägg. Aldrig kul att läsa om när någon har det kämpigt. Jag hoppas du mår bättre snart. Sänder en kram!
Även om det känns kämpigt, så kommer det finnas mkt gott också, vänner, släkt, ni kommer knyta nya kontakter också 🙂
Inte något ont som inte har något gott med sig, du väljer ju att ta tag i något du måste göra, vilket kommer kännas skönt då det är avklarat 🙂 Blir säkert ännu mer jobb för dig och Elian kommer kunna börja på förskolan direkt om du vill. 🙂
Just nu är det lätt att se det du vet komma skall, men tänk allt du inte vet kommer ske, kan lova att det kommer ge dig mycket gott också, och vem vet? kanske träffar du en pojkvän mitt i allt?! 😀 Skulle inte förvåna mig då dom brukar dyka upp när man minst anar det 😀
Jag tror ändå på att det finns en mening med det mesta, och tror att ni kommer utvecklas lika mkt när ni kommer hem, som när ni åkte till Spanien 😀 Man kan aldrig förutspå vad som kommer hända i framtiden, man kan bara välja sina vägar! 😀 Jag är helt övertygad om att det kommer bli bra och ge er mkt gott också.:) Spanien finns alltid kvar om det är dit ni väljer att flytta tillbaka till, vem vet? 🙂 Det får framtiden utvisa :9 Stor kram till dig, det här fixar du Denize! 🙂
Oavsett vad det rör sig om hoppas jag så att det löser sig för er, på allra bästa vis. Ta hand om er!
Läser ofta och kommenterar alltför sällan. Jag önskar dig och dina barn all lycka och jag lovar dig att ödet har en plan för dig. Man drabbas inte av något som man inte är menad att klara av.
Många stärkande kramar
Ibland måste man som förälder ta beslut som kanske inte gillas av barnen från början. Men det är ju för barnen man gör det. Som jag som flytta till storstan för att lättare kunna få jobb och på så sätt försörja familjen även om det innebar att min dotter fick byta dagis. Styrkekramar till dig och barnen!
Jag förstår att det känns tufft, speciellt när du inte trivdes i lägenheten eller i nynäs. Men du kanske kan bo någon annanstans i Stockholm? Förstår att det är en stor omtumling för dig och din familj nu men jag tror att det här kan bli riktigt bra. Roligt för Elian och börja förskola, och barn anpassar sig så lätt så jag tror inte att det kommer bli några problem för Emilia att byta skola. Önskar jag kunde ha en facit och säga det BLIR bra, men jag säger istället att jag tror och hoppas att det blir bra.
Många kramar.
Det är inte alltid lätt att vara mamma och då ensam mamma som du själv är. Jag har rest och farit och bott i olika länder med min man och mina flickor. Det har inte alltid varit lätt men jag har alltid haft min kära familj och falla tillbaka till. Kämpa på och det är bara dina beslut som känns bäst. Du får tänka först och främst på dina barn, men glöm inte bort dig själv =)