Känslostorm igen
Publicerad,
De senaste två nätterna har jag knappt sovit en blund, jag har svårt för det när tankarna flyger omkring så som dom gjort på sistone. Tankar om dåtid, nutid, framtid. Anklagelser, konflikter, missförstånd, tråkigheter, sorg och rädsla. Det här med att sanningen alltid kommer fram… det har jag alltid levt på. Jag lärde mig att släppa behovet av att försvara mig, att de sanna orden skulle dyka upp hos alla i slutändan. Men sådana som behöver veta – gör det ännu inte, folk vill inte se, folk vill hitta en slagpåse och även om jag skulle trycka upp all fakta i ansiktet så vill man bara blunda. Det är väl så, det är lättare att blunda och låtsas som ingenting och klandra fel personer än att verkligen öppna ögonen och ta tag i de stora problemen. Det är svårt, men det är väl så dom flesta fungerar. Innerst inne vet man väl, men man orkar inte? Jag vet inte… alla har sina egna bekymmer, man orkar kanske inte hantera fler saker. Det får man då acceptera.
Jag har i alla fall tänkt på mitt liv de senaste åren och kan inte känna någon ånger alls. Jag väntade i över ett år på förändring i en liten byhåla i Sverige, men tydligen så skulle jag ha suttit på arslet och väntat där resten av mitt liv. Jag bestämde mig för att göra något av mitt liv, något för barnen, erbjuda erfarenhet. Jag gjorde det jag tyckte var bäst för mina barn, det har jag alltid gjort.
Vi åkte till Spanien på obestämd tid (semester). Efter ett tag insåg jag att jag mådde bättre, jag hittade sådant som jag länge letat efter – jag hittade mig själv. Jag bestämde mig för att stanna kvar, låta Emilia prova på skolan här då hon avskydde skolan som hon tillhörde i Sverige. Det var bråk, stök och att äldre killar tog stryptag om henne var vardagsmat enligt personalen.
Veckor, månader och år har nu gått. Emilia har blivit en tuff, stark och självständig tjej. Hon har växt så mycket på insidan, lärt sig att ta för sig, går i en skola med disciplin, regler, ordning och reda. Hon pluggar, lär sig, kan spanska språket, min dotter mår bra och lever det livet hon förtjänar.
Även Elian har sin vardag här. Jag har haft den fantastiska möjligheten att ha honom hemma såhär länge, han har ändå dagliga play dates, rutiner, kompisar, aktiviteter, socialt liv och stimulering och till hösten får han börja i den bästa skolan någonsin – så som Emilia kallar det. Det här är vårt hem.
Mina barn är två lyckliga individer som lever ett lugnt och tryggt liv. Jag är så jäkla stolt över dom båda men även mig själv. JAG har gjort detta, jag har tagit ansvaret, jag har uppfostrat, fått vägleda, tröstat, älskat, stått ut i svåra situationer, hanterat sjukdomar, vakna nätter, sett till så mat har stått på bordet och alla har rätt kläder på kroppen (och att någon kan säga att det var mitt eget val är bara tragiskt). Det finns ingen som kan ta allt detta ifrån mig, det finns ingen som kan påstå att barnen skulle ha det bättre på något annat sätt. Framförallt människor som inte känner mina barn. Det är bara jag som vet vad som är bäst för dom, det är jag som format dom, det är jag som vet hur dom fungerar, hur dom tänker, hur dom känner, jag kan läsa dom – jag vet vad dom vill utan att dom behöver säga något.
Som ensamstående får man troligtvis ett starkare band till sina barn, men när någon vill klippa det bandet (utan anledning eller mening eller förståelse) så verkar människor inte inse att det inte är mamman som kommer drabbas värst… det är barnen.
Jag vill det bästa, jag sätter barnen i första hand och jag vill att dom skall ha kontakt med sådana som vill ha kontakt med dom. Jag har alltid varit enkel att komma överens med, jag ville samarbeta. Men om andra parten inte bryr sig, vad fasen skall jag då göra? Jag har försökt pressa och övertala… men alla prioriterar olika. Man kan aldrig tvinga någon att ha känslor eller bry sig om någon, det går inte. Och det spelar ingen roll vad den personen skulle SÄGA; actions speak louder than words. Jag har tyvärr allt bevis på min sida och i slutändan är det bara tråkigt, men när det gäller vissa saker så tänker inte jag låta mig själv klandras.
Jag erkänner mina brister och tidigare misstag i mitt liv… jag är inte perfekt. Och det är jag snabb med att säga när tillfället är rätt. Men jag tänker inte ta emot skit för sådant som jag inte gjort, jag står på mig och står upp för mig och mina barn.
