Skillnad mellan flickor och pojkar?
Publicerad,
När jag skriver detta så skall jag akta mig för att använda ordet ”genus”, då jag inte alls är ute efter att trampa någon på tårna – jag är heller inte insatt eller ens intresserad. Jag är däremot nyfiken på hur ni tänker angående det här med flickor och pojkar, om ni skiljer på dom – medvetet eller omedvetet? Såhär tänker jag…
För det första så är min dotter extremt flickig. Fast får man säga så? Flickig och pojkig? Det är väl sådant som stör så många.
Men jag säger det ändå. Flickig för mig är klänningar, kjolar, rosa toner, rosetter, rysch-pysch och gulligull. Det är min åsikt och sådan är hon. Sådan har hon alltid varit. Hon har knappast fått det från mig, men hon bestämde sig tidigt för vad hon tyckte om och hur hon ville se ut. Jag försökte med annat, men hon tvärvägrade. Och som jag skrev igår så är jag inte sådan själv.
Min son älskar färgen rosa. Han blir helt till sig om han ser en rosa bil, han vill helst måla med färgen rosa, han har inga problem med att leka med dockor eller syrrans Barbie-hus men han är ändå mest intresserad av sina bilar och bollar. Why?
Hans första leksaker togs fram ur Emilias gamla leksakslådor. Det var blandningar av allt möjligt – jag introducerade alltså allt som fanns till honom men bollen var roligast. Sedan kom en gammal bil på andra plats. Det var hans eget val enda sedan han var en liten bebis.
Jag tycker att barnen får bestämma själva hur dom vill se ut och vad dom vill leka med. Jag skulle t ex aldrig köpa en prinsessklänning och sätta på Elian i dagsläget men om han en dag kom hem och sa ”får jag ha klänning på mig?” så skulle det vara en annan sak. Jag testade nyligen att ta fram en rosa klänning ur Emilias garderob för att se reaktionen och han blev skitsur. Bokstavligen. Han drog i den, slet och vrålade ”Sluta! Ta bort den!”.
Han vill inte heller ha toffs även om syrran (som är stora idolen), mamma och till och med morfar har det.
Jag låter mina barn utvecklas i sin egen takt och kommer alltid uppmuntra dom till att våga vara sig själva.
Vaknar Emilia upp i morgon och bestämmer sig för att endast välja kläder från pojkavdelningen, då kan jag inte hindra henne. Det viktigaste är väl att barnen känner sig bekväma i sitt eget skinn?
Jag har två barn, uppfostrade på samma sätt av samma förälder, älskade på samma sätt, behandlade på samma sätt men ändå så olika. Dom har fått samma leksaker, Elian har fått möjligheten att ärva Emilias kläder, dom bor under samma tak – men är ändå intresserade av helt olika saker (för det mesta).
Hur tänker ni?
Jag tycker det är helt legitimt att säga att flickor och pojkar är olika. Det är inget fel med det. Min mamma har berättat historier för mig om när jag och mina två äldre bröder var små, där hon försökte låta oss leka med de andras leksaker. Det slutade med att pojkarna kastade prickskytte med dockorna och jag nattade bilarna till söms. Eller som när jag och min bror lekte med vår riddarborg och jag bjöd riddarna på fika efter att min bror dödat dem. Vissa saker kan man bara inte förändra.
Problemet är väl snarare att samhället säger att "du har snopp, du ska vara så här" och "du har slida, du ska vara så här". Passar man inte in i modellen (som varierar mellan olika kulturer) så blir man förolämpad, avfärdad, förlöjligad. Hela genusdebatten som pågår nuförtiden har ju inget att göra med färger eller leksaker eller klädesplagg, utan det har väl mer att göra med acceptans och att inte ta en persons könsidentitet för givet baserat på hens könsuttryck. Jag upplever det varje dag som person utan könsidentitet. Många ser inte könsnormer som ett problem, men vi som känner av könsnormernas förtryck vågar sällan komma ut och stå upp för oss själva. Vi är trots allt bara "genustalibaner" i många personers ögon, vi blir avfärdade så fort vi försöker säga något gällande ämnet. Och gud förbanne att vi ber om att få kallas "hen"! Finns förövrigt en underbart fin grupp på Facebook som nyligen startades, den heter "Mitt pronomen är hen".
