Att blogga om större barn
Publicerad,
För några veckor sedan ställde någon frågan om det finns någon anledning till att jag skriver mindre om Emilia och jag har för mig att jag har tagit upp det här ämnet förr, men jag gör det igen.
Det finns en anledning och det är helt enkelt att det inte känns lika rätt eller naturligt att skriva om ett så stort barn. Jag skrev minst lika mycket om henne när hon var i Elians ålder, så det är inget som är orättvist.
När barnen växer och blir större så tänker man ofta efter innan man publicerar något. Med mindre barn så är dom flesta ”lika”, dom kan sova dåligt, det är bajsblöjor och kräk och skrikfester. Sedan växer dom upp och blir mer egna (självklart är småbarn egna också, alla är olika så missförstå mig inte, men dom flesta går igenom samma bebisfaser).
Varje dag upplever jag saker med min dotter som jag skulle kunna skriva om, både positivt och negativt. Men jag vill inte blotta henne på samma sätt längre, jag skriver om henne när hon själv vill och lägger upp bilder på henne när hon själv tycker att det är ok.
Hon tycker att det är kul att läsa om sig själv och hon älskar att stå framför kameran för att sedan kika igenom bilderna på bloggen. Men hon har ju inte full koll på att det som publiceras kommer finnas där – föralltid.
Jag skriver dessutom inte lika djupt detaljerat om Elian längre, då även han börjar bli stor (vilket jag kanske inte alltid tillåter mig själv att inse, haha). Jag är dock medveten om att han ”syns” mer i texter än vad storasyster gör, men jag har min spärr och jag går efter min magkänsla bara. Jag skriver om det som känns rättvist.
Mina barn har på sistone, i omgångar, gått igenom olika faser. Det har varit jobbigt, på olika nivåer. Jag erkänner gärna det, för hemma hos oss är det inte alltid en dans på rosor. MEN det känns inte lika lätt att skriva om exakt varför det är som det är, exakt vad barnen gör, upplever eller säger. Jag vill inte ”hänga ut” dom på samma sätt och jag misstänker att många föräldrar kan förstå hur jag känner.
Jag älskar båda mina barn exakt lika mycket, av hela mitt hjärta. Även om dom samtidigt kan driva mig till vansinne emellanåt.
Förstående att man inte skriver om större barn.
Så bra skrivet av dig Denize. Känner precis lika dant och då har jag ändå vuxna barn och en tonåring. Man måste tänka sig för, för som sagt allt finns ju kvar.
Om det är någon som tror att du älskar Elian mer än Emilia för att du kanske skriver mer om honom måste dom va rubbade.
Trevlig helg till dig och din familj.
jag förstår helt hur du tänker och tycker att det är bra 🙂 hade min mamma haft en känd blogg hade jag inte varit glad om hon hade lagt upp hela mitt liv på nätet när jag var yngre, det finns en gräns som du säger 🙂 och det är sannt att små barn är mer lika och stora blir mer personliga! tycker jag 😉 kram till er alla <3
Härliga bilder!
Det är underbart hur du respekterar dem och inte hycklar med det! Många har (konstigt nog) lite svårt att stå för det. Jag undrar rent generellt om du märker några likheter mellan dina barns faser? Du har ju "lyxen" att kunna gå tillbaka i arkiven och läsa om dem så som du upplevde dem då. Typ: "Tre år, tre månader och tre veeckor. Då var Emilia så här och nu är Elian likadan"?
Bra skrivet. Det är inte många som tänker på det. Inte ens jag skriver allt jobbigt som har hänt. Men vissa saker tycker jag är viktigt att ta upp och skriva om. Som det du skrev om nu.
Vad hände med:
Själv sitter jag och tänker på en sak som hände igårkväll, något som kanske gör att "sommarlovet" tar slut helt för min del. Det blev en annorlunda kväll i alla fall och ordet chock är nog en underdrift. Men anyway, time will tell.
Man undrar ju när du lägger ut sånt?????
Det är bara vad en bra och kärleksfull mamma skulle göra 🙂
Det är ju din blogg, inte barnens.
Hej sötis! ♥ Det skulle betyda så sjukt, galet, himla, himla mycket om du bara skulle kunna kika in mitt inlägg om homosexualitet, jag skulle verkligen vilja få budskapet att spridas då det är så pass viktigt! Dessutom älskar jag din blogg! Som sagt skulle det betyda världen, kram ♥
http://fames.se/eveline/homose…
I teorin kommer jag inte skriva om mina barn alls, stora som små. Därför tycker jag att det är väldigt fint och bra att du resonerar kring barnens medverkan och tar vissa beslut och restriktioner till det. Man vill ju förstås sina barns väl <3
Jag förstår att du skriver mindre om henne. Klokt tänkt!
bra skrivit Klokt tänkt!
Underbara bilder! Blir helt kär i dessa foton. 🙂
Kolla in min stil och ungmamma-blogg.
xx
Cornelia
Det var jag som ställde frågan, jätteroligt och intressant att läsa ditt svar. Vill bara poängtera att jag aldrig menade att ställa frågan om du älskar dina barn olika mycket utan enbart hur du resonerar kring att skriva om dem. Jag är väldigt nöjd med ditt svar och tycker det var roligt att se att flera andra hade saker att tillägga kring detta. Eftersom internet är ett så pass nytt fenomen tror jag det är viktigt att reflektera och väcka diskussion hur vi använder oss utav internet. Tycker du tänker väldigt klokt kring vad du publicerar och enligt min åsikt aldrig för privat om dina barn.
Kram
bra skrivet! förstår dina tankar 🙂
Gillar hur du skriver och tänker. Du verkar ha ett fint mamma hjärta 🙂