Meningen med det här inlägget var inte att smutskasta någon, det här är bara mina ord, mina tankar, mina känslor. Jag kan inte låtsas som ingenting. Jag hoppas bara på att allt kan rinna ut i sanden, att ett streck kan dras, att jag kan få lugn och ro, att folk vill komma överens och att sanningen kan få bli hörd utan hot och anklagelser hit och dit.
Det största och finaste jag har i mitt liv är barnen. När folk påstår att jag tänker på mig själv framför dom så mår jag bara så jäkla dåligt. Det är så orättvist sagt och det tror jag nog att folk VET innerst inne.
Min medfølelse til deg denize! Hold ut, alt blir bedre til slutt.
Såklart finns det många avendsjuka. Vem
Vill inte ha två söta barn och bo i Spanien???? Bläää på alla dumma människor. Deg viktigaste är att Du vet att du gjort/gör ditt Bästaste för barnen. Och det ser vi läsare. du är stark! Det är oförståeligt att man kan vara elak och strunta i sitt barn osv.. Lev ditt liv! Det bästa du gjort är att ha flytt till spanien. En dag hoppas jag att jag oxå gör det! Njut av livet. Försök att inte tänka på det som får dig ledsen / må dåligt! Kraaaaaaam
Din blogg är en av de jag brukar gå in på regelbundet, då jag älskar dina bilder (du är otroligt skicklig med kameran!!) Tyvärr är jag väldigt dålig på att komma ihåg att kommentera, men måste bara få skriva några rader nu 🙂
Jag måste säga att jag är så imponerad av dig! Du verkar vara en sådan stark person som verkligen vågar göra verklighet av dina drömmar 😀 Jag skulle önska att jag hade lite av det, då en av mina högsta drömmar är att våga prova på att flytta utomlands.
Tyvärr är mitt problem att jag fortfarande är alldeles för feg. Men genom att gå in på din blogg får jag ofta känslan att Ingenting är omöjligt.
Jag blir alltid så inspirerad när jag kommer in här på bloggen 🙂
Lycka till i framtiden till dig och dina barn!
Jag tror det kommer att gå jättebra för er 😀
Vilken himla fin bild 🙂
Jag tycker som vanligt att du är så stark och duktig!
Jag avundas verkligen hur du orkar och vilket härligt liv du gett dina fina barn!
Jag har inga barn själv, men när den dagen kommer hoppas jag att jag kommer vara lika bra mamma som dig.
Efter att ha följt din blogg sen du var gravid med Elian måste jag säga att du har blivit starkare genom åren och idag verkar du vara trygg i dig själv och i din mamma roll. Allt annat är otänkbart. Du är bäst för dina barn så är det bara. Jag önskar att jag själv vågar ta steget med att bo utomlands en dag. Det skulle vara nyttigt att prova på:)
är det så att pappan kanske tycker att han inte behöver ha ansvar över sitt barn eller bry sig om det bara för att du har varit självisk och tagit med hen till spanien? skyller sin frånvaro på dig? sorglig människa måste jag faktiskt säga. klart att ingen vill ha sitt barn i ett annat land men har man inte visat framfötterna redan innan så kanske man inte har så mycket att säga till om längre. otroligt tråkigt att det finns dom som vill smutskasta dig när du så solklart byggt upp ett så fantastiskt liv för dina barn.
jag önskar verkligen att du snart slipper må dåligt över detta. det är bra nu. men precis som du säger så handlar det inte om dig. det är inte du som drabbas i det långa loppet, det är ditt barn och det är svårare att se genom fingrarna med. det förstår jag.
stora kramar till dig ♥
Du är stark!
Tveka aldrigpå ditt val att flytta.
DU vet att ni mår bra av det här, så var stolt över att du tog steget och flyttade från nått som inte var bra.
Tveka aldrig på dig själv tjejen!
Denize, jag önskar att jag varit lika stark som du.
Jag tycker du är en underbar mamma, erfarenheter är det bästa för barn och att du valt att visa dom att det finns andra länder än Sverige är kanon. Vi lever här i vår lilla bubbla och våra barn har ingen aning om allt gott, fint som finns i världen.
Dom får ett nytt språk på köpet,
Låt inte folk trycka ner dig. Osäkerhet gör så med folk
Jag skulle tippa på att om du valt att stanna i lilla staden i Sverige skulle det finnas andra ursäkter.. . Strunta i vad folk säger o följ ditt hjärta.
Älskade finaste vän!
Det gör så ont i mig när du tvingas utsättas för sån S-K-I-T!!! — För det är Precis vad det är! o dom verkar inte kunna komma med annat heller.