Intressant inlägg! Jag köpet lika mycket rosa som blått till min son. Han har både dockor och bilar och jag försöker ge honom variation så att han verkligen ska kunna välja vad han vill och inte vad samhället vill. Även fast vi inte alltid tänker på det så är samhället så inriktat på att pojkar ska vara på ett visst sätt och flickor på ett annat, SYND tycker jag då många egentligen skulle välja annat och vara annorlunda om dom bara "fick lov"..åh jag skulle kunna skriva hur mycket som helst haha men jag avrundar nu 🙂
Kram på dig!
Barn är olika och vuxna är det. Har tvillingdöttrar, idag vuxna, med egna barn och de har alltid varit olika och är det än idag. ( De har ändå alltid funnits tillsammans men också alltid gjort olika val.)
Låt dina älskade barn vara just den individ de är och stötta dem precis som du gör i sin unika utveckling.
Vissa/många saker påverkar givetvis föräldrar sina barn i och skall så göra tycker jag.
Men är barnen harmoniska får all din kärlek så blir de väl rustade för att möta livet.
Kramar och tankar till dig.
Jag har precis som dig en son och en dotter och dom är varken pojkiga eller flickiga dom har alla möjliga leksaker och delar på allt, just i leksaksväg har dom alltid själv kunnat välja vad dom vill leka med det har funnit både dockor och bilar och bägge två leker med allt. Dom leker ofta mamma, pappa barn och ibland är sonen mamma och dottern pappa.
När det gäller kläder brukar dom själva få välja vad dom vill ha oftast väljer sonen kläder i färgerna blått, grått, svart med tryck av bilar helt efter eget val, medans dottern väljer tunikor, mjukisbyxor, leggings i olika nyanser av rosa, hon är även en och annan Blixten Mcquuen tröja i sin garderob.
Själv har jag då ingen stil alls. Jeans och fleecetröjor så här på kalla hösten 😀
Klart att tjejer ska få leka med bilar om de vill och killar med dockor om de vill, men samtidigt så är vi två olika kön. Vi är olika och varför försöka få oss så himla lika?
Jag skulle aldrig sätta på en kille klänning precis som att jag inte sätter på en tjej vad som helst heller. (Om det inte gäller tyå maskerad) När det kommer till färger så är det la bara att ta på barnen den färg de vill ha. Detta gör nog många irriterade för att jag inte tycker att barnen ska få välja exakt själva, men som sagt vi är inte helt lika och jag tycker inte vi ska försöka göra oss lika heller.
Barnen ska få chans att välja vad de vill göra och jag skulle inte hindra dem att få leka med det dem vill. Känns som vissa försöker få killen att leka med dockor bara för att han inte bara ska leka med bilar, men om han inte vill leka med dockor då?
Vad jag däremot tycker är vi ska bli respekterade vilket kön vi än är. Att ha samma lön för samma erfarenhet och jobb vare sig kön är ju en sak att ta upp istället.
Som sagt, att låta barnen välja det mesta – helt okej.
Men jag sätter nog stopp när det kommer till vissa grejer också.
Tycker väl ungefär exakt som du. Är så jävla trött på dom som påstår sig vara genusföräldrar och typ förbjude flickor från att ha rosa men om en pojke har det så är det toppen. Sluta påstå att ni är genusföräldrar, det är ni inte. Ni försöker bara byta plats på könsrollerna. Poängen är ju att alla ska kunna ha på sig och göra allt. Inte inskränka. Och det är så jag hoppas kunna uppfostra mitt kommande barn i alla fall. Alla färger, intressen och framtida karriärval är okej, oavsett kön!
Barnprogram.
Jag tycker du gör helt rätt som låter dina barn själva få bestämma vad de vill tycka om och vad de vill leka med. Själv tycker jag det är jätteirriterande med sådana som vill ta bort skillnaden mellan tjejer och killar (såna som byter ut hon och han med "hen"). Såklart det finns flickiga och pojkiga stilar! Tjejer och killar är inte likadana, antingen är man en tjej eller en kille, varför ska det inte få finnas skillnader på det? Det är klart att tjejer kan leka med bilar och killar med dockor, men ska man börja kritisera föräldrar för att de klär sina flickor i rosa när de är bebisar går man för långt!
