A walk down memory lane

Jag kollade genom min gamla (låsta) blogg från när Emilia var i Elians ålder för att se om man kunde se några likheter personlighetsmässigt. Det slutade med att jag läste i x antal timmar igårkväll och även idag till och från under dagen. Jag höll nästan för ögonen vid vissa tillfällen. ’Är det verkligen jag som har skrivit allt detta?’ tänkte jag flera gånger, även om man var ung då och blev röd i ansiktet av vissa texter såhär i efterhand så var det ändå roligt att läsa, komma ihåg och tänka tillbaka. Det är det som är så roligt med bloggarna, att allt finns dokumenterat. Jag är glad att jag valde att låsa bloggen men ändå behålla den själv för framtidens skull.

Hur som helst så var hela meningen med min nostalgitripp att leta efter likheter, ja. Och nej, det finns inga sådana. Elian och Emilia är så olika både när det gäller utseende och personlighet.

Emilia var en crazy treåring. Hon var trotsig så enda in i…. ja. Men sedan såg deras livssituationer helt olika ut också. Emilia gick mycket på dagis, ”fladdrade” mellan olika hem, då hon var hos mina föräldrar varannan helg och även hos min faster någon helg varje månad.

Elian har varit hemma med mig i tre år, inget dagis, om jag har ordnat med barnvakt på nattetid så har det ändå varit hemma hos mig/oss – inte borta, vid dagliga aktiviteter och play dates så har jag varit i närheten. Allt är så himla olika.

Elian är lugnare, han kan trotsa – men inte på samma nivå.

Emilia pratade mer när hon var tre år och väldigt rent – Elian har sitt eget uttal även om han börjar släppa sitt egna ”språk” mer och mer.

Den enda likheten jag hittade var en annorlunda humor och det här med att kiss och bajs är JÄTTEROLIGT. Men det gäller nog många barn ändå, haha. Sedan var humörsvängningar väldigt vanligt i Emilias vardag och det gäller även Elian. Han kan skratta ena sekunden för att sedan skrika nästa. Upp och ned – hela tiden. Så var verkligen Emilia.

En text tagen från gamla bloggen:

Emilia kom precis fram till mig och sa ”Mamma, när kommer lillasyster?”, jag blev helt paff, visste inte riktigt vad jag skulle svara ”Eh… sen.. när du är större”. Det blev en lång konversation:
Emilia: Jaha, imorgon?
Jag: Nej, inte imorgon… och inte på många dagar. Du får vänta tills du har fyllt år några gånger.
Emilia: Men jag vill ha syskon, som mina dagiskompisar.
Jag: Varför då?
Emilia: För då får jag pussa och läsa för en bebis.
Jag: Ja, men någon dag kommer du få syskon.
Emilia: JA! imorgon?
Jag: Nej Emilia, inte imorgon.
Emilia *arg* MEN JAG VILL HA LILLASYSTER!!!!!!
2007-11-27 @ 20:02:28

Någon lillasyster blev det ju inte, men hon fick sin lillebror. Bättre sent än aldrig.

Och känslomässigt blev det ju ofta:

Emilia Sara Nova, någon dag kommer du läsa detta, någon dag kommer du förstå. Du är mitt allt och lite till, jag lever endast för dig och om du blir olycklig vet jag att jag har misslyckats. Om du frågar något och jag inte har ett svar skulle jag kunna resa jorden runt bara för att kunna svara på dina frågor, jag skulle gå på eld barfota för din skull, jag skulle DÖ för dig min ängel. Mitt liv är ingeting utan dig, ännu en gång.. DU är mitt liv. Jag älskar dig, jag kommer aldrig svika dig.
2007-12-04 @ 23:18:12

4 Kommentarer

Sama
20 augusti 2013 kl. 21:46

Kul med gamla (för mig nya) bilder på Emilia! Så galet söt alltså… 🙂 Och visst är det kul det där att syskon kan vara så olika? Nu är de ju varken helsyskon eller växer upp på samma vis, men ändå. Kul inlägg av både se och läsa:)

Svara
Anonym
21 augusti 2013 kl. 07:09

Du skriver så klokt angående dina barn.
Min dotter gick också på dagis och levde ett bedydligare fladdrigare liv än hennes lillbror som jag var hemma med när han var liten. Och resultatet blev detsamma som du upplever.
Angående dín sons språk så tror jag att det är helt natruligt att han kommer att tala senare än storasyster. Vår son var 1,5 när vi flyttade till England och han talade rent betydligt senare än sin storasyster. Å andra sidan talade han två språk från början vilket jag misstänker att din Lilleman också kommer att göra.
Lycka till med din fina familj och tack för att vi får följa era äventyr!

Svara
sabina
21 augusti 2013 kl. 09:07

Emilia är så otroligt sööööt! :O 🙂

Svara
fia
30 augusti 2013 kl. 19:58

ååhhh följde din blogg när tösen va liten men sen försvann du, hittade dig å blev så glad!! hoppas livet är underbart

Svara

Denize

A walk down memory lane

4 Kommentarer

Lämna ett svar till sabina Avbryt svar