Du har på egen hand gjort det Absolut Bästa av den situationen du blev satt (läs: lämnad) i! Du har skapat ett tryggt liv fyllt av möjligheter åt Dina barn, DU!! Ingen annan!
Fortsätt stå på dig! Du har rätten på Din sida. – Den enda gången du backar är när du ska ta ny sats!
Gulligt 🙂
Heja denize! Jag tror nog inte jag är ensam om att beundra dig för att du vågar göra detta för dina barn och din skull 🙂 önskar jag var lika modig..
Jag har följt dig sen precis innan Elian föddes och det har hela tiden varit uppenbart att du står ensam som ansvarstagande förälder. Det innebär att du måste ensam ta hand om dina barn. För att göra det på ett bra sätt så har du ett ansvar att ta vara på dig själv också. För man ska räcka till för två (två vuxna alltså). Du MÅSTE orka med och må relativt bra psykiskt.
Det jag vill säga är att du helt enkelt är tvungen att skapa den tillvarao som du mår bra av. Av hänsyn till dina barn. Du tar ansvar genom att skapa det liv som just ni tre mår bra av. För andra att komma och anklaga dig för det tycker jag är …. ja, jag blir förbannad helt enkelt.
Jag önskar att de ska låta dig vara ifred och att du kan strunta i dem. Du behöver din energi till att ta hand om barnen och vill de ha en del i barnens liv så får de bevisa för dig att de är värdiga det. Så tycker jag. Blir glad att du har skapat ett så bra liv för er och tänk att du hittade på ett sätt som var ert eget.
Stor kram
Avundsjuka är grejen, som jag har lärt mig i Sverige går det knappt att göra något bra utan att någon kan bli glad och istället sitter de i ett hörn och bara pratar skit och överhuvudtaget att de orkar?
Liksom ta all energi och göra sånt som är dumt och omoget och det sjuka är att när den som styr skitsnacket vänder ryggen till annat håll går nästa och pratar skit.
Jag vill skratta för att kunna begripa vad det är för värld vi lever i.. Enligt mig önskade jag att folk kunde glädjas åt varandra istället för att smutskasta.
Jag har alltid alltid trott på dej, du ljuger inte och är ärlig och sån kärleksfull mamma till dina barn och så fin på alla sätt. Du kommer vinna på det i längden och folk vill ha sånt liv som dig och när det inser att det inte går så gör de för att vända på saken och kränka dej!!
Det blev lite långt här ;-$ ta hand om diiiig och dina goaste ungar
Kram
Styrkekram!
Är i princip i samma situation som dig, väntade ett år på engagemang från pappan till min dotter. Eller väntar fortfarande, haha, men flyttade ifrån staden efter ett år. Nu är det mitt fel att de inte har kontakt enligt honom såklart och han vill inte betala underhåll. Hans förlust känner jag. Hur som helst, stå på dig, du gör helt rätt tycker jag och dina barn kommer få ett underbart liv 🙂
Denize jag vet inte hur länge jag har följt dig jag tycker du är en fatastisk ansvarstagande stöttande och fridfull mamma dina barn lär sig de många andra barn inte lär sig och du har valt att låta dina barn i en annan kultur det är skit bra. Dom har mycket att jämföra med om ni en dag flyttar hem igen.
Det i skriver den tvivlen har jag sätt dig skriva innan de jag vill säga Tvivla aldrig på dig själv el dina barn du är en bra mamma och dina barn är fantastiska på det sättet du har uppfostrat dom till att bli och vara självständiga.
Massor med kramar från en annan kämpande mamma
När en ensamstående mamma på 23 år får ett hotfullt samtal från en sk. släkting till ett av sina barn kl. 22.00..Som inte står för något dom sagt och ljuger och påstår en massa skit som inte stämmer, då blir jag ledsen.. Tänk vad pengar kan göra med människor!
En dag kommer rättvisan segra och då först då är du fri min älskade vän..
Nu kämpar vi vidare och du gör det på det enda sättet du vet och kan, håll huvudet högt,var stolt,gör det som är bäst ta hand om barnen..
Kram Lotta
Du är bäst!
Fråga Emilia och Elian, dom håller med.
Och det är allt du behöver veta.
Läst din blogg i år även den där eller dom där tragiska människornas bloggar! kommenterar ALDRIG men jag måste nu. Du är så jävla bra AllA ser att du lever för dina små E:n… Skit i dom nu stanna där ni är lev lyckligt dom kan inte göra ett skiit!Pappor är sjukt överskattade också en stark mamma är allt som behövs =)
Stå på dig!!! Tycker du gör ett fantastiskt jobb och jag tror att dina barn en vacker dag kommer tacka dig för allt ditt slit!! 🙂
vet ej vad som sker, men låter som att ngn vill få bort er från Spanien? vårdnadstvist? tyvärr är det så att har man inte ensam vårdnad så får man inte ens byta , dagis, kommun utan den andres medgivande. hur lite de än funnits, brytt sig,ställt upp osv. sjukt som fan!så jag hoppas inte så är fallet hos dig. jag hoppas att du får lugn o ro !