För övrigt tycker jag din blogg är fantastisk, tycker du verkar vara en jättebra (och framförallt jordnära och vettig!) förälder och person, plus du är en så otroligt duktig fotograf! 😉 keep the good work up! 😉
Precis som andra gör jag ett urval till mina barn: Jag väljer bort spindelmannentröjor och spetsklänningar. Grön tröja med dinosaurier fungerar dock lika bra som rosa mjukisklänning. Jag anser mig vara en genusmedvetenförälder. Mitt barn erbjuds alla färger (dock inte alla mönster: vapen, våldsammafigurer och militärmönster går bort, liksom stereotypa prinsessbilder). Utifrån det här har mina barn fått välja själva. Stora barnet gillar: rosa, rött, lila, orange och grönt. Hen leker helst med bilar, tåg och lego, samt pysslar. Lilla barnet verkar gilla rosa, rött och grönt. Hen lagar helst låtsas mat, sköter om mjukisdjur, men leker också med bilar och tåg. Men mina barn är inte hemma på heltid med mig. De träffar andra runtomkring dem. Trots det skulle jag säga att mina barn inte har något utpräglat intresse som visar vilket kön de har.
Att säga att barnet själv får välja när de inte erbjuds vad som helst fungerar inte. Att låta lilla E gå utan klänning till 2,5-årsålder och sen erbjuda det är dömt att misslyckas.
Här har vi erbjudit alla varianter av kläder sedan våra barn var bebisar. Från cirka tvåårsåldern har vi varit tydliga med att vissa barn inte brukar ha den typer av kläder som de har ("andra pojkar/flickor brukar inte ha det, men du får lov om du vill"). Det har inte lätt till några problem. De andra barnen på förskolan tycks inte ha reagerat, och våra barn är nöjda.
MEN, det är inte fel att din stora E har klänning/rosa/kjol. Det är fel om hon har det bara för att hon är flicka, men om det är för att hon gillar det så är det helt rätt!
Det du beskriver i inlägget ÄR ju genustänk. Just att man ska få vara och se ut hur man vill utan att matas med att det ena är mer rätt eller fel.
Som alltid så är det arv och miljö som påverkar hur en människa blir, i olika grad för olika personer. Vi föds med ett kön (arvet) men formas sedan till den typ av man eller kvinna samhället förväntar sig att vi ska bli (miljön)
Inte bara det – utan de båda går även in i varandra så att någon som haft en förkärlek till bollar löper större möjlighet att få ett barn som föds med samma tilldragelse (för att beskriva det väldigt förenklat nu) Naturen är ju ordnad enligt principen om minsta möjliga motstånd och eftersom det varit lönsammast att kvinnor tar hand om barnen (eftersom de föder och ammar dem) så har omsorgstänket nedärvts i generationer så att flickor idag generellt sätt intresserar sig mer för docklekar och sådant FASTÄN det inte finns några vetenskapliga bevis för att kvinnor har högre potential att känna omsorg och vårda barn än män när man ställs inför det.
Ursäkta om det blev långt.
Som La Candida skrev så är det ju precis det som genus handlar om. Att alla ska få vara sig själva, utan att pressas in i jobbiga könsroller.
Dessa genusföräldrar som "vill byta på könen", de uppmuntrar oftast bara mer av det andra könets egenskaper/kläder/färger. Om hela världen säger att pojkar inte ska ha klänning, för det är ju lite konstigt, så vill genusföräldern vara en motvikt och uppmuntra pojken att ha klänning. Det kanske kan verka som att föräldern enbart vill byta på könsrollerna, men då glömmer man bort hen egentligen bara vill verka som motvikt till samhället.
Jag har inte heller brytt mig så mycket innan. men sedan kom ordet hen in i debatten och jag fick nog. Det ÄR ju skillnad på flickor och pojkar, det kommer vi aldrig ifrån. Debatten ska helt handla om hur vi BETER oss mot varandra, INTE om vilka kläder vi har och om vi är han eller hon (för han eller hon är vi ALLA, oavsett om vi känner oss som en hon eller han, eller vill klä oss som en hon fast vi är en han ;)). Min dotter är EXTREMT flickigt trots att jag fortfarande är en pojkflicka. Min son gillar också att leka med barbie ibland även om han är nogrann med att han INTE vill ha flickiga kläder hehe
Hej!
