I don’t wanna miss a thing

 

Elian var kungen i parken idag, tog för sig och visade upp sig men på ett så snällt sätt.  Han är så liten men kan göra mig så stolt.  Underbara unge.  Jag vet inte hur jag skall klara av det här med dagis om en månad.  Hur släpper man taget? Jag vill inte missa en dag, en timme, inte ens en minut.  Han utvecklas konstant, det bubblar över med nya ord, meningar, uttryck, personlighetsförändringar och framsteg.  Jag vill inte missa det, jag har varit med honom så gott som jämt i 2,5 år.  Han är en del av min vardag, av mitt liv – oavsett.  Och nu skall han plötsligt bli stor, vara utan mig på dagtid.  Det är nyttigt att sakna, jag vet.  Men det plågar mig.

Ja, nu talar hönsmorsan igen.

Jag vet att det inte bara är han som behöver det, jag kommer kunna arbeta lättare utan honom och han kommer må bra av att leka med barn och stimuleras på ett annat sätt.  Jag får väl bara fokusera på det.