Hej Denize!
Jag hänger inte riktigt med vad du pratar om men det låter som du är orolig över vårdnaden över något om barnen. Jag tror inte du behöver oroa dig. En pappa kan väl inte bara dyka upp efter massa år och kunna kräva något. Det är ju en okänd person för barnet. Du är ju mamman och tryggheten under hela denna tiden. Jag kan aldrig tänka mig att det kan gå till så…. Inte ens i Sverige. Säga vad man vill och trots din unga ålder så lever du verkligen för dina barn. Hur många andra ensamstående unga mammor finns det inte där ute som inte har riktigt tid för sina barn. Pojkvännerna kommer och går i skyttetrafik. Du verkar gå helt upp i din mamma roll och det är det dina barn kommer se en dag. Dom kommer inte lyssna på skvaller och skitsnack. Du var där…. det var inte dom.
Jag har följt dig i din blogg nu i några månader.
Är mycket äldre än du! Skulle kunna vara din mamma:)
Vad jag vet i mitt hjärta efter att fått följa dig och dina barn i ert dagliga liv. Så har jag lärt känna en kvinna/mor som är den mest älskvärda och underbara mamma som kan finnas runt dina barn.
Du genomsyrar äkta kärlek till dina två rara barn,
och du är så mogen och duktig i att låta dina älskade barn få så mycket av glädje och lycka i sitt liv.
Önskar dig och barnen allt gott med ert liv!
Man ser i dina kort på barnen hur mycket kärlek det finns i deras ögon till sin mamma.
Kram Ann-Britt
Du är så himla stark, Denize. När jag får egna barn hoppas jag såklart inte att jag blir ensamstående. Däremot önskar och hoppas jag att jag kommer bli en lika bra mamma som du är!
Hej!
Jag har följ din blogg i några månader hitta den genom att söka runt på bloggar från Spanien och bland annat södra Spanien då jag själv är Spanien frälst. gillar dig och önskar dig all lycka du är en bra mamma och vad jag förstått så finns det personer som igrågasätter dig så tråkigt. Jag skickar massor med styrkekramar och glöm inte du är det bästa för dina barn!
Tror på dig Denize.
Låt ingen trycka ner dig.
Känner dig inte, men läst din blogg i många år nu.
Dina barn kommer tacka dig för allt du gör och gjort och för din kämparglöd.
Stå på dig.
Kram Emma
skit i dom där, de sitter säkert hemma i nån tattarhåla i sverige och stirra sig blinda på det dom har!
Herregud vad är felet med att växa upp i spanien?
mina två bästavänner (även systrar) har levt i Thailand sen de var runt 10 med sin familj – aldrig sätt en lyckligare familj heller.
tror fan man må bättre av ett liv i spanien än ett trist liv i sverige!
skit i dom där, de sitter säkert hemma i nån tattarhåla i sverige och stirra sig blinda på det dom har!
Herregud vad är felet med att växa upp i spanien?
mina två bästavänner (även systrar) har levt i Thailand sen de var runt 10 med sin familj – aldrig sätt en lyckligare familj heller.
tror fan man må bättre av ett liv i spanien än ett trist liv i sverige!
Detta var som att du beskrev mig och min situation. Förstår, ska inte säga precis, men jag förstår vad du går igenom. Är själv där och jag tror tyvärr inte att detta kommer att få något slut förrän barnen själva vuxit upp och kan tala för sig själva och bestämma själva. Det ghäller bara för oss som mammor att vända andra kinden till och fortsätta att fokusera på barnen. Du är stark, en riktigt otrolig förebild! KÄMPA PÅ! <3
Läser igenom flera gamla inlägg i din härliga blogg och ville lämna ett par rader till detta inlägg. Jag tycker det är så modigt, att göra som du, prova livet i en annan del av världen som ensamstående, jag är imponerad och fascinerad. Det är så himla starkt. Ibland kan jag själv känna att jag skulle vilja göra som du, börja om, hitta livet och en ny glädje och sig själv någon annan stans… Men det får bli en dagdröm för mig, mina barn bor ju hos pappan på halvtid så fungerar inte i min vardag att flytta utomlands…
Stor kram till dig, du är en sann inspirationskälla och du är en fantastisk mamma! Och jag tror dina ord om hur bra det är och varit för barnen är helt sanna, det ger nog väldigt mkt i den personliga utvecklingen. <3