Jag är säker på att det mesta handlar om biologi. Det finns väldigt fina studier på, ett exempel är denna
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19175758
De har visat att pojkar väljer "kill"-leksaker och flickor väljer "flick"-leksaker, men om ett flickfoster utsatts för höga halter av testosteron (manligt könshormon) i livmodern från mammman så väljer dessa flickor "pojk"-leksaker och tvärtom att pojkfoster som utsätts för höga halter östrogen (kvinnligt könshormon) i livmodern under fosterutvecklingen väljer "flick"-leksaker!
här finns andra studier som är bra om samma ämne som du kan läsa om du är intresserad (androgens=testosteron för att klargöra)
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21338606
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14993060
Åh gullunge!
Problemet med kön är väl att pojkar som gillar exempel rosa eller glitter inte uppmärksammas att fortsätta göra det eftersom det är "flickit" och dom kan bli mobbade (?). Barn ska få 100 olika möjligheter och inte bra två. Det tror jag är det viktigaste. Att se det med ett vidare perspektiv så tror jag att det blir bra i slutändan.
Sedan kan man ju fråga sig varför man kanske köper en prinsessklänning till flickor och piratkläder till pojkar, men inte vice versa OM de inte frågar efter det. Men det är ju väldigt individuellt.
Vad gäller färger och leksaker tror jag inte på biologi, men barn är väldigt bra på att snappa upp hur andra beter sig, och när samhället är väldigt könssegregerat är det inte så konsitgt att barnen också blir det.
Det finns studie på detta gjort på 8-9 månaders barn som visar det jag skrev ovan. Vad jag vet så är 9 månaders barn inte mottagliga mot vad samhället gör utan gör mer saker på instinkt. Det var det jag ville komplementera min kommentar med 🙂
Nu har jag två söner så jag kan inte säga att jag behandlar dem olika utifrån kön, men jag behandlar dem lika utifrån att de är storebror och lillebror.
Jag försöker tänka mig väldigt noga för hur jag bemöter både mina egna men även andras barn. Tex har jag nästan helt slutat säga att barn är fina i sina kläder utan om något barn på förskolan vill visa upp sina kläder när jag lämnar mina barn så pratar jag istället om vad det är för färg på kläderna och om de gillar den färgen och plagget och varför. Det är fantastiskt vilken respons man kan få.
Mina barn har väldigt bestämda uppfattningar om vad de vill ha för kläder på sig. Även min 2-åring kan säja nej när jag kommer med vissa kläder, så länge kläderna stämmer överens med väderleken så får han välja vad han vill ha.
När det gäller kläder skulle jag gärna önska att det fanns mer kläder i glada färger utan tryck, brodyr eller annat. Då blir det inte samma uppdelning på pojk- och flickkläder. Jag handlar mycket kläder begagnat och då kan jag hitta kläder av den typen till rimliga pengar.
Camilla: I så fall har du helt lyckts missa hur man använder ordet hen. Det är till i fall då man INTE vet någons kön eller när det inte är relevant – alltså inget man säger till folk man redan känner.
Är också urless på överdrivet genustänk!
Självklart ska alla ha samma förutsättningar och värde, men det är väl ändå självklart?!
Stör mig på hysterin om att det är "fult" att klä flickor i rosa och "flickigt" osv, men mer än ok att pojkar har rosa.
Överdrivet tycker jag.
Sen så är det däremot undermedvetet hur vi bekräftar våra barn och det viktiga är väl snarare att bekräfta barnen efter vem och hur dom är och inte efter hur de ser ut.
Att Emilia älskar kläder och att posa framför kameran är jag dock säker på att det kommer från dig men undermedvetet.
Poserna är ju inte medfödda och samma sak med modellagenturen hon är i.
Barn känner av att det är en positiv bekräftelse att vara "söt" osv.
men jag ser inte problemet i det så länge det är sunt förnuft.
så visst påverkar vi barnen mkt mer än vad vi tror men det där med hysterin runt genus har gått överstyr tycker jag.