Jag är inte mig själv just nu
Publicerad,
Älskade fina familj, vad vore jag utan er?
Jag har hamnat i en plats i mitt liv där jag tänker tillbaka. Jag längtar efter dagarna utan bekymmer, när hälsan var på rätt plats, när man kände sig stark och lycklig i hela själen, när dagarna rullade på och funkade som dom skulle, när sömn var något givet och självklart och man bara njöt av hela sin tillvaro.
Just nu hamnar jag längre och längre ifrån, jag står och stampar i ett virrvarr av mörker. Jag letar, med desperation, efter ljuset som jag vet finns där någonstans. Men allt är bara tufft, hur hårt jag än kämpar så känner jag mig inte tillräckligt stark.
Jag är less på den här svackan nu, man måste gå igenom ett helvete för att komma till något bättre. Jag vet. Jag har upplevt sådana här känslor tidigare i mitt liv, men just nu tycker jag bara att allt det där som kommer vara bättre – borde infinna sig nu.
Jag försöker hålla huvudet högt, jag står upp för barnens skull, andas in frisk luft, försöker göra så mycket som möjligt av dagarna. Jag måste ju bara orka.
Nu skall jag boka flygbiljetterna som jag har tittat på den senaste veckan. Sedan skall vi röra oss utåt.
(Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för den dåliga stämningen här inne, för den dåliga och tråkiga uppdateringen. Men just nu kan jag inte låtsas, jag hittar inte inspiration till att gömma undan allt jag känner och hur livet ser ut nu)
Kram på dig.
Hur har emilia tagit flytten tillbaka ?
Det är tufft att vara i en svacka så djup . Mitt råd är prata, bolla, prata . Vet ju ej varför du är i detta hål , men ibland kan det vara skönt att ha någon kurator, terapuet lr liknande att gå hos, nysta upp osv.
Kram på er
Styrkekramar och många tankar till dig.
Det är de äkta inläggen som gör att det är fint att läsa dina inlägg. Hoppas att det löser sig för er snart!
Be strong.. <3
Håller helt med Sandra, det är det äkta i din blogg, dina tankar och känslor, som gör att jag så gärna vill läsa varje dag, för att se hur du har det. Hade bloggen varit "glassig" och enbart handlat om tjusiga upplevelser, blå himmel och på vilken restaurang ni ätit i dag, då hade den varit trist att läsa. Vi känner ju inte varandra men ändå, många kramat till dig och barnen. Lena,
Jag uppskattar verkligen dina ord och förstår helt hur du menar. Stor kram!
Fina bilder 🙂
Det här är din kanal, ditt liv och du behöver inte låsas för oss. Vi är dina vänner även om vi aldrig träffats. Att visa hur man mår är den starkaste egenskap en människa kan ha, så även om du känner dig svag så är du stark som vågar säga det.
Önskar det fanns något jag kunde säga, eller göra för att få dig må bättre men ibland finns inga ord utan det är tiden som måste gå för att komma dit där man mår bra igen.
Många kramar
Du kan verkligen sätta ord på dina känslor. Precis så som du beskriver känner jag själv just nu, jag kunde bara inte finna orden förren jag läste det här inlägget.
Ändå känns det som om jag skriver huller om buller, i ett enda svammel. Tur att det finns förståelse ändå då. Kram.
Låter som om du är trött på livet i Spanien..Men hur tycker barnen??? Förut skulle du inte ens tänka på att ta ett jobb i en annan stad pga barnen.
Hörrudu! Be inte om ursäkt! Det är din blogg! Ditt fokus ska vara på dig,och du får skriva vad du vill! Vi är många här som håller tummarna för att allt ska lösa sig för dig/er. man kan inte alltid vara på topp, kriser kommer, så är det, tuffa beslut motgångar, medgångar, lycka, sorg, osv. det är det som är livet. Du fixar detta Denize! Styrkekram!
Äsch, man måste få vara på dåligt humör ibland! Det kommer att vända förr eller senare.
<3